Jag måste ta upp en grej nu inför formtoppningen för att reda ut några frågetecken.
Jag har fått några mail som lyder ungefär så här "hej, jag är lika lång/har samma BMI/liknande kroppsbyggnad som du och du skrev en gång att du snittade på 1100 kalorier under förra formtoppningen så därför kan jag väl lägga mig på den nivån nu?". Och svaret är i teorin: ja. Samtidigt vill jag inte riktigt rekommendera er att ligga så lågt även om det funkade för mig. Jag tänker ibland att det kanske hade funkat lika bra om jag ätit 1400 kalorier om dagen också. Även om jag är en kaloriräknare så trumfas det ändå i mitt huvud av matens näringsvärde. Men ändå - jag upplever att jag måste ligga väldigt lågt kalorimässigt för att tappa i fettvikt, och att jag har lätt - lättare än många andra - att lägga på mig fett. Detta utan bevis förstås, maybe it's all in my head.
Men en förklaring som jag inte riktigt velat ge utrymme här tidigare är; att jag kanske har en viss nedsatt funktion på min sköldkörtel. Kanske.
Så här är det: jag har tidigare skrivit och berättat om att jag haft en förlossningsdepression. En av de första sakerna man gör då någon drabbas av detta är att kolla så att sköldkörteln fungerar normalt, eftersom depression är ett vanligt symptom på en trasig sköldis. Min mormor hade struma och större delen av min släkt på mödernet har viktproblem och det är ju ärftligt så... Mina värden då var "gränsvärden" enligt den läkaren. På checkup för annat tyckte min nuvarande läkare att det inte alls var några gränsvärden utan att det skulle medicineras. Fast då det var dags för det hade den plötsligt hoppat tillbaka till det normala igen. Ni som snackar sköldislingo vet att man kan ha både överproduktion och underproduktion och det verkar som att mina värden hoppar fram och tillbaka.
Så detta skulle betyda att jag (kanske) ibland har lite lättare för andra att tappa fett och ibland (kanske) har lite svårare.
Men jag vill liksom inte dra in sånt i ekvationen. Då jag var överviktig drömde jag lite om i smyg att kunna säga "nä asså jag kan inte göra något åt min situation, jag har fel på sköldkörteln" (fast man kan ju medicinera, men så tänkte jag ändå). Jag är jag och jag har mina förutsättningar som jag jobbar utifrån, jag vill inte ha ngn diffus diagnos i bakhuvudet som jag måste ta hänsyn till (läs: använda som ursäkt) då jag inte når de mål jag satt upp.
Men bara så ni vet. Vi kör alla våra egna race va?
undrar hur mycket ens livstil påverkar sköldkörteln.. har ingen koll alls på den där körteln eller hur min funktionerar, nästa grej på listan att läsa på om! :)
SvaraRaderasen är vi ju alla individer och man får lyssna på sig själv och se vad som funkar bäst..
Är själv medicinskt utbildad och vet hur mycket Thyroideahormonerna kan påverka tex ämnesomsättningen (men även andra viktiga funktioner i kroppen!). Har även vänner som drabbats, som har samma känsla som du. Var uppmärksam på din kropp, så upptäcker du förhoppningsvis i god tid om Thyroidea börjar spöka igen. Är förövrigt ny på din blogg och tycker den är härligt inspirerande och rolig att läsa!
SvaraRaderaMen intressant! Jag har precis börjat återgå till det normala efter en mycket deppig period efter lillen. Han är nu snart nio mån... Råden jag fått var typ kämpa dig ur det o jag var verkligen så besviken! Har haft det så sjukt jobbigt att jag nästan inte kunnat njuta någonting! Jag har PCO o hormoner som ligger på gränsen. Nu när jag slutat amma men framförallt börjat träna o äta bra så mår jag bättre! Har du råd till mig inför nästa förlossningen? Annars blir det piller, tänker inte ha det så igen! Btw din blogg är så inspirerande o löppassen har fått mig till 22.38 på fem km! Kram!
SvaraRaderaJag tycker att det är klokt att kostregga och försöka hitta den egna gränsen. Folk frågar mig ofta hur jag gjort för att minska så bra men jag är bara expert på mig själv och alla borde bli experter på hur just deras kroppar fungerar. För mig skulle allt under runt 1500 kcal vara en mardröm vilket innebär att jag skulle ge upp efter en dryg vecka och då fyller det ju ingen funktion. men det är ju hur jag svarar på diet!
SvaraRaderaTack för en fantastiskt inspirerande blogg!
Tycker alltid att du ger så bra råd! Det låter ju som att din sköldkörtel inte funkar helt normalt, men det är väldigt ovanligt att man har hypothyreos (bara nån procent av Sveriges befolkning som har det) så jag tycker inte man ska utgå från att man har det. Läser mycket på forum där folk som inte lyckas gå ner är säkra på att de har hypothyreos men så är i princip aldrig fallet.
