onsdag 20 augusti 2014

Strong Curves: Frågor och svar

F: Vad är det där Strong Curves du snackar om?

S: Ett styrketräningsprogram.  Det finns en kategori för denna fokusperiod i högerspalten, där hittar ni mycket info.

F: Rekommenderar du programmet?

S: Ja, det gör jag - i alla fall så mycket som jag kan göra det efter att ha kört det i fyra veckor (av tolv, sen kommer jag köra ytterligare 12). Men vet ni vad jag rekommenderar desto mer? Att välja ett styrketräningsprogram - vilket som helst som verkar kul - och köra efter det. Det handlar mer om att vara konsekvent och på banan än vilken metod man väljer. There are many ways to skin a cat...

F: Behöver man ha tillgång till gym, eller hur var det? Har för mig att jag läst att det var så... Har du kikat nåt på Olga Rönnbergs "Styrka för kvinnor"? Och vad har du i så fall för tankar kring den boken?

S: Det finns tre program; nybörjare, avancerad och kroppsvikt/hemmaträning. Men en brasklapp om att man behöver rätt mycket utrustning till den sistnämnda. Angående Olgas bok har jag inte tittat i den, däremot har jag bläddrat i hennes förra bok, visst heter den Träning för nyblivna mammor och den verkade riktigt bra. Hon kan sin grej och om man gillar hennes stil (raka rör) gillar man nog hennes böcker. Men viktigast tycker jag egentligen är mest att man bestämmer sig för ett upplägg - vilket det nu må vara - och kör på det.

F: Vilket av programmen kör du?

S: Jag kör nybörjarprogrammet, men jag byter ut en del magövningar mot mammamage-appens övningar (kör t.ex. inte crunches). Har börjat köra plankor på knä.

F: Funderade på, kör du några intervaller till med? Han skriver ju att det optimala är att köra cardio en annan dag än när man kör styrkan men att avsluta passen säg 2ggr/v med 20min HIIT borde ju funka med. Hur lång tid tar passet för dig att träna igenom, hinner man lägga på 20min på tex löpbandet? (har inte tid att stanna 1,5h på gymmet precis 4ggr/v då blir det sura miner här hemma).

S: Jag hade tänkt köra något typ HIIT på gymmet/backintervaller men det har faktiskt inte blivit av... det är ont om träningstid och eftersom bebis är uppe på kvällarna just nu orkar jag inte något mer då än typ leva ;-) Men jag vagnpromenerar nästintill dagligen och ibland också en stund på kvällen. Känner mig nöjd ändå. Men du hinner säkert med lite intervaller, jag tycker att programmet tar c:a 45 minuter att genomföra beroende på hur noga man är med uppvärmningen (det finns ett detaljerat upplägg för det som tar minst 10 minuter, älskar den delen så kör den religiöst). Annars kanske 35 då om du är tidseffektiv och rätt utrustning är ledig osv.

F: Var köper man boken?

S: Nu har jag äntligen kollat upp och jag köpte den på Bokus för 209kr! Den finns som e-bok också men det sa min vän M var jobbigt då man inte riktigt hittar snabbt till de avsnitt man söker.

F: Är du sponsrad av dem?

S: Nej. Men Bret Contreas, om du läser det här, ring mig *starstruck*



Är du kvinna nog att våga ligga så här på gymmet...?



tisdag 19 augusti 2014

Morr

Lågvattenmärke nått idag. En blandning av PMS (hallå, var är min mens? Just som jag vant mig vid att den kommer alldeles för ofta pga spiralen kommer den för sent istället) och trötthet. Vår annars så änglalika Kvisten är mitt inne i en av de många utvecklingssprång som sker under det första året och vill inte längre somna snällt vid 19 utan låter som en skadad katt 17-23. Dessa faser inträffar då bebben håller lära sig något nytt och svårt, med stor irritation som följd (påminner mig om humöret jag hade då jag övningskörde...)

Orkar inte träna idag, orkar inte handla, orkar inte gå ut och gå, orkar bara vara hemma och slappa då Kvisten sover, och vara irriterad resten av tiden. Det ska eventuellt komma målare hit och åtgärda några besiktningsfel, jag tycker synd om dem om de dyker upp idag. Någon som däremot gärna kan få ringa på är budet med vår nya barnvagn (en till Brio Go förstås - vi avverkar dem på löpande band). Med sittdel. Så slipper mina promenader bli ett enda parerande av bebis som försöker orma sig upp och ut ur liggdelen.

