En sak jag ofta tänker på. Jag är ju ingen hundraprocentig anhängare av någon kosttrend (Jag började någonstans i GI-världen (Fullkornspasta och bulgur! Fast det funkade inte för mig), hoppade över till fitnesskosten (kesella och tonfisk! Men det blev jäkligt trist), provade lite LCHF (grädde och bacon! Men jag saknade frukt och många grönsaker för mycket). Nu inspireras jag av paleo (Ägg, avokado och banan varje dag! Fast jag presterar bättre på ris), gillar superfoods (gojibär och makkapulver! Men jag har verkligen inte råd jämt.) Och försöker äta rent (fast det funkar inte för mig att vara allt för strikt. Ton efter person!)
Det jag är nyfiken på, är om de av er som är sanna anhängare av en av dessa matreligioner ovan eller annan - tror ni att det kommer vara? De flesta som hänger sig helt till en viss kost gör det ju för att det förändrat deras liv till det bättre, i stor skala. Då tänker jag att man måste känna "det är det här som gäller för mig, nu och för alltid"...?
Saken är den, att jag nämligen aldrig träffat någon som inte ändrat sig. Någon som till exempel för 30-40 år sen committade till kolhydrattrenden eller något annat och är kvar där. Sure, det finns väl någon enstaka frukterian där ute men de flesta hoppar förr eller senare på ett nytt tåg, hur otroligt det än kan kännas för stunden.
Man kan ju förstås argumentera för att "nu, på 2010-talet, har vi äntligen kommit på hur vi människor egentligen ska äta för optimal hälsa". Problemet är ju att detta har sagts förr.
Så statistiskt sett så kommer väldigt få av er som läser detta, ha samma uppfattning om vad som är bra mat idag, som ni kommer att ha om tio år. Tror ni mig? Eller inte.
Sen jag började med Paleo har jag aldrig gått tillbaka. Detta var 1 april förra året. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag kommer äta Paleo kför resten av mitt liv. Med vissa undantag som socker ibland. Och vitt ris om jag behöver fylla på med snabba kolisar.
SvaraRaderaSå.. jag är en av dem som VET att det kommer vara =)
Det ska bli spännande att se Sara :)
RaderaJag tillhör inte någon de nämnde ovan, men jag är en true beliver ändå :) Jag äter makrobiotisk kost, med mycket inspiration från ayurveda. Ekologiskt och vegetariskt - för mig finns den inte ens chans att vi kan hålla uppe med den här enorma köttkonsumtionen som många av dieterna ovan ägnar sig åt.
SvaraRaderaJag började också med Paleo förra året. Skulle absolut vilja hålla kvar vid det då det passar mig så bra på alla sätt och vis. Men - kanske - är det mer en övergående trend. Kanske bara en tillfällig hype från min sida, m.a.a. all nyuppkommen forskning. Kanske passar det min livsstil just nu och just här. Om 10 år är mitt liv kanske sådant att jag varken har tid, råd eller ork att följa paleo dieten. Om 10 år är kanske paleo kost märkt som "livsfarlig". Kanske. Jag vet faktiskt inte. Men det är också det som är så spännande med kosttrender. Det är så mycket kanske.
SvaraRaderaJag kan inte välja någon specifik diet på det sättet, för jag klarar inte av förbud. Då tänker jag bara på det jag inte får äta. Jag försöker undvika snabba och dåliga kolhydrater för det mesta, och äter så mycket frukt och grönt jag någonsin vill, och försöker äta så rent som möjligt till vardags - men det betyder inte att jag inte äter godis ibland, någon glass en varm sommardag, dricker ett glas vin (eller fyra) om jag känner för det, osv. 80/20 är en riktlinje jag försöker hålla, om majoriteten av valen är det som man uppfattar som bra val (rent och näringstätt) så behöver man inte ha dåligt samvete över den där bullen på fikat.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag håller med precis allt du har skrivit i inlägget! Det lät också som en beskrivning av mina kostvanor i det första stycket. Jag tror verkligen inte att vi äntligen kom på hur man egentligen ska äta. Min man, en vetenskaplig person, gillar att påpeka detta i fall han tycker att jag håller på för mycket. :) Det positiva med olika sorters sätt att äta är att man kan inspireras, börja äta nya livsmedel och kanske upptäcka att man mår väldigt bra av vissa. Ibland skulle jag vilja följa någon diet mer exakt (vet inte varför), men det blir ändå paleo frukost, lchf lunch osv.
