onsdag 31 juli 2013

Gårdagens träning + tankar om preggoträningskläder


 Igår regnade det i Stockholm. Men vad gjorde det, i gymmet var det ändå... över 25 grader varmt, hua.
  
Efter en tiominutare på roddmaskinen svettades jag som om jag vore klar. Det var helt vidrigt... Dessutom hade jag långbyxor, big mistake. Idag blir det shorts och linne. Men ändå, man kan ju inte undvika den där förbaskade tighta och varma sport-BH:n, svetten rann både fram och bak och de växande boobsen var på väg att hoppa ur på sidorna.
 
Inser att jag måste revidera min träningsgarderob något nu under graviditeten. Prio ett blir att skaffa en rymlig och tunn sport-BH. Sen får jag se, många av topparna jag äger är lösa och funkar nog länge ändå. Tightsen jag hade idag, de blå från Rönish, har en mudd som gick att vika ned och det funkade ju fint. Upp kan man ju också vika mudden men jag är en sån där vars gravidmage börjar slutta utåt ända nerifrån skrevet så jag kan absolut inte ha något som sitter tight i linningen, oavsett hur låg den är.


Funkar.

Träningen då? Jo, jag kände mig otroligt svag. Men så är det ju om man a) är illamående b) tränar i värme och c) har legat på soffan i tre veckor. Då jag skulle göra chins, vanligtvis assisterad av det tunnare lila bandet, insåg jag mina egna begränsningar och tog fram det tjockare gröna. Det var bara det att jag även i detta band hängde där som ett fån och inte kom upp... det fick bli dubbla band på stången. Dagsformen är olika, så är det. Passet bestod alltså av:
  • 10 minuters rodd
  • Dynamisk och funktionell uppvärmning, mycket höftstretchande
  • Marklyft, 3 set
  • Chins, 3 set
  • Stående axelpress med stång, 3 set
  • En iskall dusch 

Dubbelt upp.

tisdag 30 juli 2013

Hejdå fitspo

När jag började blogga var det ovanligt med fitspo/healthspo-bilder i bloggvärlden. Jag hittade de mesta av bilderna på amerikanska sidor och i början fick jag väldigt starka reaktioner, "var hittar du alla härliga bilder?!"

Nuförtiden finns sådana bilder i mängder på Pinterest, Instagram, Tumblr och förstås på andra bloggar. Detta är en av tre orsaker till att jag gjort en storstädning här, och tagit bort allt i den kategorin. Orsak nummer två är att det alltid var knepigt med rättigheterna, jag hade en otraditionell lösning som gjorde det lagligt, men det kändes ändå otryggt. Bättre att publicera bara mina egna bilder.

Och slutligen den tredje orsaken, det känns inte helt fräscht längre. Daterat. Stereotypiskt. Och det som ska inspirera kan ibland också ge ångest och skapa press.

Så ni får nöja er med närbilder på ett svettigt gravido i spandex från och med nu :)

Dagsrapport

Tack!

för alla fina kommentarer! Det värmer verkligen, och att ni är så många som läser trots skralt med material.

Och det förbättrar en dag som kunde börjat bättre. Idag har jag varit riktigt illamående hela morgonen och inga vanliga knep har gjort det bättre. Tur att det är så få på jobbet så att jag inte behöver smila upp mig. Semestern var härlig men ärligt talat så är det som trött preggo inte så skönt att vara hemma i en stekhet lägenhet och försöka sysselsätta en sprallig unge med aktiviteter som inte främjar ens eget illamående allt för mycket. Mr har förstås varit underbar och låtit mig sova och ligga ensam på sofflocket mest hela tiden medan de dragit ut (och den här veckan är han och Kotten hemma själva). Men just nu föredrar jag jobbet med luftkonditionering, lungt tempo och folktom miljö.

Ska försöka peta i mig något att äta också, min kost de senaste veckorna ter sig nog som en minst sagt underhållande samling maträtter för utomstående, jag får skriva ett separat inlägg om det. Whatever works har varit min melodi, det gäller att överleva!

Idag ligger träningskläderna med i väskan också, med förhoppning om att jag ska hitta en pigg lucka under dagen. Det behövs verkligen säger min rygg!

Hoppas ni får en fin dag XOXO Elbe

måndag 29 juli 2013

En macaron i micron

 Javisst är jag gravid :) Jag skulle nog inte låta er gissa annars... Jag är i vecka 9 nu. Har inte passerat den magiska missfallsgränsen vecka 12 ännu med andra ord, men vi tänker positivt, allt annat tar vi då det sker!

