onsdag 17 september 2014

Strong Curves vecka 5-6

Tjohopp, dags för rapport, vi börjar med förra veckan: tror aldrig jag lyckas semesterträna så mycket som på denna resa - och då har jag ändå fler barn än jag någonsin haft ;-) Tre pass blev det eller nja - 2,5 för mitt i det tredje högg det till i låret då jag gjorde goblet squats, en liten sträckning tror jag förmodligen för att jag inte värmt upp tillräckligt då de inte hade några skumrullar i gymmet. Borta nu.

Dessa veckor har blivit lite kaiko i övrigt, många pass har jag strukit för att de blivit halvdana, som detta då, som ett förra veckan då jag tränade 10 minuter men sen blev Kvisten ledsen och kändes febrig så jag avbröt, och så missade jag ju en hel vecka pga sjukdom. I övrigt tror jag att jag kvalar in någonstans på 75% då man ska räkna på hur väl jag genomför programmet. Ofta skippar jag småövningar på slutet och tänker att dem kan jag göra hemma (och tänka sig det gör jag icke! Vem är förvånad) och ibland får jag byta ut övningar, avbryta som sagt eller pussla om. Men tycker det är absolut godkänt, om det är pass eller veckor som landar på säg under 60% då blir det bakläxa, då gör jag om.

Känner mig fortfarande både svag och stark i samma person. Njuter av att inte känna mig skadad, vek och instabil, märker stor skillnad t.ex. då jag busar runt med Kotten på lekplatsen, lyfter högt och lågt och leker kull - det är en hyfsat tränad morsa det där. Samtidigt så är ju inte lyften och vikterna på stången alls i närheten av vad de varit. Men vet ni vad? Det går framåt. Och det är ju det enda som behövs för att man till slut ska vara där man vill vara. Eller hur?

tisdag 16 september 2014

Prickar be gone

Hemma igen, phew. Resdagar i värme med kids är inte så kul. Nu äntligen här i mitt hem, med mina saker, min mat, mina vänner, mina sysslor... Nu kör vi höst!

Några frågor till er kloka så här efter avslutad solsäsong. Jag är ju en blekfis som älskar att ligga och slappa i solen - farlig kombo - men försöker begränsa det. Förutom solglasögon och nytillskottet; en enorm s.k. golfskärm som skuggar ansiktet blir det skyddande kräm i mängder då jag klär av mig (har annars inte sällan långärmat och långbyxor). Och inga långliggningar, 45 - 60 min. Nu känns det som det är dags att gå på koll av födelsemärken också så att allt är som det ska. Under och efter senaste graviditeten dök det nämligen upp ovanligt många nya sådana på kroppen. Och då menar jag inte sådana där svagt bruna, halvstora pigmentfläckar man får mest i ansiktet, utan vanliga leverfläckar som de väl egentligen heter. Vissa har försvunnit (fick till exempel en sjukt märklig symmetrisk rand av 8-10 sådana precis ovanför bikinilinjen...?!) men många är kvar. Särskilt på magen har jag ett gäng ganska stora som ser lite småskumma ut. Och har mörknat förstås under sommaren samt på resan. Bad i solen och bärande av våta, hala ungar som skaver bort krämen gör det svårt att helt undvika strålarna. Jag har aldrig haft mycket prickar tidigare, tror jag hade kanske 5 totalt på hela kroppen tills jag blev typ 25....

Ska ringa VC idag och boka tid för kontroll, skulle gärna ta bort några av dem oavsett faktiskt...

Men nu till min fråga - om man nu tar bort dem, kan man liksom zappa dem med laser eller liknande då? Så att det inte blir några spår? Eller är det kniven och gröpskeden som gäller, med oundvikligt efterföljande ärr...? Har ingen koll. Men ett tjusigt resultat vore ju inte helt fel.

