Vilken bra inlägg Elbe, hurra för dig! Jag har börjat springa för i år, och det har varit svinjobbigt och rätt tufft att över huvud taget ge sig ut ibland. Jag har desssutom haft kravet på mig själv att om jag inte springer, säg 20 minuter, i sträck, så räknas det inte. Fem minuter här och fem minuter där är inte riktig träning, tänkte jag. Nu har jag istället börjat tänka så här; jag MÅSTE inte springa konstant, jag FÅR stanna och gå en bit om det blir FÖR jobbigt och det är fortfarande ett bra, givande pass. För lägger man ihop alla spring-minuter så blir det en hel del i slutändan ändå. Och helt plötsligt så är det inte längre så där svinjobbigt längre, mer en utmaning, hur många minutrar kan jag skrapa ihop idag? Och sen dess har springandet blivit roligt! (Dessutom märker jag redan att jag orkar springa längre och längre i sträck utan att behöva stanna. Ändå. Utan att plåga ihjäl mig.)
Klok som en bok! Min Mr är en sån som tror att blodsmak och yrsel = träning som räknas. Han har ont om tid och jag föreslog att han kunde ta en muskelgrupp bara, gå in och köra tre övningar och sen ut igen. Men det gick inte för sig för är man på gymmet måste man träna "på riktigt". Samma sak när vi har sprungit tillsammans, han kutar järnet medan jag springer långsammare, men efter en stund stannar han och jag springer om. Haren och sköldpaddan all over again. Männen kan lära av smaljeansen!
Aaaa, Elbe va du er god som gull!! Trevlig helg til deg, kotten og mr. Take care <3
Siri (som btw aldri kommer få egen blogg, det har jag rett og slett 1) ingen kreativitet til og 2) tid til. Jeg har jo deg og alle de andre supre bloggene jeg må lese;D )
Hittade till din blogg genom ett tips på en annan blogg. Och jag blev fast. Läste, läste och surfade runt. Idag har jag i princip läst igenom "mentalt"-kategorin då jag tycker att dina tankar är så underbara och ger mig så oerhört mycket!
jag har själv varit en "allt eller inget" som har haft så otroligt många mentala blockeringar för att börja springa och för att, på sikt och genomgripande i mitt liv, göra förändringar. Men jag började i somras av egen kraft efter att ha varit på semester i Barcelona och spanat in alla de som sprang där! Folk joggade och sprang och joggade, i princip oavsett vilken plats jag var på, vilken tid på dygnet och med vilka kroppsformer eller kläder som helst. Det peppade mig. Jag började hemma och nu hjälper din blogg med alla kloka tankar mig vidare!
Me like you a lot!!!!
SvaraRaderaÅh tack :) KRAM!
RaderaDu är en sån underbar människa att lyssna på!!!
SvaraRaderaMin första (jäkligt långa) kommentar här, wihoo!
SvaraRaderaVilken bra inlägg Elbe, hurra för dig! Jag har börjat springa för i år, och det har varit svinjobbigt och rätt tufft att över huvud taget ge sig ut ibland. Jag har desssutom haft kravet på mig själv att om jag inte springer, säg 20 minuter, i sträck, så räknas det inte. Fem minuter här och fem minuter där är inte riktig träning, tänkte jag. Nu har jag istället börjat tänka så här; jag MÅSTE inte springa konstant, jag FÅR stanna och gå en bit om det blir FÖR jobbigt och det är fortfarande ett bra, givande pass. För lägger man ihop alla spring-minuter så blir det en hel del i slutändan ändå. Och helt plötsligt så är det inte längre så där svinjobbigt längre, mer en utmaning, hur många minutrar kan jag skrapa ihop idag? Och sen dess har springandet blivit roligt! (Dessutom märker jag redan att jag orkar springa längre och längre i sträck utan att behöva stanna. Ändå. Utan att plåga ihjäl mig.)
Klok som en bok! Min Mr är en sån som tror att blodsmak och yrsel = träning som räknas. Han har ont om tid och jag föreslog att han kunde ta en muskelgrupp bara, gå in och köra tre övningar och sen ut igen. Men det gick inte för sig för är man på gymmet måste man träna "på riktigt". Samma sak när vi har sprungit tillsammans, han kutar järnet medan jag springer långsammare, men efter en stund stannar han och jag springer om. Haren och sköldpaddan all over again. Männen kan lära av smaljeansen!
SvaraRaderaAaaa, Elbe va du er god som gull!! Trevlig helg til deg, kotten og mr. Take care <3
SvaraRaderaSiri (som btw aldri kommer få egen blogg, det har jag rett og slett 1) ingen kreativitet til og 2) tid til. Jeg har jo deg og alle de andre supre bloggene jeg må lese;D )
Hittade till din blogg genom ett tips på en annan blogg. Och jag blev fast. Läste, läste och surfade runt. Idag har jag i princip läst igenom "mentalt"-kategorin då jag tycker att dina tankar är så underbara och ger mig så oerhört mycket!
SvaraRaderajag har själv varit en "allt eller inget" som har haft så otroligt många mentala blockeringar för att börja springa och för att, på sikt och genomgripande i mitt liv, göra förändringar. Men jag började i somras av egen kraft efter att ha varit på semester i Barcelona och spanat in alla de som sprang där! Folk joggade och sprang och joggade, i princip oavsett vilken plats jag var på, vilken tid på dygnet och med vilka kroppsformer eller kläder som helst. Det peppade mig. Jag började hemma och nu hjälper din blogg med alla kloka tankar mig vidare!
Tack!