Så resonerades det också då det var dags att öppna bebisverkstaden - vi utgick ifrån att det skulle ta sig direkt. Och tänk - det gjorde det :)

Här kommer några suddiga magbilder från badrummet. Morgonmage, på kvällen ser den ibland ut som jag är i femte månaden.... Väger lika mycket nu som höggravid med kotten men hey, still got abs ;-)

Frågor på den?

What´s cooking!?

Först startar jag upp bloggen igen - sen försvinner jag bara så där i flera veckor. Förlåt!

Men jag har inte mått så bra förstår ni. Jag har känt mig mer död än levande och legat på sofflocket hela semestern, inte tränat och knappt ätit. Knaprat medicin och gått med sådana här armband dygnet runt. Kan ni gissa vilken åkomma som drabbat mig....?

måndag 8 juli 2013

Roadtrip

I en bil, mitt ute i någonstans, ett par dagar in på semestern. Sista veckan innan var omtumlande på flera plan. Så, någonstans mitt i den där galna "jag kan inte fatta att vi bara är tre personer som kommer ha tillgång till tvättmaskin"-packningen glömde jag typ allt som har med träning att göra. Mina kettlebells. Gummiband. TRX. Träningsskor. Fick med mig några kläder dock och så min kropp förstås, den duger väl som redskap skulle man hurtigt kunna säga, fast jag erkänner gärna att det tar emot mer då, orkar inte vara så kreativ.

Vi har bilat västerut genom Närke och söderut genom Västmanland med många trevliga stopp och en övernattning på vägen. Min mest planeringskompetenta sida packade lunch för igår och frukost för imorse och det kändes både trevligt och äta utomhus på morgonen och lyckat att spara pengar. Familjen tuggade i sig bland annat ägg (hade kokat och tagit med 12 stycken), Frosh-smoothie, Skyr-yoghurt och pannkakor. I bilen har vi nötter, råa bars, mörk choklad, vindruvor och mariekex till allas förnöjenhet :-)

Men jag har inga überambitiösa krav på våra måltider, det viktigaste är alltid att familjen är glad och små barnamagar (och hormonstinna mammamagar) kan bli hungriga väldans fort och då gäller det att svänga av på första bästa hamburgerrestaurang!

fredag 5 juli 2013

Gårdagens träning

Wehoo, jag har faktiskt träningsvärk i mina bråkiga lårbaksidor. Som jag aldrig lyckas få. Det var halvtunga raka maklyft som gjorde susen tror jag, och så tänkte jag baksidabaksidabaksida hela tiden. Jag kände mig pigg - men var svag. Undra vad det betyder...

Passet:
  • Hopprep 3x100 (och då är det inte ett sånt dära speedrope utan ett tungt gammalt hederligt)
  • Stretch och tänj
  • Pullups (gummiband), superset varvat med armhävningar, så många jag kan av varje sen direkt byte
  • Ovan nämnda marklyft, fyra set
  • Höftbryggor och liknande grejer för att hitta baksidakontakt (tips från sjukgymnasten)
  • Ett gäng gummibandsövningar för ömma skrivbordsmusklerna, t.ex. då man står med gummibandet framför sig, handflatorna uppåt, 90 grader i armbågsleden och drar isär gummibandet utan att armbågarna lämnar sidorna, ni vet?
Jag var heeelt ensam i gymmet och firade det med att fota en hel del. Och spänna mig lite... Särskilt mitt i rummet så finns ett takfönster som definierar fram varenda muskelfiber i kroppen, underbart :) Å andra sidan är det lite småjobbigt om man har korta shorts för då ser låren ut som månens yta... kanske bäst att skippa allt för mycket spegelglo mao!

Grrr.

torsdag 4 juli 2013

Vardagsprat

Två dagar kvar till semestern, och jag rycks allt mer med i det sövande tempo som alla håller här på kontoret. Dessutom är det ju så att jag snart slutar på det här jobbet och den vetskapen bidrar ju definitivt till att man drömmer sig bort, bara en fot kvar här av två. Jag sörplar kaffe, återapplicerar läppstift och glor ut genom fönstret. Kommer sakna den vackra utsikten om inte annat...