SvaraRaderaSkulle vilja säga att visst förändras man över tid. Jag klev gärna på alla gör så här tipsen då men inte lika mycket som nu. Har blivit mer mellanmjölkig, nyfiken, kan prova men sväljer inte allt med hull och hår. Letar efter något som funkar för mig och blir mer och mer medveten om att alla är vi unika och behöver hitta sitt sätt.
SvaraRaderaJag är vegetarian sen 13 år tillbaka. Jag vet inte om det kan kallas för diet, utan är väl snarare en livsstil. Det är inte bara ett hälsoval, då det framförallt är ett etiskt val. Jag har väldigt svårt att tro att någonsin kommer äta kött igen, de senaste åren har jag blivit riktigt äcklad(!) av kött. Något jag tidigare inte upplevt. Men livet är långt, och vem vet vad som händer i framtiden!
SvaraRaderaTack för bästa bloggen!! :)
Ja, köttkonsumtionen ska bli intressant att följa över åren.
RaderaJag förstår att man kan bli äcklad av kött. Jag kände av ett sting av det där tidigt i våras faktiskt. Det kom liksom över en natt kändes det som. Så jag åt ganska raw vegan i ett par veckor. Sedan började jag längta efter ägg. Och idag äter jag kött igen. Fast vissa dagar känner jag av den där känslan fortfarande..
RaderaHej!
SvaraRaderaMin gamla naturkunskapslärare sa en gång att det bästa man kunde göra mot sin kropp att äta lite av det mesta, dvs varierat. Då slapp man få i sig för mycket av det dåliga och fick i sig det mesta av det som kroppen behöver. Sen dess har jag försökt leva efter den principen och äta efter en någorlunda tallriksmodell; 1/4 protein, 1/4 kolhydrater i form av ris, pasta etc samt de sista 2/4 av grönsaker.
http://lyckaochlopning.blogspot.se/
Tack för kloka ord! Jag anser att jag är ganska väl insatt i kost eftersom jag jobbar med friskvård, men man blir verkligen förvirrad av alla nya rön och forskningsresultat. Vad är rätt? kan man lita på att det inte ändras om 5-10 år...? Tänk om alla LCHF:are kommer att drabbas av hjärt/kärlsjukdomar om 15 år... Jag går själv inte på någon "diet" utan äter lagom av allt. Dock försöker jag att undvika pasta och bröd eftersom jag känner mig svullen av det. Spännande att höra vad andra skriver!
SvaraRaderaKram Nina
Ps: Underbart att ha dig tillbaka i bloggsofären - har saknat dig! Och blev så glad när jag kikade in häromdagen och såg att du varit igång ett tag nu :-)
Tack <3
RaderaHahaha, jaa...
SvaraRaderaOm jag ska kalla min kosthållning vid ett namn så är det nog paleo (jag älskar rawfood-desserter och tycker att det är kul och fiffigt med superfoods, och detta faller ju in i paleo med, om man vill). Paleo för mig är kött, fisk, fågel, ägg, frukt, nötter och grönsaker. Och även ris då och då. Och jag har svårt att tro att det plötsligt skulle kännas som onyttigheter. Däremot skulle jag kunna tänka mig att man i framtiden kanske kommer på att mängdbalansen mellan dem kommer att skifta ibland. Att man kanske har forskat fram att man behöver minst 8 ägg om dagen, eller att man bara bör äta fläskkött en gång i veckan, eller att man ska undvika gröna växter, tomater eller andra saker som man kan få för sig att forska om..
