Frågor om ätstörningar

Här är några av de många, många mail och kommentarer jag fått nyligen:

"Jag är en tjej på 18 år, har haft anorexi sedan 4 år sedan men kom ur det och gick upp drygt 20 kg. Nu sedan jag träffade min pojkvän, för 1 år sedan ungefär har jag gått ner 17 kg igen, dvs nästan 1 kg i veckan. Med detta är jag så rädd att jag ska komma tillbaka. Jag har blivit smal men enligt folk ser jag inte sjuk ut än som tur är (men min familj är orolig). Mitt problem är att jag tränar för mycket relativt till vad jag äter. Jag älskar att träna. Försöker äta 5 gånger om dagen (gör det vissa perioder) men går oftast tillbaka till att äta frukost, lite grönsaker till lunch och någon skål yoghurt till middag. Jag är jätterädd för att gå upp i vikt. Men då jag inte äter tillräckligt har jag märkt att jag inte orkar med träningen, jag blir jätte sur jämt, samt irriterad på min pojkvän hela tiden och orkar inte alls med skolan, vill inte hitta på något med mina vänner då jag blir irriterad på dem också och känner mig orklös. Jag vill inte framstå som en sur flickvän under hela vårt förhållande, speciellt inte nu när han ska åka bort från mig i 3 veckor, vill att allt ska vara så bra då innan så att han har något att se fram emot att komma hem till. Ska man ligga på ungefär samma kalori intag varje dag, eller spelar det ingen roll? Jag kan säga att vissa dagar ligger jag på 500, nästa dag 1000 och dagen därpå 750 kanske och under helgerna är jag uppe på nästan 1900 för att jag vräker i mig godis och onyttigheter (tror att jag får äta mycket bara för att det är helg..."

"Jag är en 17årig tjej som hittat hit och har jag ett problem som jag inte kan hantera längre.Allt började sommaren 2011.I januari 2011 fick jag mitt första gymkort och var verkligen förväntansfull på att få börja träna igen då jag haft en lång paus på ett par år.Har gått på gymnastik flera dagar i veckan tidigare och har alltid varit sportig så att få börja träna igen såg jag fram emot.Tränade ungefär 3 dagar i veckan,både styrka kondition och olika pass som spinning,core mm.Jag har alltid gillat sötsaker men varitliten i maten och därför varit smal.I april förra året bestämde jag mig för att jag inte skulle äta godis för att bli av med mitt sockersug.Detta klarade jag av och åt min första godisbit i julas efter att ha intalat mig själv att jag blivit av med sockersuget och jag ville unna mig i juletider.Men tillbaka till sommaren 2011.Sommaren då jag utvecklade ett osunt förhållande till mat.Jag gick trodde att jag skulle gå upp i vikt av ALLT jag stoppade i mig.Mot hösten blev det allt värre och mina matproblem var allt jag tänkte på. Det första jag tänkte på när jag vaknade var vad jag fick och inte fick äta idag,och det sista jag tänkte på innan jag somnade var om jag hade klarat mig.Jag åt inte oehört lite,jag åt alltid middag och jag åt lunch i skolan även om jag inte tog pasta,ris eller potatis längre(Gäller nu med)Jag åt inget godis längre utan gjorde smoothies,åt frukt och bär på helgerna.Tiden gick och jag kände hur jag blev besatt utav att vara nyttig.Jag tyckte sämre och sämre om mig själv..."

"Har rasat i vikt åt för lite och har fått matshema, går inte upp i vikt ändå 15 år. Doktorn hotar med näringsdryck vill inte ha de just nu försöker jag lägga på mer fett äter redan sjukt mycket kolhydrater 176 cm och 54 kg förut 69 kg vill bli frisk och få börja träna igen :D två mål mat om dagen plus 6 mackor med pålägg och dryck 1 litermjölk allt som allt tar typ 1/2,5 timmars promenad om dagen. Har lagt på kakao i mjölken. Men vikten står still mina föräldrar är oroliga..."

Kära Veronika, L, anonym och ni andra. Förlåt att jag inte tidigare svarat på era frågor. Det är svårt, ni är så många som har de här problemen och jag vet inte riktigt var jag ska börja... Självklart ska ni få hjälp men tyvärr tror jag inte att jag kan ge den hjälpen. Självklart är ni välkomna hit till bloggen och jag hoppas att jag kan ge er en sund syn på livet och inte ångest men det bästa vore nog, som jag tidigare rekommenderat, en liten detox - då talar jag inte om kosten utan att leva ett tag utan att läsa hälsobloggar, köpa fitnesstidningar, umgås med träningstokiga kompisar och kolla på Biggest Looser. Försök att tömma hjärnan på den här delen av livet ett tag tills ni är starka nog att ta in den igen. Skaffa hjälp, be om hjälp, KRÄV hjälp. Jag vet hur det känns att ha ett komplicerat förhållande till maten; det är något man aldrig blir av med men man kan ta kontroll över sina känslor. Hoppas att allt ordnar sig för er, många varma kramar //Elbe