Borde jag ta en till kaffe - dagens fjärde...? Magen är ett enda stort mackhål också så där som det är ibland; man valsar fram till skafferiet för hundrade gången nähäää det fanns inget nytt här sen jag kollade för fem minuter sen. Suck!

Ska iväg och träffa lite vänner ikväll i allafall. Ser fram emot energipåfyllningen!

måndag 18 augusti 2014

Dagens läsning: insektsprotein

Skulle du våga prova? Det skulle jag, så länge det smakar choklad...

söndag 17 augusti 2014

Brev från diastasen


Kollade min diastas idag, trots äckelkänslan jag får av att gräva fingrarna långt in i magen. Jag gör som så att jag lägger mig ned med böjda knän och fötterna i marken. Sen lyfter jag huvudet och sträcker ena handen mot pvaden, och känner med den andra. Jag märker en ytterligare förbättring! Musklerna sitter ihop helt utan mellanrum nu även nedanför naveln, där var jag inte säker på status tidigare. Det enda stället där jag känner en liten öppning är fortfarande nedre delen av naveln. Men det här går ju jättebra! Stolt över att jag tagit det lugnt med magträningen och hållit koll på utvecklingen. Förra graviditeten hade jag ingen aning om vad en diastas var. Ser nu ofta kvinnor med vad som verkar vara delade magmuskler (smala i övrigt förutom att magen liksom hänger ut nedtill på ett visst sätt) men det är ju inget man öppnar en konversation med....

Börjar få lite smått definition på magen också, något som jag aldrig trodde skulle hända förrän jag kom typ under 70kg, jag väger 75 nu (är 175cm lång). Tänk om jag hade vetat det då jag vägde 58 och magen var förvirrande slät... Dags att sluta se mig själv som någon som håller på att tappa graviditetskilon fortfarande kanske. Kroppen verkar ju själv hålla på med någon slags tjusig omfördelningsprocess helt av sig själv.

Mr Scale, you us so much confuse...

fredag 15 augusti 2014

Strong Curves vecka 2-3

Alltså, det är så coolt. Den här känslan när kroppen... vad ska jag kalla det... återvänder. Och då talar jag inte om utsidan alls, utan hur den funkar och vad den kan göra. Det känns precis som att jag långsamt klär av mig en tung och rörelsebegränsande dräkt. En efter en får jag kontakt med musklerna igen. Orkar jag sträcka ut en led till fullo igen. Känner jag blodet strömma igenom en kroppsdel igen. Det funkar!

SC-programmet innehåller en blandning av tyngre lyft (nu i början gjorda med hantlar istället för stång, för att bygga upp rätt balans mellan kroppshalvorna), aktiverande övningar (där man lär kroppen använda rätt muskel till rätt grej) och pulshöjande övningar i superset med andra (tänk stepup på bänk i kombo med militärpress). Påminner lite om hur man jobbar i CrossFit, faktiskt.

Och jag märker verkligen stor skillnad på hur stark, hur mjuk och hur rörlig kroppen är. Vecka 5 kommer jag få byta till nya övningar, spännande.

Trivs bra på SATS nu. Har tränat på flera olika anläggningar, de har verkligen moderniserat sig och fräschat upp, de vågar inte skippa maskinparkerna än men de funktionella ytorna och lyftarytorna blir allt fler.





onsdag 13 augusti 2014

Om att lämna på MiniSATS

Jag har skolat in Kvisten på miniSATS. Eller skolat in och skolat in, hur mycket kan man göra med en mini, vi var där en gång och hängde tillsammans i 20 minuter och jag gick ifrån en kort sväng och kollade hur det funkade. Vilket var = bra. Hen satt i en bumbostol och slog vildsint på en plonkande babymobil och det var det.