SvaraRaderaAngående kalorier tycker jag det bästa är att använda Harris-Benedict, multiplicera med 1,3-1,4 om man tränar några gånger i veckan, dra av 500-1000 kcal (beroende på hur mycket fett man har på kroppen) och sen prova! Går man inte ner, får man lägga sig lägre. Det är i princip omöjligt att räkna ut hur mycket man behöver, så att prova sig fram är det bästa!
Om man vill se till att behålla så mycket muskler som möjligt kan man räkna på att kroppen kan släppa ifrån sig max 70 kcal/kg kroppsfett/dygn. Dvs någon som väger 65 kg med 20% kroppsfett: 65 x 0,2 x 70 = 910 kcal/dygn. (910 x 7) / 7700 = 0,83 kg fett/vecka. Ligger man lägre än så förlorar man utan tvekan muskler.
Jag kör ett kostupplägg just nu där jag äter ca 1900kcal om dagen och går ner ca 0,6kg i veckan. Så att ligga på 1100kcal (för en vanlig person, utan problem med sköldkörteln) låter farligt lite!! Inget jag skulle rekommendera någon...är inget expert i ämnet, har bara mycket erfarenhet av olika dieter och kostupplägg. Men tycker dina läsare inte ska rista 1100kcal i sten och köra på det....:S. Menar verkligen inget illa med denna kommentar, tycker bara man ska vara rädd om sig och inte lägga sig för lågt...
SvaraRaderaNej men det fattar jag Sofie, jag håller helt med. Jag var kanske lite otydlig i mitt inlägg men syftet med det var att förstå hur jag INTE vill rekommendera läsarna att lägga sig så lågt fast jag åt så.
RaderaElbe, jag har missat att du haft en förlossningsdepression. Jag har haft detsamma, den tyngsta tiden i mitt liv. Blev lite paff när du skrev att man brukar kolla sköldkörteln när man får den diagnosen, det kollades aldrig på mig. Kanske är det något jag borde kolla upp.
SvaraRaderaJag började skriva på en bok när jag var nere i mörkret och depressionen. Skriver fortfarande på den, såhär 4 år senare.. Att komma till skott är inte alltid lätt. ;) Men jag minns att jag var så frustrerad över att jag inte kunde hitta några igenkänningsfaktorer någonstans när jag mådde dåligt. Inga böcker fanns att läsa och gråta/skratta till. Jag hoppas jag får arslet ur vagnen och gör klart min bok en vacker dag.. Just nu letar jag efter flera mammor som drabbats och vill berätta sin historia. Om du är intresserad så kontakta mig gärna. :-)
Men va fanken, jag blir så arg när jag hela tiden får höra om nya tjejer som mötts på det här sättet då de fått en förlossningsdepression. Här kan du läsa lite vad jag skrivit: http://smaljeansen.blogspot.se/2011/08/motion-och-depression.html KRAM!
RaderaBra att du tar upp hormonerna. Ett av mina barn har medfödd brist/saknar sköldkörtel så detta har jag ju varit tvungen att sätta mig in i.
SvaraRaderaOch vilken kalorinivå man lägger sig på är ju helt individuellt. Jag skulle gissa att du Elbe kan ligga något högre denna gång allt annat lika i och med att du har byggt på dig mer muskler. Under 1500 kcal skulle inte funka för mig, alldeles för lite mat. Jag går ner bra på ca 1500-1600. Lägre än så skulle jag inte våga med rädsla för att förlora muskelmassa...
Mm jag tänker det med, jag väger nästan lika mkt nu som innan förra formtoppningen men inte är det samma sammansättning i kroppen :)
RaderaLCHF (som alltså innebär en naturlig kost med naturliga fetter och individuell andel kolhydrater från bra källor, och INTE bacon och smör med ett glas vispgrädde till) är väldigt positivt för personer med låg ämnesomsättning/sköldkörtelrubbning, eftersom kroppen får förutsättningar att få igång sin fettförbränning. Jag upplever också att jag kan äta väldigt mycket mer på LCHF och ändå minska i fettvikt (styrketränar så den vanliga vikten står still men fettprocenten minskar stadigt) än jag kunde tidigare. Innan åt jag ca 1300 kcal per dag och det hände ingenting med vikten, trots träning som då mestadels var konditionsträning. Nu äter jag betydligt mer, vet inte hur mycket eftersom jag numera är allergisk mot kaloriräkning, jag äter när jag är hungrig, tills jag är mätt, punkt, men minskar ändå stadigt i fett. Skulle nog bli mörkrädd om jag räknade på mina kalorier så därför låter jag bli, men tror att jag hamnar på 2000 kcal/dag eller mer. När jag började med LCHF var jag fortfarande kaloribesatt, så jag åt 1300 kcal om dagen, med den stora skillnaden att jag var MÄTT hela dagen, vilket jag ALDRIG var när jag åt efter tallriksmetoden på exakt samma antal kalorier.
SvaraRadera