Bäst att gå ned i gymmet nu och rycka lite som vi brukar säga här, i stängerna alltså. Kanske sista gången på några veckor. Har redan börjat planera hur semesterträningen ska se ut. Eftersom vi har lånat en bil i år så kan jag packa in mina kettlebells! Och min hemgjorda TRX. Dessa, en gräsmatta och en pojkvän som inte helt frivillig träningspartner, tror jag kommer göra susen i sommar :)


Avslutar med en bild på gårdagens middag. Min favoritsallad, lammkorv, tomater, koriander (alltid!), majo och soltorkade tomater-gegga. Ibland får man till det!



onsdag 3 juli 2013

Elbe eats: K25

Foodcourts är ju oerhört praktiskt om man är ett stort gäng med blandade (och kanske kräsna) preferenser; alla kan hitta något de gillar. Sådana hittar man i Stockholmstrakten mest i förorterna förutom undantaget Kungshallen på Hötorget. Här är jag ibland för att handla från Panini men annars tycker jag att det är, som de flesta foodcourts, en ganska jobbig plats. Stökigt och stort, högljutt, trist utsikt och skolmatskänsla. Nu har det på Kungsgatan 25 öppnat en foodcourt av modernare snitt. K25 heter den rätt och slätt. Här finns faktiskt också Panini men även Vingårda (godaste burgarna!), Yoi (superfräsch asistisk fastfood med en modern touch), Bejing 8 (dumplings, say no more), Fabrique (surdegsmästarna), Zocalo (godaste texmexmaten) och ett gäng andra restauranger. Jag ska inte säga att det är mindre trångt och mörkt än i Kungshallen, men stämningen är definitivt bättre. Det är mysig, industriromantisk nattklubbsfeeling därinne. Med full span på Stockholms ekonomhipsters. Nyttigt? Absolut, det är bara att välja och vraka. Gott? I die. Tog en mekongsallad med extra nötter från Yoi. Luvluv. Barnvänligt? Tja, jag har sett folk med barn därinne och det verkade gå utmärkt. Det handlar väl mest om huvuvida ens avkomma kan tänka sig annat än HappyMeal :)








Are you a true believer

En sak jag ofta tänker på. Jag är ju ingen hundraprocentig anhängare av någon kosttrend (Jag började någonstans i GI-världen (Fullkornspasta och bulgur! Fast det funkade inte för mig), hoppade över till fitnesskosten (kesella och tonfisk! Men det blev jäkligt trist), provade lite LCHF (grädde och bacon! Men jag saknade frukt och många grönsaker för mycket). Nu inspireras jag av paleo (Ägg, avokado och banan varje dag! Fast jag presterar bättre på ris), gillar superfoods (gojibär och makkapulver! Men jag har verkligen inte råd jämt.) Och försöker äta rent (fast det funkar inte för mig att vara allt för strikt. Ton efter person!)

Det jag är nyfiken på, är om de av er som är sanna anhängare av en av dessa matreligioner ovan eller annan - tror ni att det kommer vara? De flesta som hänger sig helt till en viss kost gör det ju för att det förändrat deras liv till det bättre, i stor skala. Då tänker jag att man måste känna "det är det här som gäller för mig, nu och för alltid"...?

Saken är den, att jag nämligen aldrig träffat någon som inte ändrat sig. Någon som till exempel för 30-40 år sen committade till kolhydrattrenden eller något annat och är kvar där. Sure, det finns väl någon enstaka frukterian där ute men de flesta hoppar förr eller senare på ett nytt tåg, hur otroligt det än kan kännas för stunden.

Man kan ju förstås argumentera för att "nu, på 2010-talet, har vi äntligen kommit på hur vi människor egentligen ska äta för optimal hälsa". Problemet är ju att detta har sagts förr.

Så statistiskt sett så kommer väldigt få av er som läser detta, ha samma uppfattning om vad som är bra mat idag, som ni kommer att ha om tio år. Tror ni mig? Eller inte.

tisdag 2 juli 2013

Bloppisen och projektsuget

Ja, jag måste verkligen fota kläder till den där utlovade bloppisen. Bad Elbe! Dessa är två plagg från min nya träningsgarderob. Shorts från Åhlens och linne från Casall, härlig mismatch va?


rosa
Hur gör ho på detta viset? Så här!

Så här innan semestern är det lätt att generellt finna sig i ingemansland. Själv längtar jag redan lite till "nyår" det vill säga hösten. Så känns det, visst? Aldrig får jag så mycket nystartskänsla som i augusti/september. Då vet man i allafall vart man är på väg. Samma sak känner jag även med träningen, jag saknar ibland något konkret projekt att styra upp och sätta tänderna i. Mål oklart. Å andra sidan har jag några frågetecken som behöver redas ut först. Kanske bäst att såsa vidare, sommaren igenom. Sen kör vi.

Hur funkar ni? Måste ni projekta hela tiden för att utvecklas framåt på hälsofronten?

Mina sköldkörtelproblem förklarade

En lång text, kanske mest intressant för den som har liknande problem. Men kanske även för de av er som vill få en inblick på hur det kan gå till inom vården...