Sen nästa dag lämnade jag hen i 20 minuter och gick och tränade. Dagen efter tränade jag 30 minuter och då blev jag ditropad i högtalarna och möttes av en vrålande liten Kvist och kände mammaskyldigt att jag borde döden dö. Men efter lite kontemplerande insåg jag att mini nog blivit skrämd av killen som jobbar där (vi har en liten rädd för män-period just nu) och lyckades rycka upp mig. Ett par dagar därefter var jag på't igen och lämnade och så har jag gjort sammanlagt fyra tillfällen nu och det har gått bra. Jag brukar vara borta 20-30 minuter, gå och kolla läget, gå och stretcha/avsluta övningarna i 10 minuter till och sedan hämta.

Det är superbekvämt och det gör stor skillnad för hur mycket/när jag kan träna.
Samtidigt är det inte helt oproblematiskt. Jag har inte skrivit här förrän nu om att jag lämnar in Kvisten enligt devisen "det du icke är beredd att diskutera, skall du icke skriva i din blogg om". Jag lämnar ju ifrån mig mitt väldigt lilla barn till främlingar. Och 30 minuter är nog för en ganska liten ganska lång tid. Plus - den ultimata egoismen - jag lämnar hen under vakentiden istället för under sovtiden som jag teoretiskt sätt skulle kunna göra. Mest bara för att hen då somnar efteråt och jag kan gå hem och duscha och äta i lugn och ro.

Då man tänker på sånt och får dåligt samvete är det lätt att börja rättfärdiga sig helt ur led; "de är ju utbildade barnskötare", "det är kul och stimulerande med alla nya leksaker", "så små bebisar reagerar inte negativt på främlingar".

Men det tycker jag inte man behöver göra. Inte ska göra. Jag känner att jag bara tramsar bort mig då - stå för beslutet istället: det är vad det är, liksom. Om det gör något om hundra år? Jag vet faktiskt inte...

Foood

Några måltider från senaste tiden, bland annat: grillad kyckling, selleri, kidneybönor, fetaostbiffar, mangosalsa, tomater, koriander, riven blomkål med lime, gurka, tacosås, pumpakärnor, rostade hasselnötter, avokado, kvarg, mangochutney... mmmm.



onsdag 6 augusti 2014

Allt för hälsan

I vår familj jobbar vi inte med många hoppsan och ojdå. Åtminstone inte under småbarnsåren. Här är allting noga planerat men inte så att vi ska få tid att fylla livspusslet med ytterligare måsten utan för att vi ska kunna lata oss mer. Det är bra att dela upp sig ibland. Ta varsitt barn till exempel. Varsågod, vill du vara med den underhållande men intensiva storaåringen idag? Eller kanske den något mer krävande och mindre stimulerande bebisen, som å andra sidan sover långa pass? Finns inget värre än en familj i en lite för varm lägenhet där alla klättrar på väggarna, ingen är stimulerad och ingen får vila sig. Ett annat exempel är att jobba i skift. Särskilt gjorde vi det i början då Kvisten var vaken sent om kvällarna och gärna ville bäras runt, runt. Istället för att en förälder håller bebisen och den andra nervöst sitter bredvid och har dåligt samvete för att den inte håller bebisen så; varsågod nu går du och dricker te och läser en bok i en halvtimme jag stör dig bara om det brinner. Vi skriver upp Kvistens sovtider också. Inte för att göra tjusiga grafer, utan för att segtrötta föräldrahjärnor ska ha svar på "när sov hen egentligen senast - och när det det dags igen?" För man kan ställa klockan efter Kvisten. Som i eftermiddags. Jag visste att inom fem minuter börjar de små ögonen klippa. Och då gäller det att vara förberedd. Ingen stordisk att ta tag i, inget golv som ska torkas, däremot ha kaffebryggaren påslagen, ett nytt och roligt pyssel framlagt för Kotten, en bra tidning och de här goda som jag dimper ned i soffan med så fort det är gonatt. En får inte va dum, hörni.

söndag 3 augusti 2014

Tre bästa: kosttipsen för dem utanför loopen

Inte sällan får jag frågan av någon kollega, släkting eller bekant till min pappa; "du som har koll på det där med maten, hur ska jag äta för att gå ned i vikt?" Och kommunicerar man med nån vars främsta köksskill är att micra färdigmat gäller det att tala till bönder på bönders språk. Jag brukar ge någon av dessa tips:

1. Sluta äta bröd. Det är inte enkelt och det är inte en fullgod lösning, men det är raka rör och kan inte missförstås. Många överäter mjölmat och lever på mackor, att sluta äta bröd tvingar en till andra lösningar och kanske upptäcker man nya livsmedel/rätter.

