Mina sköldkörtelproblem förklarade

En lång text, kanske mest intressant för den som har liknande problem. Men kanske även för de av er som vill få en inblick på hur det kan gå till inom vården...

Detta är fortfarande ett ämne i vilket jag anser mig vara en okunnig novis, men jag försöker läsa på utan att gå loss på Google och lita på galna foruminlägg hur som helst. Tyvärr är det så, som så ofta, att när det gäller bra sjukvård är man lite av sin egen lyckas smed. Det gäller att vara påläst (men ödmjuk) och kräva det man ha rätt till (och veta vad detta är) och vara frågvis (men också lyssna).

Då jag fick en förlossningsdepression för några år sen, testade de mitt sköldkörtelvärde genom ett prov som heter TSH. Detta är standard då kvinnor blir deppiga. Jag fick veta att det var "i överkant, men normalt" av min husläkare. Som förövrigt även var en man som aldrig hört talas om förlossningsdepression. Kul.

Om man har för högt TSH får man hypoteros, det vill säga en underfunktion i sköldkörteln och därmed sänkt ämnesomsättning. Varför högt TSH = låg ämnesomsättning och inte tvärtom, får gärna någon förklara.

Ungefär ett år senare ringde en person som sa "Hej, jag är din nya husläkare. Då jag tittat igenom journalerna för mina nya patienter såg jag att du senast hade ett sköldkörtelvärde som jag tycker är för högt. Jag vill att du kommer in och testar dig igen". Så gjorde jag. Återigen testade de TSH. Då värdena kom tillbaka var de lägre än förut, men ändå något höga. Ingen åtgärd gjordes. Jag flyttade. Sen hände då detta i våras att jag började må hemskt dåligt, (utmattad, nedstämd, gick snabbt upp i vikt, glömsk, hår och hud = kaiko) och jag fick för första gången träffa en läkare på min nya vårdcentral som sa "hm, vi borde nog testa några fler värden än TSH..." Jag visste inte att det fanns mer att testa. Men det finns massor.

Tillbaka kom proverna och visade på skyhöga nivåer av antikroppar som jag tror heter TPOK-ak eller TRAK eller båda (förklara gärna detta den som vet). Dessa var i full färd med att angripa min sköldkörtel. Läkaren förklarade att det förhöjda TSH:et förmodligen bara var ett symptom på det som egentligen pågick i min kropp - en inflammation i sköldkörteln. Autoimmun tyroidit hade jag. Autoimmun = kroppen angriper sig själv. "Förmodligen har du gått med detta i kroppen ända sedan värdet stigit eller ännu längre, det kan också vara det som orsakade din depression." (Här vill man ju bara skrika av frustration!)

Jag frågade läkaren hur man nu skulle behandla den här inflammtionen, antibiotika kanske...? Eller går den över av sig självt? Hon svarade mycket vagt att det kan ta tid för den att gå över, det vi skulle göra var att sätta in Levaxin. För att korrigera TSH. Hon satte in 25 mg, en liten dos har jag förstått. Jag kände mig lite brydd, den där inflammation då? Men hon sa bara att jag skulle återvända om 4-6 veckor och kolla värdena igen.

Så gjorde jag, i förra veckan, gick till labbet och sa "hej, jag ska kolla mina sköldkörtelvärden", de knappade in mitt personnummer i dator, stack mig i armen och sa "tack och hej, vi ringer dig".

Idag ringde jag dem (för jag kom på att de hade fel nummer) och fick prata med en sköterska. "Din läkare är på semester, men jag kan kolla resultatet här i datorn". Ditt TSH förra gången var 4,0 och denna gång 3,8. Det ska vara mellan 0,4 och 3,5 så det verkar ju gå åt rätt håll".

Detta var första gången jag hörde siffror och fick veta vad det handlade om för värden. Tja, jag höll väl med henne delvis; visst hade det gått ned om än rätt lite (men min Levaxin-dos är ju också liten). "Men det är ju fortfarande för högt?" Det viftade hon bort. "Men hur låg det till med antikropparna då? Det verkliga problemet?" Nej, de värdena hade de förstås inte tagit. Igen.

High chaparal, med andra ord. Min läkare ska ringa efter semestern. Jag kunde få prata med en annan läkare innan dess men "det är bäst att du tar detta med din egen läkare som känner till dina besvär och kan ge dig rätt information." En sak som jag ska fråga min läkare om, på allvar, är om det finns risk för att inflammationen blir kronisk. Detta är tydligen inte helt ovanligt eftersom det, vad jag förstår, inte riktigt går att med enkla medel bota den.

Under den tiden ska jag försöka att inte läsa för mycket på internet. Men man blir ju mörkrädd då det i sökresultat efter sökresultat kommer upp Facebook-sidor "stoppa felbehandlingen av sköldkörtelbesvär nu!", blogginlägg "mina hemska upplevelser av hur vården hanterat mina problem med sköldkörteln", forumtrådar "så tar du reda på sanningen om dina värden". Det verkar med andra ord finnas rätt många som stött på samma problem som jag. Är du en av dem?