Torsdag idag och det är egentligen städdag (men Mr är på fotbollsträning, det är hyfsat röjt ändå och jag är lat i min ensamhet) och det är egentligen promenadtid för länge sen (men Mr är som sagt inte här och jag har planerat dåligt - blir ingen promenad idag, aaah! :(
Så. När jag grämt mig och sedan kommit över dessa två faktum så tog jag livet med ro och tappade upp ett bad.
Jag lyssnade på ett par podcasts om periodisk fasta. Och jag lyssnade på ett par igår också om samma ämne. Amerikanska. Jag tycker många poddar är rätt tröttsamma, för oftast går de första tio minuterna åt att programledarna avhandlar diverse privata ämnen, skrattar åt internskämt och svamlar om ointressantheter innan de kommer till ämnet. Nåväl.
De jag tyckte var mest intresssanta var denna (som täcker ämnet och analyserar det på ett lättsamt sätt)
...och denna (en tjej som poddar ensam - skönt då hon kom till ämnet snabbt ;-) som tog upp det faktum att PF var bra för de med ett känslostört ätande (Moi! Och många av er, eller hur?) eftersom man blir så oerhört medveten om de dagliga kopplingar man har/har haft till mat (som inte har med hunger att göra).
Det där är något jag tänkt mycket på på senaste och har tänkt skriva ett längre inlägg om framöver. Helt enkelt; nu efter ett år av diverse utmaningar och fokusperioder har jag insett att det som nu är i störst behov av att tränas är min hjärna. Jag skulle så.gärna. blir kvitt mitt fortfarande väldigt känslostyrda ätande, något jag ägnat större delen av livet att lägga grunden till, otroligt inpräglat är det tyvärr. Och oftast under kontroll men lurar under ytan och dominerade mig totalt nu i våras till exempel under min stora sorg.
Ja. Mer om det en annan gång som sagt. Nu godnatt!
Periodisk fasta är grymt! Man vänjer sig och det är så befriande att slippa äta på kvällen och morgonen. Och lära sig att man inte dör av lite hunger. Det har förändrat mitt liv och min kropp. Motiverat mig till att träna och äta bra.
SvaraRaderaDet inlägget ser jag fram emot mycket. Jag är precis som du och har mycket i bagaget vad gäller känslostyrt ätande. Det har jag jobbat på mkt, och därför tror jag verkligen att det här med PF kan vara något för mig. Jag får förhoppningsvis bättre kontroll på varför jag äter ibland och varför och NÄR suget uppstår. Senast förra veckan hade jag ett resonemang med mig själv på pressbyrån när jag skulle åka hem från Sthlm. Jag hade varit i konflikt med en man (så klart) och kände direkt att jag ville tugga i mig godis för att känna mig tillfreds. Det gjorde jag inte, men det krävdes en hel del övertalning för att inte göra det. Om jag inte hade avstått vet jag hur besviken jag hade blivit på mig själv eftersom jag lyckats vara sockerfri sedan i mars. Då jag hade mitt senaste återfall.
SvaraRaderaNåväl. Vi får väl se hur mkt det här kan påverka ett ätbeteende som faktiskt sitter djupt. Vare sig man vill det eller inte. Medvetenhet is the shit :) Kram på dej!
vilken lyssnade du på, va heter den?:)
SvaraRaderaDet hade ju varit trevligt att lyssna på dom, men min ipod fuckar sig och iTunes får jag inte installera.. roligt värre..
SvaraRaderaJAg tror nog att alla som har eller haft problem med vikten också har problem med hjärnan, så att säga. Otroligt sammankopplat. Och fler ändå - jag har flera "naturligt smala" vänner som vittnar om godispåsar och rostbrödsfrossande när livet är lite motsträvigt. Mat som tröst har vi ju lärt oss sen vi föddes, inte så konstigt egentligen. Skriv gärna mer om detta. Skriv mer om allt! Jag läser, vet la du!
SvaraRaderaÅh nu blir jag mer nyfiken på periodisk fasta! Äter själv känslostyrt och har även mycket problem med magen (IBS)så jag läser gärna mer om pf och känsloätande. För mig kan det nästan bli som ett tvång att har jag tagit en bit bröd, kaka, godis eller vad det kan vara så måste jag ha mer tills jag kräks ut det... Inte bra.
SvaraRaderaEtt hett tips: FYSIOPODDEN!! Världens bästa podcast enligt mig själv :)
SvaraRaderaJag är också väldigt intresserad av hur man undviker att överföra detta till sina barn!? Fattar ju att man inte ska belöna och trösta med mat (fast det gör man ju ändå "om du tvättar håret får du en glass..."), men hur kan jag äta nyttigt utan att dotter plockar upp kontrollgrejen????
SvaraRadera