Någon mer som fått just fler leverfläckar under graviditeten?

fredag 12 september 2014

Vykort från semestern

Några bilder av varierande kvalitet från vår pågående vistelse i charterland. Kotten tjoar i poolen, spexar i barnklubben och missar inte att berätta för någon att på semestern får man en glass varje dag. Kvisten charmar både locals och turister med sitt osannolika hårsvall, dregglar igenom en scarf på en halvtimme och älskar att sitta och suga på en jättebit vattenmelon. Mr undviker helst solen, sover middag då han får chansen och är peppad inför matupplevelserna olikt någon annan jag känner. Själv ligger jag och läser och latar mig i solen så mycket jag kan (insmord med SPF 50 och dessutom måste jag doppa mig var 5:e eftersom jag är så värmekänslig - lustig passion), tränar då jag får chansen (och det får jag) på ett härligt litet källargym med allt vad jag behöver och skäms lite extra då jag fotar maten inför publik. P&K Elbe











torsdag 4 september 2014

Svullen mage

För många år sen hade jag en fin vän som hade stora problem med svullen mage. Hon var allergisk mot många saker men trots att hon uteslöt dem och gjorde allt vad hon kunde blev hon inte av med den svullna magen. Jag själv hade då som jag minns det liten förståelse för hennes känslor. Det syntes ju knappt, tyckte jag. Relaxa! Bara att ta på en lös tisha, precis som jag brukade göra de där dagarna i månaden då min mage svullnade upp lite - ifrån normaltillståndet med utstående höftben. Men hon fick ju nästan aldrig gå runt med en mage i normaltillstånd, hela tiden kände hon det som att hennes mage var större än den var "egentligen" och hon bad mig till och med känna på den för att "det känns att det är vätska, inte fett!" Till slut gick hon till en naturläkare och blev satt på en om möjligt ännu striktare kost plus började köpa en massa dyra homeopatiska tabletter. Vad som hände sen vet jag inte eftersom vi bara har sporadisk kontakt idag.

Sen dess har jag aldrig stört mig nämnvärt på att min mage varit svullen, mest skrattat och det är ju lätt att göra det - om man har en mage som så sällan är svullen och alltid plattar till sig igen. Förrän nu. Det började på semestern i Skåne i somras. Precis då min mage slutat sporta "fortfarande gravid"-looken och faktiskt dragit ihop sig till något jag vågade klämma ned i ett par bikinitrosor, svullnade den upp. Högst lokalt, som en fånig valk mitt fram på nedre magen, ett rejält put. Ont gjorde det också. Med en nyinsatt spiral och en nyetablerad menscykel (plus dekadent semesterleverne) hade jag många saker att skylla på. Så det tog säkert tio dagar av svullnad och smärta innan jag fick tummen ur och drog in till gynakuten i Lund och fick en urinvägsinfektion konstaterad. Konstigt, eftersom jag inte haft några av de symptom som jag ville minnas var associerade med urinvägsinfektioner på tiden före min första graviditet då jag mer eller mindre prenumererade på dem dess värre; kissnödighet och sveda. Här var det bara molande, plågsam magvärk, i mitten och var jag inbillar mig att njurarna sitter. Har en njurbäckeninflammation i bagaget också (då UVI:N vandrar upp) så kanske gör det att bakterierna hittar till njurarna snabbt, vad vet jag.

Efter behandlad infektion försvann svullnaden och ersattes av lättnad. Tills den återvände för några dar sen. Denna gång väntade jag inte utan kilade till VC direkt idag och fick antibiotika utskrivet, än en gång, suck. Sitter här nu med min onda, stora mage och vill att tiden ska gå så att det går över.