2. Börja äta protein till varje måltid. Detta rådet ger jag oftast till filomüsli-damerna som tror att "en lättare middag" är lösningen på det mesta. Ibland ger jag tips på vad som är protein, om de är lite mer motiverade säger jag att de ska börja logga kosten och fokusera enbart på proteinet, och sikta på säg 80-100g om dagen till att börja med (de kan hända att de lever på >20g/dag). Jag brukar också säga att; om de inte orkar hela sin portion ska proteinet aldrig vara det som är kvar på tallriken.

3. Prova någon populär diet. Jo faktiskt, t.ex. LCHF, 5:2 eller bara gammal hederlig GI-kost - regler att förhålla sig till, information att uppsöka och gemenskap att delta i kan vara till stor hjälp för den som känner sig vilse i kostdjungeln. Då vet de var de ska börja. Men vilken... hjälper jag inte till att bestämma.

Strong Curves vecka 1: Förvirring och ödmjukhet

Men sådärja, nu har jag kört igenom de tre passen A, B, C i mitt upplägg som jag ska köra i fyra veckor framöver (sen kommer nya övningar). Jag vill inte skriva ut exakt alla övningar i rätt ordning av respekt för de som jobbat hårt med boken. Men jag kommer att nämna dem då och då och kanske kan den som är ihärdig lägga ihop två och två och pussla men jag rekommenderar att ni köper boken istället om ni är nyfikna.



Här kommer i alla fall en rapport från första veckan.

Även fast jag rekat i förväg har mycket tid gått åt till att lomma runt på gymmet och hitta ett bra upplägg. Flera av övningarna är superset och det är inte alltid frasse och brasse är bredvid varann.

Tusan vad jag har tvingats till ödmjukhet asså. Dels genom övningar som en gång var lätta för mig men nu postpreg är ta mig tusan skitsvåra. Som till exempel draken. Den gjorde jag förr i tiden med 5 eller var det 10-kilos viktplatta och tänkte ofta "jag gör nog inte rätt för det känns inte så mycket". Nu gjorde jag den utan vikt och balansen var helt off, baksidan på benet jag stod på var otroligt stel och det var hemskt tungt att få upp armarna parallellt. Whipped.

Och dels genom övningar som är totalt ocoola men ack så nyttiga. Lågvattenmärket måste väl ha varit då jag och M låg och gjorde side clams mittemot varann som tagna ur en workout-video men man kan inte alltid vara tuff med en skivstång framför sig. En gång i tiden var det läskigt att närma sig fria vikter-avdelningen men nuförtiden gör ju var och varannan donna tunga marklyft på bumpergolvet, do your thang.

Apropå stänger, inga sådana än. Börjar med hantlar så att var sida av kroppen för sig kan byggas upp. Bänkpress med 9-kilos. En bit kvar till gamla rekord m.a.o...



Har plankat för första gången också. 3x20 sekunder på knä började jag med. Kändes som om jag skulle orka mer, men det är väl då man ska sluta i tid va? Kändes bra i alla fall. Tack MammaMage <3



lördag 2 augusti 2014

Dagens läsning: styrketräning för nybörjare

Tips på program för er blåbär. Två dagar i veckan, avskalat, bra upplägg. Rekommenderas!

fredag 1 augusti 2014

Fystester

Min rehabperiod är ju avslutad och jag räknar i stort sett mig själv som återställd till normal kroppshälsa (om än svag förstås jämfört med tidigare men liksom Svensson). Så därför känner jag mig redo för några enklare fystester; bästa sättet att mäta framsteg ju!

Jag tänker mig maxtest på armhävningar, plankan, kanske jägarvila... har ni fler förslag på någon övning som funkar? Helst kroppsvikt bara.

Trendspaning

 Jag ser mer och mer av...

