onsdag 8 januari 2014

Viktigheter?

Fick lite bannor av barnmorskan eftersom jag inte pallrat mig iväg till labbet och kollat sköldis på typ sex veckor... men jag vet att den inte har ballat ur för jag har lärt mig märka sånt nu, fick ju en dipp i värderna där i mitten av gravititen och genast fick jag sockervaddshår, trasiga naglar, vätskefyllda kinder och vågen spurtade fyra kilo upp på någon vecka. Ajaj.

BM berättade att enligt hennes erfarenhet, så går gravida med hypoteros (trots att den är under behandling) oftast upp c:a 5 kilo mer, just på grund av svårigheterna med att ställa in medicinen exakt rätt under graviditeten och plötsligt kan dosen behöva dubbleras. Vilket kanske inte upptäcks på minuten.

Skulle kanske stämma in på mig då - med Kotten gick jag upp 13 kilo, jag har gått upp 13 nu och har sju veckor kvar. Kanske slutar det på +17-18kg? Helt normalt ändå skulle jag säga och jag känner mig  väldigt rörlig och stark, avsevärt mer än förra gången.

Sen är det ju förstås den där lilla detaljen med att jag startade på c:a 10 kilo mer denna gång :) Så jag får vara glad om jag klockar in under 90 pannor, någonstans där ligger min uppskattning. Jag får med andra ord inte så som förra gången höra att jag tycks vara en sån som inte är synligt gravid annat än på magen, kinderna är rundare än någonsin och rumpan lika så :) Men tja, jag känner mig oftast hyfsat tjusig ändå. Jag vet inte om det beror på att jag är en person som genetiskt bär mina extrakilon ganska så klädsamt, på att jag har bättre självförtroende nuförtiden eller på att jag har en sån uppskattande och komplimangivande andra hälft. Förmodligen en kombination?

Frisyrtips: Headband curls

Edit: Nu funkar videolänken.

Oj vad jag har kört hårt på den här frisyren alltså, sen jag provade den första gången. Genialiskt sätt att locka håret samtidigt som man ser snygg ut under processens gång. Och som inte sliter på håret.

Jag har tjockt hår. JÄTTEtjockt hår. Jo, det kan verka roligt och jag ska inte klaga men det torkar aldrig, det måste alltid klippas ur, är väldigt varmt, går åt mkt balsam osv. Och så tar det en evighet att locka, så väl med spolar som med tång. Eftersom en slinga av 20 är lika tjock som någons hela hästsvans...

Men det här alltså, värsta grejen. Ta ett hårband (och här vill jag revolutionera metoden och säga - använd ett resårband från tygaffären som du kan klippa isär sen. Kanske inte de där vita platta utan snarare ett svart, cirkulärt. Om ni fattar. Kamma håret som bör vara vått (antingen om du duschat eller om du vill fuska som jag ibland och bara ta i lite vatten i torrt hår, och/eller kanske mousse). Knyt bandet runt huvudet, ovanpå håret (Björn Borg style alltså). Sen till det knepiga: Nu ska håret viras runt bandet, slinga för slinga. Kolla på en video! Ett knep är att inte kolla dig i spegeln, det kan förvirra. Och försök tänka att du alltid ska plocka håret underifrån. När du är klar ska du se ut så här:



Och det fina i kråksången med ett smalt band är att det inte syns i pannan och du ser bara ut som att du har en fin, svårfixad frisyr. Grekisk gudinna. Mycket bra att träna i också, sitter som berget! Det enda är att du kan behöva förankra lite i nacken kanske om du har tjockt/glidande hår. Sen kan du sova på det, eller låta det torka på annat sätt. Klipp upp bandet (eller knyt upp) och ta ur. Voila. Då jag sover på mina blir de väldigt krulliga, och lite frizziga, så här:



När jag bara haft lite vatten i håret och sen låtit det torka ser de mer ut så här:






Update

Hej bejs! Jul och nyår och inte så mycket tid framför datorn. Nu fick jag iofs en iPad Mini av Mr i julklapp som jag sitter som klistrad framför i soffan men att skriva på den, det orkar jag allt som oftast inte.

Jag har inte tränat över jul och heller inte lagat någon skoj mat just, det har varit som en mellanperiod i år då storhelgslivet bara fått flyta på. Mest har jag njutit av sällskap, den här sjukskrivningen har verkligen fått mig att inse hur trist det skulle vara (för mig...) att vara hemmafru. Jag klättrar på väggarna, saknar pratsällskap och får inget gjort. Alla dessa problem förstoras ju också över att jag inte orkar/får ta mig an stora, tunga projekt eller dra in till stan varenda dag och orkar heller egentligen inte träffa folki större utsträckning. Men att bara vara hemma, är inte min melodi. Särskilt med tanke på att jag snart ska vara det tills nästa årsskifte....

Så, jag träffade barnmorskan igår, sa att jag nu då min sjukskrivning går ut (måndag... eller är det onsdag...?) så vill jag försöka komma igång att jobba igen. Jag ska träffa läkaren på fredag, föreslå halvtid. Det är ju också så att, mediciskt, ses det inte längre som ett hinder (eller en grund för sjukskrivning) att man har en förkortad livmodertapp. För skulle förlossningen dra igång då (v.34) är det just ingen fara på taket. Så vem vet, det där med att "föreslå halvtid" är kanske inte upp till mig utan jag kanske per automatik blir inkastad bland medievargarna på Stureplan full time igen utan frågor. I sådant fall hoppas jag att det inte blir allt för mycket av en kalldusch.

Jag är i vecka 33 imorgon, lillbebben mår bra, ligger med huvudet nedåt, magen är +1 på SF-skalan och jag hade fått upp mitt järnvärde fint. Klart slut.