Men nu tänkte jag inte skriva mer om urinvägsinfektion (men håll gärna tummarna för att den inte kommer bli stammis i mitt liv igen) utan detta med svullen mage. NU förstås jag. Förstår alla er som lider. Vilken mindfuck det kan vara alltså. Helvete. För mig tror jag det kändes det extra jobbigt nu efter graviditeten då jag så nyligen lyckas knäppa gylfar och stänga knappar på plagg för första gången på länge och så plötsligt ba två steg tillbaka. Plötsligt är jag BESATT av min svullna mage. Får bita mig i tungan för att inte påtala den för Mr mer än en gång dagligen. Går och nyper mig i magen. Tänker på magen. Suckar över magen. Våndas över magen inför kommande semesterstrippande. Tänker galna tankar om hur jag enklast ska kunna förmedla till min kända och okända omgivning att "så här ser min mage inte ut EGENTLIGEN".

Erfarenheter?

onsdag 3 september 2014

Strong curves v.3-4: kort uppdatering

Jahapp, så ligger man back en vecka dårå pga sjukdom. Men nu är jag back on track! Från och med vecka 5 är det nytt upplägg och jag hann, småsjuk, träna pass A (finns A, B och C) innan förkylningen bröt loss. Då jag återhämtade mig valde jag att inte räkna det passet utan började om från början med vecka 5.

Det känns nästan lite sorgligt att säga hejdå till upplägget jag kört dessa första fyra veckor. Det har verkligen varit bra! Särskilt som rehabilitering för mig. Massor av aktiveringsövningar, hantlar istället för stång för att fixa balansen mellan sidorna och förstås kroppsviktsövningar.

Men det ska bli kul att äntligen köra med stång igen! Både bänkpress och marklyft ingår i vecka 5-8 och dessutom negativa chins som jag just nu har galen träningsvärk i armvecken ifrån. För att inte tala om hur pinsam man känner sig då man hoppar upp och segnar ner, ungefär som att "nähä, trodde jag skulle fixa detta men det gick inte" ;-)

Förutom styrkeframgångar åtnjuter jag ökad rörlighet, kommer ned ordentligt i knäböjen igen och dessutom klarar jag att skumrulla de värsta ställena med den här oranga muppen istället för lila mjukisen. Ser fram emot den taggiga rumle rollern......

tisdag 2 september 2014

Vaycaaaay

Okej, officiellt sex dagar kvar tills vi reser till varmare breddgrader och jag är redo att mula mig i förberedelser, är det inte det roligaste?

Jag har shoppat några få nya plagg på supersommarrea (vill inte köpa så mkt nytt då jag fortfarande  är inbetween sizes plus att sommaren snart är slut. Men det finns verkligen inget värre för semestersjälvförtroendet än att tränga in sig själv i liiite för små shorts. Man måste ju få känna sig fab). Lycka att se resväskan fyllas med skira toppar, neonpoppande blusar och mina bästa bikinis. Packar så klart träningskläderna också - vi reser till ett Sunwing-hotell där det finns gym + gratis SATS-klasser.

Vissa tänker kanske att semestern är en tid då man helst vill såsa runt i svettisshorts och tisha. Men för mig som är mammaledig och går klädd så mest hela dagarna är det precis tvärtom. Fram med de snyggaste klänningarna, största halsbanden och knalligaste läppstiften säger jag bara! I necessären åker det ned allsköns beautyprodukter för det finns inget bättre än att efter en varm dag och en kall dusch hala upp den där allra lyxigaste kroppsoljan och kladda på innan middagen.

Sen lite kroppsprepp också förstås; gotta get ma nails, ma lashes, ma spraytan... närå, riktigt så mycket av de varorna blir det inte denna gång eftersom jag försöker vara en budgetmamma, får lacka mina egna naglar och smörja in min egen BUS. Fransar skulle jag verkligen vilja göra innan för det är så himla skönt att slippa packa mascaran och ändå gå runt med värsta filmstjärnefrallorna hela veckan men tror inte tid finns. Tro nu inte att jag är helt bindgalen, jag spenderar alltså säg 5 av veckans 7 dagar osminkad och ofta även okammad (upp med det i en bulle på huvudet på morgonen bara) samt går helst runt i min killes avlagda kalsonger. Soft.