Hinderbanor. Ni minns väl mina sessioner med den härliga militärhinderbanan i Karlberg (innan den blev avstängd för allmänheten, hrmpf). I USA är alla som besatta av American Ninja Warrior - en game show där tävlanden tar sig an en replica av världens svåraste hinderbana som finns i Japan, Mount Midoriyama. Och i Sverige är vi inte sämre. Hinderrace så som Tjurruset, Superior Race och Tough Viking lockar allt fler deltagare och hinderbanor har PR-boostats hela våren tack vare Gladiatorierna-vinnaren Konstantin Avdramidis. Hans koncept Obstacle Traininghar blivit uppköpt av Reebok och jag gissar att detta är bara början... missa dessutom inte att kolla in hans kompanjon Johanna Swica, en av mina favoriter på instagram just nu - hello girlcrush.

Gymnastik. Den första kvinna som lyckats övervinna Mount Midoriyama är förstås - en gymnast. Kolla den halsbrytande videon här. CrossFit har väckt intresset för gymnastiken och själv har jag alltid drömt om att lätt och ledigt kunna göra flick-flack ned för stranden. Jag gick på gymnastik som barn men kom aldrig någon vart direkt, om man är huvudet högre och tyngre än alla andra är man nog ingen prime candidate för framtida succé direkt ;-) Men jag ger mig inte! Vi vill ju träna mer avskalat 2014 och kroppsviktsövningar är den ultimata enkelheten. I USA blir det allt mer poppis med akrobatisk strandgymnastik, gärna med uppskattande publik - kolla in Bar Starzz.



onsdag 30 juli 2014

Den nedåtgående spiralen

...nejdå, det går faktiskt bra med min kopparspiral, kunde bara inte motstå rubriken! Tänkte ni ville ha en uppdate. Varning för eventuella mensdetaljer nedan (varning för ordet "mens" också finns ju de som inte riktigt gillar det utskrivet heller). Här hemma pratar vi mens, snor, skorv, svett och kanske framförallt bajs mest hela tiden ("var det liksom som keso eller tunnare? Var det brunare än förra blöjan...?") så jag har inga spärrar kvar...

Spiralen ja. Känns inte, märks inte, det enda är ju mensen... herregud alltså. Ni vet den där dan eller två man brukar ha bara några droppar blod innan mensen kommer igång? Det pågick i sex dar vilket fick mig att tro "jaha, det här är mensen, skönt". Nänä. Sen kom den riktiga drabbningen. Bindbyte varje timme (har normalt menskopp men tror jag måste byta storlek efter förlossningen har ej beställt än) och i förrgår kväll låg jag vaken i timmar med kryp i benen tills jag mindes att jag senast kände så och insåg kopplingen kryp = järnbrist. Och igår och idag är blodtrycket lågt (= svimningskänslor) så jag trycker i mig järn i flera former och hoppas på att kunna häva bristen.

Och imorrn ska jag köpa Cyclo-F som minskar flödet.

Och till dig som tipsade om din blogg "Den onda spiralen" där du skriver om hur du blev förgiftad av din kopparspiral: Det låter hemskt, det gör det verkligen. Men jag har faktiskt inte orkat läsa där. Jag är så förbannat trött på att leta efter preventivmedel som funkar och detta är typ mitt sista alternativ. Så jag kommer köra på det här nu.

Mode: ON

Järnspikar vad skönt det är att vara i påslaget läge igen, så att säga. Att ha ett syfte med sin träning, en plan att följa, delmål att uppnå.

Kosten spot on igen (vilket inte innebär asketisk eller stenstrikt utan bara perfekt för mig just nu.) 95% av det jag stoppar i mig gör mig mätt, glad och är bra för min kropp. (De resterande procenten uppfyller ofta inte det sista kriteriet men de andra - se bilden t.ex ;-)

Jag har börjat promenera lite då och då också igen, nu när barna sover om kvällarna och det är svalare.

Vissa trivs bäst med att bara ta dagen som den kommer och i början av min träningskarriär trodde jag kanske att målet skulle vara att jag bara skulle träna och äta intuitivt. Bara vara, göra det som faller mig in. Men nej, icke! Jag frodas av att projekta, däri ligger allt det roliga. Redo, pepp, kör!

Behöver ni också projekt/fokusperioder/planer eller kan ni trivas med att köra mer planlöst?