fredag 10 februari 2012

Gladtrött och surtrött?

Idag efter träningen var jag gladtrött, det blir jag ofta. För dig som inte vet hur det känns; dina händer darrar, ansiktet hettar, en rännil svett letar sig ned för ryggraden och du vet att imorgon kommer du få svårt att gå i trappor. Passet har varit tufft men endorfinerna sprutar. High on life! Du känner dig stark, duktig, självsäker. Det jobbiga har lämnat kroppen men det du utfört stannar kvar i minnet - på hemvägen spånar du på hur tungt/långt/snabbt/högt du ska klara nästa gång. För en sådan har du redan mentalt bokat in.

En gång i tiden var jag oftast surtrött efter att jag tränat. Hur känner man sig då? (Lyckliga du som undrar det!) Jo, surtröttheten är en känsla som oftast byggs upp under själva passet och bara jäser. Det kan börja med blodsmak, halsbränna och mjölksyra tio minuter in på något som 'borde' vara enkelt. Det kan komma med en stegkombination som aldrig fastnar trots att ledaren visar så pedagogiskt. Det kan komma med en kompis/gympalärare/PT vars "kom igen, tio till" får dig att svinga din kettlebell med mord i sinnet. När du är surtrött vill du sluta träna NU på sekunden (kanske har du som jag argt klampat ur en sal någon gång?) Du känner dig arg, misslyckad, otränad, malplacerad, osäker och bestämmer dig för att lägga ned träningen för all framtid. För tydligen är känslan inom dig så stark att den är värd att fatta större beslut på.

Så kände jag mig oftast tidigare. Och jag skriver inte "oftast" som i att jag ibland också var gladtrött. Nä. Jag var antingen surtrött eller inte trött alls efteråt. Alla de gånger jag istället sket i träningen.

Kära du rookie. Du som sätter dig med en arg duns på mattan under yogapasset när alla andra står outtröttliga i hunden. Du som vänder efter en vidrig kilometer i löpspåret och går hem till soffan. Du som högt förkunnar att din kropp helt enkelt inte är gjord för att svettas, slita och plågas så att hjärtat känns som om det ska hoppa ur bröstet på dig: Lyssna.

Hur vältränad du än kommer bli kommer du alltid bli trött av att träna (det kommer dock kanske krävas mer än den där kilometern!) Men. Det finns en trötthet där på andra sidan om din kamp. En trötthet som du kommer att omfamna. Som inte alls innefattar någon form av "jäla skit det här gör jag aldrig om!"-känsla. En fin gladtrötthet som du kan sjunka ned och gosa in dig i då du ligger där i sängen med ömmande armar och skavsår och somnar leende till en svag lukt av svettiga skor.

11 kommentarer:

  1. DU är så klok du, ELbe. Man blir glad av att läsa dina ord!

    SvaraRadera
  2. Du satte verkligen ord på det jag känner efter träningen :)

    SvaraRadera
  3. Jag läser din blogg så ofta jag kan och jag är så grymt imponerad av ditt förhållningssätt och din klokskap. Klok, inte bara för att du tycker som jag ;-) utan för att du tar det ett steg till. Du uttrycker en förståelse och empati för människor oavsett vilken nivå vi befinner oss på (otränade, tjocka, vältränade, smala etc). Du varvar goda råd med recept och inspiration. Jag tröttnar aldrig! Jag har aldrig kommenterat något förut, det verkar som om alla redan sagt det jag vill säga, men jag tänkte att du ändå skulle få veta...att du är så BRA!!!!! På alla plan!!!! Jordnära och högtflygande, tungt och lätt.. Keep on, girl!!

    SvaraRadera
  4. Hej! Vad fint namn du har. Elbe.
    Jag tänkte mest att jag behövde skriva vad jag känner: du verkar vara så otroligt ödmjuk. Att jag hittat din blogg ger mig så himla mycket, blir ständigt förvånad över att du upptaderar så himla flitigt och ändå så smarta kloka tankar och så mycket inspiration. För när inspirationen tryter för mig så tänker jag åh gå in på smaljeansen så smittas jag av din sunda glada men också ärliga relation träning.
    Och jag menar verkligen det här med ödmjuk. Jag tycker man via bloggen förstår att du är så snäll, ödmjuk, omtänksam och smart. Tack för att du bloggar och delar med dig.
    Verkligen.
    Nu är jag på rätt spår och den här bloggen är ett av de bästa redskapen jag har.
    Önskar dig all lycka! Från Jasmin

    SvaraRadera
  5. Även om man har tränat mycket och oftast är gladtrött, så finns det ju dagar då man även är surtrött. För mig är det dagar då jag är trött och då kroppen egentligen borde förtjäna vila och behöver vila men då skallen säger äh kom igen. Sån hade jag senast jag var ut på löprunda, typ 1,5vecka sen. var flyförbannad då jag kom hem, och den där flyförbannad känsla brukar normalt försvinna efter 1km.

    Men man får bara se det positiva och tänka att nästa pass blir bättre :) Alla har vi ju dåliga dagar ibland ;)

    SvaraRadera
  6. Tack för alla kloka och inspirerande inlägg!

    Snart kanske jag vågar prova mina egna "smaljeans" igen :) Har precis lagt ut första "formbilden" i min blogg :)

    Ha en fin lördag!

    SvaraRadera
  7. Hej Elbe!
    Jag har en liten fundering och jag hoppas du kan ge mig lite tips..

    Det är så att jag är en riktigt benig jäkel och jag har bestämt mig för att gå upp en del kilon(alltså bygga lite muskler, eller helst en himla massa muskler) Men vad ska jag tänka på kostmässigt? Ska jag bara vräka i mig allt möjligt? Och läsk.. dricker en hel del både på jobb och hemma, vad är egentligen bäst, light/zero eller vanlig?

    Tack för en otrooligt bra och peppande blogg!

    SvaraRadera
  8. God du er, Elbe!! Så sant det du skriver her, den herlige god-tretthetsfølelsen som kommer etter en tid er så himla deilig. Kan man si paradigmeskifte?
    Så ja; hold ut rookies, det kommer og da er det såå verdt det:))
    Kram, Siri

    SvaraRadera
  9. Så sant! Hurra för gladtrött!

    SvaraRadera
  10. Så sant och så bra! Tänkvärt på många plan. Jag länkar till dig.

    http://frekkinfab.wordpress.com/2012/02/13/aha-2/

    SvaraRadera