Egypten förra året. Dat spraytan though...

lördag 30 augusti 2014

Livet, livet

Jo, här ligger jag i gungan och försöker ta igen mig. För några timmar sen. Ta selfies på lekplatsen? Inga problem. Man får bara se till att ens barn står på andra sidan telefonen. Så att folk tror man fotar dom förstås. Kan ni ingenting?!

Hela veckan har jag, Mr och Kvisten varit mer än lovligt förkylda och följaktligen varit hemma alla tre. Inte så kul att själv vara sjuk och utöver det behöva ta hand om en gnällig bebis. Och dessutom ta hand om Kvisten också.

Hehe.

Har mått skit, inte kunnat träna och ätit en massa skrot. Varit instängd, känt mig isolerad och har därför reducerats till en inte så trevlig person som till exempel:

Är sur och missunnsam mot min respektive (vi är ett team i detta, vi mot världen ju!)
Irriterar mig på mitt stora barn mer än vanligt (ibland glömmer jag vem som är 30 år yngre än den andra...)
Nojar över det förmodade kroppsliga förfallet lagom till chartersemester nästan vecka (really? håller vi verkligen på med sånt fortfarande?)

Håll tummarna för att jag blir frisk snart, för världens skull. Igår gjorde jag en guacamole med sex vitlöksklyftor och massor av Tabasco för att ta död på vad som dödas kan. Det var det hele.

tisdag 26 augusti 2014

Senaste framgångsreceptet

Jag har fått frågan att berätta lite mer hur jag åt/tränade under den period då jag typ inte bloggade alls, innan graviditeten. Eftersom jag var i riktigt bra form då (någonstans i typ tre månader efter att jag äntligen botat de där resistenta bakterierna i halsen och innan sköldis pajade dårå, lol).

Det var en period då jag utvecklades väldigt mycket både kroppsligt och i tankesättet då det kommer till hälsan, kanske för att jag hade en massa tid över eftersom jag inte bloggade hehe...

Under den tiden började jag hänga i communities online, forum och Facebook-grupper, och lärde känna folk från olika delar av världen som jag lärde mig otroligt mycket av. Bland annat blev jag kompis med tjejer som hade ett avslappnat förhållande till sina kroppar olikt allt jag tidigare upplevt, de älskade att lyfta tungt och åt massor för att stötta träningen, väldigt inspirerande. I USA då (för c:a 1,5 år sen) var det flera som höll på med periodisk fasta liksom jag gjort då sen några månader tillbaka, men de var också väldigt noga med att få i sig rätt mängd av alla näringsämnen och de flesta käkade enligt IIFYM (if it fits your macros = ät vad fjäsen du vill, så länge mängden kolhydrater, fett och protein är den rätta. Ska skriva mer om detta någon annan gång om ni vill.) Jag själv har ju till och från i många år räknat kalorier och till viss del även näringsämnen men då handlade det aldrig om att komma upp i rätt summa förutom med proteinet, snarare om att hålla sig ifrån att överstiga den ;-) Dessutom var jag väldigt mycket inne då på att äta rent, jag hade eliminerat allt fler livsmedel från min kost, åt rätt mycket åt paleohållet med få kolhydrater och försökte utesluta allt inflammationshämmande. Då var det rätt förvirrande att se tjejer skriva inlägg som typ "jag måste verkligen försöka få i mig 100g kolhydrater till innan jag lägger mig, några tips? Kanske risifrutti...?". Jag vågade då inte göra avsteg från min kostinriktning men jag blev i alla fall inspirerad att äta mer - mycket mer. In came the matlådor med multipla kycklingfiléer och så började jag äta ris igen, rejäla portioner. Dessutom, eftersom jag åt enligt PF och bara käkade 3 måltider om dagen räckte tallriken knappt till då det var matdags... Jag såg snabbt resultat i gymmet. Där hade jag också inspirerats massor av mina nya kompisar och fokuserade på enbart stång/kroppsviktsövningar och sammansatta sådana, snarare än isolerande. Vi träffades också några tjejer från Sverige och andra länder under ett dygn och käkade pizza, drack vin och tränade lyft på Stockholms atletklubb. Jag kände mig klen men blev väldigt peppad att träna tungt ;-) Detta i kombination med CrossFit - som jag körde ett par ggr i veckan, på morgonen, gjorde mig stark och pigg. Jag är glad att jag lyckades lägga på mig den muskelmassa jag hade då sedan sköldkörteln la av och ämnesomsättningen med den. Det första folk tänker på när man säger pajad ÄO är viktuppgång och visst var det så, men kroppens oförmåga att nyttja näringsämnena på rätt sätt leder även till att förmågan att omvandla dessa till att bygga muskler går i botten. Och då hade jag i alla fall en bra grund!