Detta är fortfarande ett ämne i vilket jag anser mig vara en okunnig novis, men jag försöker läsa på utan att gå loss på Google och lita på galna foruminlägg hur som helst. Tyvärr är det så, som så ofta, att när det gäller bra sjukvård är man lite av sin egen lyckas smed. Det gäller att vara påläst (men ödmjuk) och kräva det man ha rätt till (och veta vad detta är) och vara frågvis (men också lyssna).

Då jag fick en förlossningsdepression för några år sen, testade de mitt sköldkörtelvärde genom ett prov som heter TSH. Detta är standard då kvinnor blir deppiga. Jag fick veta att det var "i överkant, men normalt" av min husläkare. Som förövrigt även var en man som aldrig hört talas om förlossningsdepression. Kul.

Om man har för högt TSH får man hypoteros, det vill säga en underfunktion i sköldkörteln och därmed sänkt ämnesomsättning. Varför högt TSH = låg ämnesomsättning och inte tvärtom, får gärna någon förklara.

Ungefär ett år senare ringde en person som sa "Hej, jag är din nya husläkare. Då jag tittat igenom journalerna för mina nya patienter såg jag att du senast hade ett sköldkörtelvärde som jag tycker är för högt. Jag vill att du kommer in och testar dig igen". Så gjorde jag. Återigen testade de TSH. Då värdena kom tillbaka var de lägre än förut, men ändå något höga. Ingen åtgärd gjordes. Jag flyttade. Sen hände då detta i våras att jag började må hemskt dåligt, (utmattad, nedstämd, gick snabbt upp i vikt, glömsk, hår och hud = kaiko) och jag fick för första gången träffa en läkare på min nya vårdcentral som sa "hm, vi borde nog testa några fler värden än TSH..." Jag visste inte att det fanns mer att testa. Men det finns massor.

Tillbaka kom proverna och visade på skyhöga nivåer av antikroppar som jag tror heter TPOK-ak eller TRAK eller båda (förklara gärna detta den som vet). Dessa var i full färd med att angripa min sköldkörtel. Läkaren förklarade att det förhöjda TSH:et förmodligen bara var ett symptom på det som egentligen pågick i min kropp - en inflammation i sköldkörteln. Autoimmun tyroidit hade jag. Autoimmun = kroppen angriper sig själv. "Förmodligen har du gått med detta i kroppen ända sedan värdet stigit eller ännu längre, det kan också vara det som orsakade din depression." (Här vill man ju bara skrika av frustration!)

Jag frågade läkaren hur man nu skulle behandla den här inflammtionen, antibiotika kanske...? Eller går den över av sig självt? Hon svarade mycket vagt att det kan ta tid för den att gå över, det vi skulle göra var att sätta in Levaxin. För att korrigera TSH. Hon satte in 25 mg, en liten dos har jag förstått. Jag kände mig lite brydd, den där inflammation då? Men hon sa bara att jag skulle återvända om 4-6 veckor och kolla värdena igen.

Så gjorde jag, i förra veckan, gick till labbet och sa "hej, jag ska kolla mina sköldkörtelvärden", de knappade in mitt personnummer i dator, stack mig i armen och sa "tack och hej, vi ringer dig".

Idag ringde jag dem (för jag kom på att de hade fel nummer) och fick prata med en sköterska. "Din läkare är på semester, men jag kan kolla resultatet här i datorn". Ditt TSH förra gången var 4,0 och denna gång 3,8. Det ska vara mellan 0,4 och 3,5 så det verkar ju gå åt rätt håll".

Detta var första gången jag hörde siffror och fick veta vad det handlade om för värden. Tja, jag höll väl med henne delvis; visst hade det gått ned om än rätt lite (men min Levaxin-dos är ju också liten). "Men det är ju fortfarande för högt?" Det viftade hon bort. "Men hur låg det till med antikropparna då? Det verkliga problemet?" Nej, de värdena hade de förstås inte tagit. Igen.

High chaparal, med andra ord. Min läkare ska ringa efter semestern. Jag kunde få prata med en annan läkare innan dess men "det är bäst att du tar detta med din egen läkare som känner till dina besvär och kan ge dig rätt information." En sak som jag ska fråga min läkare om, på allvar, är om det finns risk för att inflammationen blir kronisk. Detta är tydligen inte helt ovanligt eftersom det, vad jag förstår, inte riktigt går att med enkla medel bota den.

Under den tiden ska jag försöka att inte läsa för mycket på internet. Men man blir ju mörkrädd då det i sökresultat efter sökresultat kommer upp Facebook-sidor "stoppa felbehandlingen av sköldkörtelbesvär nu!", blogginlägg "mina hemska upplevelser av hur vården hanterat mina problem med sköldkörteln", forumtrådar "så tar du reda på sanningen om dina värden". Det verkar med andra ord finnas rätt många som stött på samma problem som jag. Är du en av dem?