Hej! Först vill jag tacka för en oerhört rolig och inspirerande blogg!
Jag har funderat på en oerhört viktig sak under en längre tid och har äntligen skrapat ihop modet för att våga fråga: Äter du alltid en hel banan eller äter du bara en del? Hur förvarar du i så fall den del som blir kvar?
/Hon som upptäckte att bananerna blev bruna och trista i kylskåpet
Hej elbe! Vad är anledningen till att du blandar ut kvargen? Jag ser att många gör det och undrar varje gång, för ren kvarg innehåller väl mer protein och färre kcal/100 g?
Hej elbe! Vad är anledningen till att du blandar ut kvargen? Jag ser att många gör det och undrar varje gång, för ren kvarg innehåller väl mer protein och färre kcal/100 g?
Vi köper alltid kravmärkta bananer (vi har ju en liten bananälskare i familjen och något annat vill vi inte ge :) och de är små så då tar jag en hel! Däremot om det är de där vanliga mastodontbananerna delar jag dem alltid. Det finns ju två till i familjen som brukar kunna äta upp resten, annars lägger jag den i kylen med skalet på och nästa dag tar jag bara bort en skiva innan jag använder den. Gamla bananer skivar jag och lägger i frysen till smoothies!
Sofie: För att det blir godare förstås! Det blir ju ändå väldigt proteinrikt med till exempel kvarg + mjölk istället för fil. Ren tonfisk på tallriken är ju också mer proteinrikt än en tonfisksallad, ändå äter jag hellre det senare till lunch. Du måste tänka på själen också ;-)
Elbe; Tack för snabbt svar, du är grym du. Men sicken tur att jag gillar smaken av ren kvarg då. För mig är det en vanesak. Jag började med turkisk yoghurt, tyckte det var skitäckligt första gången (är ingen stor mejeriätare i vanliga fall). Sen älskade jag det. Då provade jag kvarg. Första gången kunde jag bara äta någon tugga, tyckte att det smakade sandpapper. Nu älskar jag det också (och väljer, faktiskt helt ärligt, hellre kvarg med bär än glass med bär. Har glass blivit sötare eller har det alltid smakat sådär sjukt sött? Tur att jag har en glassmaskin och på så sätt kan styra sötman själv!). Det är rätt fantastiskt vad kroppen anpassar sig. :)
Jag måste bara tacka än en gång för din blogg. Du är så härlig, bloggen är så härlig. Man blir alltid glad och peppad av att titta in här. Hoppas att det finns möjlighet för någon slags träff snart, nu när vi bor så nära. Skulle vara grymt att få träna tillsammans med dig och ett gäng av dina läsare. :)
Hej!
SvaraRaderaFörst vill jag tacka för en oerhört rolig och inspirerande blogg!
Jag har funderat på en oerhört viktig sak under en längre tid och har äntligen skrapat ihop modet för att våga fråga: Äter du alltid en hel banan eller äter du bara en del? Hur förvarar du i så fall den del som blir kvar?
/Hon som upptäckte att bananerna blev bruna och trista i kylskåpet
Hej elbe! Vad är anledningen till att du blandar ut kvargen? Jag ser att många gör det och undrar varje gång, för ren kvarg innehåller väl mer protein och färre kcal/100 g?
SvaraRaderaHej elbe! Vad är anledningen till att du blandar ut kvargen? Jag ser att många gör det och undrar varje gång, för ren kvarg innehåller väl mer protein och färre kcal/100 g?
SvaraRaderaAnonym: Tack söta du :))
SvaraRaderaVi köper alltid kravmärkta bananer (vi har ju en liten bananälskare i familjen och något annat vill vi inte ge :) och de är små så då tar jag en hel! Däremot om det är de där vanliga mastodontbananerna delar jag dem alltid. Det finns ju två till i familjen som brukar kunna äta upp resten, annars lägger jag den i kylen med skalet på och nästa dag tar jag bara bort en skiva innan jag använder den. Gamla bananer skivar jag och lägger i frysen till smoothies!
Sofie: För att det blir godare förstås! Det blir ju ändå väldigt proteinrikt med till exempel kvarg + mjölk istället för fil. Ren tonfisk på tallriken är ju också mer proteinrikt än en tonfisksallad, ändå äter jag hellre det senare till lunch. Du måste tänka på själen också ;-)
Elbe; Tack för snabbt svar, du är grym du. Men sicken tur att jag gillar smaken av ren kvarg då. För mig är det en vanesak. Jag började med turkisk yoghurt, tyckte det var skitäckligt första gången (är ingen stor mejeriätare i vanliga fall). Sen älskade jag det. Då provade jag kvarg. Första gången kunde jag bara äta någon tugga, tyckte att det smakade sandpapper. Nu älskar jag det också (och väljer, faktiskt helt ärligt, hellre kvarg med bär än glass med bär. Har glass blivit sötare eller har det alltid smakat sådär sjukt sött? Tur att jag har en glassmaskin och på så sätt kan styra sötman själv!). Det är rätt fantastiskt vad kroppen anpassar sig. :)
SvaraRaderaJag måste bara tacka än en gång för din blogg. Du är så härlig, bloggen är så härlig. Man blir alltid glad och peppad av att titta in här. Hoppas att det finns möjlighet för någon slags träff snart, nu när vi bor så nära. Skulle vara grymt att få träna tillsammans med dig och ett gäng av dina läsare. :)