Äntligen en legitim orsak till att lägga upp den här bilden igen...

torsdag 21 augusti 2014

Youtube-tips

Igår kväll somnade barnen vid en inte alls särskilt okristlig tid och jag la mig i badet och kollade på Tati. En youtube-kanal om smink som drivs av en solig och glad 30-something tjej från Kalifornien som är extremt behaglig att lyssna på tycker jag.

För att i slutet av dagen, då man svalt den dagliga dosen valkampanjer, fällt de dagliga tårarna för Irak och Palestina, och förstås fört den dagliga feministiska kampen, vill man ibland bara glo på någon charmig som pratar om läppstift.

onsdag 20 augusti 2014

Strong Curves: Frågor och svar

F: Vad är det där Strong Curves du snackar om?

S: Ett styrketräningsprogram.  Det finns en kategori för denna fokusperiod i högerspalten, där hittar ni mycket info.

F: Rekommenderar du programmet?

S: Ja, det gör jag - i alla fall så mycket som jag kan göra det efter att ha kört det i fyra veckor (av tolv, sen kommer jag köra ytterligare 12). Men vet ni vad jag rekommenderar desto mer? Att välja ett styrketräningsprogram - vilket som helst som verkar kul - och köra efter det. Det handlar mer om att vara konsekvent och på banan än vilken metod man väljer. There are many ways to skin a cat...

F: Behöver man ha tillgång till gym, eller hur var det? Har för mig att jag läst att det var så... Har du kikat nåt på Olga Rönnbergs "Styrka för kvinnor"? Och vad har du i så fall för tankar kring den boken?

S: Det finns tre program; nybörjare, avancerad och kroppsvikt/hemmaträning. Men en brasklapp om att man behöver rätt mycket utrustning till den sistnämnda. Angående Olgas bok har jag inte tittat i den, däremot har jag bläddrat i hennes förra bok, visst heter den Träning för nyblivna mammor och den verkade riktigt bra. Hon kan sin grej och om man gillar hennes stil (raka rör) gillar man nog hennes böcker. Men viktigast tycker jag egentligen är mest att man bestämmer sig för ett upplägg - vilket det nu må vara - och kör på det.

F: Vilket av programmen kör du?

S: Jag kör nybörjarprogrammet, men jag byter ut en del magövningar mot mammamage-appens övningar (kör t.ex. inte crunches). Har börjat köra plankor på knä.

F: Funderade på, kör du några intervaller till med? Han skriver ju att det optimala är att köra cardio en annan dag än när man kör styrkan men att avsluta passen säg 2ggr/v med 20min HIIT borde ju funka med. Hur lång tid tar passet för dig att träna igenom, hinner man lägga på 20min på tex löpbandet? (har inte tid att stanna 1,5h på gymmet precis 4ggr/v då blir det sura miner här hemma).

