Utvärdering: Löparutmaningen

Tiden går fort - det har redan gått snart tre månader sen jag drog igång löparsatsningen. För mig har det inte gått så snabbt eftersom det hänt så mycket saker i mitt liv - både bra och dåliga - under den här perioden. Bland annat så har ju som ni vet min mamma dött vilket till stor del gjort att den här utmaningen inte fullföljdes av mig. Just därför tycker jag att det är viktigt att utvärdera och ta upp den.

Jag sprang by the book de första jag tror det var fyra veckorna...? För att sedan abrubt lägga av med träningen helt i ett par veckor utöver promenader då sorgen slog ned i våra liv. Sedan började jag springa igen men upptäckte att just löpning var något jag hade extra svårt för - den tid jag fick att tänka under passen var inte längre en välkommen hjärnrensning utan istället grubblade jag mer än jag borde, överanalyserade, kände mig ensam och gick in i sorgen. Det funkade inte helt enkelt - just då behövde jag sällskap och sysselsättning. Jag har fortsatt att springa sporadiskt de resterande veckorna men lämnat schema och klocka hemma.

Jag vet inte om jag blivit någe snabbare, jag springer garanterat inte milen på 50. Men; däremot har jag:

• sprungit betydligt mer än perioden innan
• lärt mig mer om intervallträning
• sprungit i alla vädersträck och hittat nya favoritvägar i vårt område
• testat tröskelpass för första gången
• provat flera nya sorters skor och börjat lära mig om barfotalöpning
• utvecklat ett löpstyrkepass som funkat suveränt
• hittat vilka låtar som är grymma att springa till
  

och; det som gett mig mest:

• fått en överväldigande respons från er.

Mail, kommentarer och förstås det ni skrivit på era egna bloggar om hur ni lyckats med löpningen. Och med lyckats menar jag inte bara att ni fullföljt det program ni valt - vad gör det egentligen - varje sprungit pass utöver det vanliga är ju en seger!

Alltså, damn, ni. Ni som rest er från soffan. Ni som sprungit tre mil. Ni som sprungit hela sträckan utan att stanna. Ni som slutat hata löpningen. Ni som börjat älska löpningen. Ni som sprungit om alla era gamla rekord. Ni som sprungit om den där störiga killen från högstadiet i spåret. Ni som för första gången vågat kalla er löpare. Ni som anmält er till marathon. Ni som sprungit er första tävling. Och till sist, ni som gjort mig avundsjuka för ni springer numera snabbare än jag... (och ni är många! ;-) ♡♡♡♡

Löpningen kommer alltid ha en välstädad och ombonad plats i mitt allt mer rymliga träningshjärta. Härmed förkunnar jag att denna utmaning (för mig) är avslutad, tack för alla som deltog - grymt jobbat. Mot nya utmaningar, först en formtoppning sen lite semester (=njutningsträna!) och sen i höst, ja gud vet vad jag ska satsa på då, crossfit eller hemmapass eller mammaträning vi får se!

Kram, Elbe