Jag tror som många andra att det är bra att man äter lite av varje, men bara då det gäller naturlig mat. Därför tycker jag inte att färdigförpackade, fabriksbakade kakor&bullar passar in i min ram av "lite av varje" ;) Detta betyder ju inte att jag alltid ratar gammelmormors nybakta bullar på kalas ;) Jag är inte så superstrikt i det stora hela, bara i perioder, haha.
Jag tror det enbart är toppen av ett isberg: vi blir allt individuellare vilket återspeglar sig även i våra matvanor. Hoppas att det lugnar ner sig så småningom, det börjar bli besvärligt med 10 olika dieter exempelvis människor som inte är allergiska mot gluten men ändå undviker det, undvika mejeriprodukter fastän man inte är laktorintolerant, olika bars och nutriletts, raw, vegan och så vidare.
SvaraRaderaDet kanske inte är en diet men åtminstone ett kostval, men har varit vegetarian de senast 8 åren. Denna sommar (som spenderas i japan där det inte är ett existerande fenomen) är första gången jag äter buljong (här till nöd & tvungen), kännetecken att jag aldrig vill äta kött igen (eller ens buljong). Visst livet är förhoppningsvis långt, men kött... nej tack.
SvaraRaderaHej Elbe, vad himla glad jag är att du bloggar igen- du är saknad!
SvaraRaderaAngående kosten. Jag pratade med min man om detta igår och resonerade i många ord kring min filosofi kring det hela (han började prata om helt andra saker så det var nog inte så spännande).
Jag är sedan ca 4 år inne på GI-spåret som sedan övergick till slowcarb för ca 1,5 år sedan med en kort omväg kring LCHF för att nu snarare likna paleo/ clean. Jag fuskar ibland (särskilt under resor) och jag har gått både upp och ner i vikt under tiden. Jag tror att orsaken till att jag söker rätt väg är för att min vikt inte har stabiliserats sedan jag som tonåring hade anorexi. Därför försöker jag hitta en väg som gör mig nöjd och mätt, utan för många förbud och där man inte förstör en hel veckas jobb om man äter en riskaka eller en jordgubbe. Jag försöker leva rent och vettigt men vill också kunna vara social utan att krångla för mycket. Lite vin på en onsdag kan faktiskt vara en jättebra idé ibland, även om mycket få dieter eller sk livsstilar tillåter det! :)
Mitt jobb den senaste tiden har varit att komma till ro i min större kropp (är ca 1,75 lång och väger runt 77-80 kg). Det är ingen optimal vikt med tanke på att jag gärna vill vara "fit" och snygg men jag har försökt förstå att det inte heller är hela världen om man har magrutor eller inte.
Jag inspireras av att äta rent, säsongsanpassat, ekologiskt, varierat, närproducerat och gott! Även om jag avviker från det med jämna mellanrum så färgar även den filosofin mina preferenser vid fuskmåltider när jag hellre äter lite men riktigt gott (typ eko-ostar och hemlagad marmelad, mörk choklad etc) än skräpmat.Just på grund av detta tror jag inte att den syn jag har idag är statisk men snarare flexibel beroende på forskning, dagsform, tillgång mm. T.ex. är det mycket lättare att äta rent i Kalifornien än i Mexiko eller Tjeckien då utbudet i Kalifornien för den typen av mat är så mycket bättre än på typ alla andra platser. Ren mat i Tjeckien blir liksom dötrist medan det finns massa kul och prisvärda alternativ i USA som inte ens finns här.
Långt svar men jag gick precis i samma tankar igår, därför var det intressant att resonera vidare om det.
"Jag är sedan ca 4 år inne på GI-spåret som sedan övergick till slowcarb för ca 1,5 år sedan med en kort omväg kring LCHF för att nu snarare likna paleo/ clean."
SvaraRaderaLåter ju precis som en trendföljare :)