S: Jag hade tänkt köra något typ HIIT på gymmet/backintervaller men det har faktiskt inte blivit av... det är ont om träningstid och eftersom bebis är uppe på kvällarna just nu orkar jag inte något mer då än typ leva ;-) Men jag vagnpromenerar nästintill dagligen och ibland också en stund på kvällen. Känner mig nöjd ändå. Men du hinner säkert med lite intervaller, jag tycker att programmet tar c:a 45 minuter att genomföra beroende på hur noga man är med uppvärmningen (det finns ett detaljerat upplägg för det som tar minst 10 minuter, älskar den delen så kör den religiöst). Annars kanske 35 då om du är tidseffektiv och rätt utrustning är ledig osv.

F: Var köper man boken?

S: Nu har jag äntligen kollat upp och jag köpte den på Bokus för 209kr! Den finns som e-bok också men det sa min vän M var jobbigt då man inte riktigt hittar snabbt till de avsnitt man söker.

F: Är du sponsrad av dem?

S: Nej. Men Bret Contreas, om du läser det här, ring mig *starstruck*



Är du kvinna nog att våga ligga så här på gymmet...?



tisdag 19 augusti 2014

Morr

Lågvattenmärke nått idag. En blandning av PMS (hallå, var är min mens? Just som jag vant mig vid att den kommer alldeles för ofta pga spiralen kommer den för sent istället) och trötthet. Vår annars så änglalika Kvisten är mitt inne i en av de många utvecklingssprång som sker under det första året och vill inte längre somna snällt vid 19 utan låter som en skadad katt 17-23. Dessa faser inträffar då bebben håller lära sig något nytt och svårt, med stor irritation som följd (påminner mig om humöret jag hade då jag övningskörde...)

Orkar inte träna idag, orkar inte handla, orkar inte gå ut och gå, orkar bara vara hemma och slappa då Kvisten sover, och vara irriterad resten av tiden. Det ska eventuellt komma målare hit och åtgärda några besiktningsfel, jag tycker synd om dem om de dyker upp idag. Någon som däremot gärna kan få ringa på är budet med vår nya barnvagn (en till Brio Go förstås - vi avverkar dem på löpande band). Med sittdel. Så slipper mina promenader bli ett enda parerande av bebis som försöker orma sig upp och ut ur liggdelen.

Borde jag ta en till kaffe - dagens fjärde...? Magen är ett enda stort mackhål också så där som det är ibland; man valsar fram till skafferiet för hundrade gången nähäää det fanns inget nytt här sen jag kollade för fem minuter sen. Suck!

Ska iväg och träffa lite vänner ikväll i allafall. Ser fram emot energipåfyllningen!

måndag 18 augusti 2014

Dagens läsning: insektsprotein

Skulle du våga prova? Det skulle jag, så länge det smakar choklad...

söndag 17 augusti 2014

Brev från diastasen


Kollade min diastas idag, trots äckelkänslan jag får av att gräva fingrarna långt in i magen. Jag gör som så att jag lägger mig ned med böjda knän och fötterna i marken. Sen lyfter jag huvudet och sträcker ena handen mot pvaden, och känner med den andra. Jag märker en ytterligare förbättring! Musklerna sitter ihop helt utan mellanrum nu även nedanför naveln, där var jag inte säker på status tidigare. Det enda stället där jag känner en liten öppning är fortfarande nedre delen av naveln. Men det här går ju jättebra! Stolt över att jag tagit det lugnt med magträningen och hållit koll på utvecklingen. Förra graviditeten hade jag ingen aning om vad en diastas var. Ser nu ofta kvinnor med vad som verkar vara delade magmuskler (smala i övrigt förutom att magen liksom hänger ut nedtill på ett visst sätt) men det är ju inget man öppnar en konversation med....

Börjar få lite smått definition på magen också, något som jag aldrig trodde skulle hända förrän jag kom typ under 70kg, jag väger 75 nu (är 175cm lång). Tänk om jag hade vetat det då jag vägde 58 och magen var förvirrande slät... Dags att sluta se mig själv som någon som håller på att tappa graviditetskilon fortfarande kanske. Kroppen verkar ju själv hålla på med någon slags tjusig omfördelningsprocess helt av sig själv.

Mr Scale, you us so much confuse...

fredag 15 augusti 2014

Strong Curves vecka 2-3

Alltså, det är så coolt. Den här känslan när kroppen... vad ska jag kalla det... återvänder. Och då talar jag inte om utsidan alls, utan hur den funkar och vad den kan göra. Det känns precis som att jag långsamt klär av mig en tung och rörelsebegränsande dräkt. En efter en får jag kontakt med musklerna igen. Orkar jag sträcka ut en led till fullo igen. Känner jag blodet strömma igenom en kroppsdel igen. Det funkar!

SC-programmet innehåller en blandning av tyngre lyft (nu i början gjorda med hantlar istället för stång, för att bygga upp rätt balans mellan kroppshalvorna), aktiverande övningar (där man lär kroppen använda rätt muskel till rätt grej) och pulshöjande övningar i superset med andra (tänk stepup på bänk i kombo med militärpress). Påminner lite om hur man jobbar i CrossFit, faktiskt.

Och jag märker verkligen stor skillnad på hur stark, hur mjuk och hur rörlig kroppen är. Vecka 5 kommer jag få byta till nya övningar, spännande.

Trivs bra på SATS nu. Har tränat på flera olika anläggningar, de har verkligen moderniserat sig och fräschat upp, de vågar inte skippa maskinparkerna än men de funktionella ytorna och lyftarytorna blir allt fler.





onsdag 13 augusti 2014

Om att lämna på MiniSATS

Jag har skolat in Kvisten på miniSATS. Eller skolat in och skolat in, hur mycket kan man göra med en mini, vi var där en gång och hängde tillsammans i 20 minuter och jag gick ifrån en kort sväng och kollade hur det funkade. Vilket var = bra. Hen satt i en bumbostol och slog vildsint på en plonkande babymobil och det var det.


Sen nästa dag lämnade jag hen i 20 minuter och gick och tränade. Dagen efter tränade jag 30 minuter och då blev jag ditropad i högtalarna och möttes av en vrålande liten Kvist och kände mammaskyldigt att jag borde döden dö. Men efter lite kontemplerande insåg jag att mini nog blivit skrämd av killen som jobbar där (vi har en liten rädd för män-period just nu) och lyckades rycka upp mig. Ett par dagar därefter var jag på't igen och lämnade och så har jag gjort sammanlagt fyra tillfällen nu och det har gått bra. Jag brukar vara borta 20-30 minuter, gå och kolla läget, gå och stretcha/avsluta övningarna i 10 minuter till och sedan hämta.

Det är superbekvämt och det gör stor skillnad för hur mycket/när jag kan träna.
Samtidigt är det inte helt oproblematiskt. Jag har inte skrivit här förrän nu om att jag lämnar in Kvisten enligt devisen "det du icke är beredd att diskutera, skall du icke skriva i din blogg om". Jag lämnar ju ifrån mig mitt väldigt lilla barn till främlingar. Och 30 minuter är nog för en ganska liten ganska lång tid. Plus - den ultimata egoismen - jag lämnar hen under vakentiden istället för under sovtiden som jag teoretiskt sätt skulle kunna göra. Mest bara för att hen då somnar efteråt och jag kan gå hem och duscha och äta i lugn och ro.

Då man tänker på sånt och får dåligt samvete är det lätt att börja rättfärdiga sig helt ur led; "de är ju utbildade barnskötare", "det är kul och stimulerande med alla nya leksaker", "så små bebisar reagerar inte negativt på främlingar".

Men det tycker jag inte man behöver göra. Inte ska göra. Jag känner att jag bara tramsar bort mig då - stå för beslutet istället: det är vad det är, liksom. Om det gör något om hundra år? Jag vet faktiskt inte...