Hej bejbs. Jag har tänkt en hel del på bloggen på senaste, och kommit fram till några saker som jag vill dela med mig av till er.
Eftersom mitt liv varit kaotiskt på senaste så har jag halkat ur alla rutiner - även de som får mig att må bra. Och även om det inte är någon stress så tror jag, vet jag, att jag mår bättre om jag hittar tillbaka till dessa. Jag börjar komma igång så smått igen med mitt (superroliga) jobb, jag har börjat träffa människor och aktivera mig, jag försöker återgå till min normala sovrutin (har vänt på dygnet på senaste...)
Utöver det som jag nämnt ovan så rör många mina favoritaktiviteter också bloggen, så som att:
- röra på mig
- experimentera fram hälsosamma recept
- läsa på internet och i tidningar och lära mig nya saker om kost och träning, inspireras
- prova nya träningsformer
- kommunicera med er via bloggen
- läsa era och andras bloggar, lära mig saker och vara social över nätet
Så jag ska börja försöka skriva lite mer igen. Jag behöver er och jag behöver mig själv :)
Även om sorgen är ett stort svart hål i mitt liv just nu så har jag tänkt på att jag här på bloggen ändå inte är mitt privata jag, det finns många saker som händer mig dagligen som jag aldrig skriver om så jag tänker från och med nu hålla sorgsnacket utanför i större utsträckning. Här på Smaljeansen skriver Elbe och här är det allt som oftast glatt och soligt, hälsosamt och inspirerande och så vill jag ha det, det mår jag bäst av! Och jag behöver säga mest för mig själv att det inte innebär någon som helst förminskning av det som hänt, det är helt enkelt skilda världar.
XOXO Elbe (den soliga!)
Kul att du är tillbaka, har saknat dina inlägg.
SvaraRaderaBara du vet vad som är bäst för dig! Självklart ska man göra just det!
SvaraRaderaGud.. i inledningen trodde jag att du skulle säga att du ska lägga ner bloggandet. Helt ärligt fick jag en klump i magen, då insåg jag hur mycket jag faktiskt gillar din blogg. Kul att du fortsätter, och självklart ska du blogga på det sätt du mår bra av, men bara så du vet så finns vi här och stöttar och känner med även dom dagar du inte är solig för fem öre. Styrkekramar!
SvaraRaderaYou go girl!
SvaraRaderaDu är inspiration!
Härligt att höra av dig !! Saknat din inspiration.
SvaraRaderaHoppas allt kommer bli bra snart ..
= )
Usch och fy för vad du går igenom. Styrkekramar en massa!! Men som du är inne på, det är nog viktigt att hitta tillbaka till vad som får en att må bra. Och vi alla är bara glada om du är tillbaka här och bloggar, men självklart förstår vi ifall du behöver ta längre paus härifrån.
SvaraRaderaKul att höra! Bra att du hittar en väg tillbaka som funkar för dig!
SvaraRaderaJag har de senaste dagarna suttit och läst dina gamla inlägg om din styrkefokusperiod, och gjort planer för en egen sådan. Jag har aldrig tränat med ett annat mål än att hålla mig i form, aldrig dokumenterat. Nu ska det bli andra bullar! En egen liten träningsdagbok håller på att ta form! Hade nog aldrig kommit mig för det om jag inte fått inspiration härifrån.
Tack för all inspiration, Elbe! Jag ser fram mot nya tips och recept framöver.
Förstår precis hur du tänker! Man orkar ju inte prata om sorgen med alla och det behöver man inte heller. När jag förlorade en nära vän så skrev jag dagbok (för hand då). Det hjälpte mig lite i alla fall. Tycker jättemycket om din blogg och uppskattar den mycket.
SvaraRaderaSkönt att se dig tillbaka(om man får vara lite egoistisk ;-) ) Man vet ju själv vad som funkar bäst för en i många lägen. Och jag kan förstå dig på ett sätt att du väljer att lämna det som hänt dig utanför bloggen. Det kan vara skönt att ha en fristad från sorgen. När min pappa dog för snart 10 år sedan vet jag att jag var sååå less på att höra mig själv prata om det till slut. Löpning och träning var ett skönt avbrott och utlopp. Oj, nu blev det en massa svammel från mig. Men kul att du är tillbaka!!
SvaraRaderaFörstår att det är svintungt just nu och får bloggen och den härliga stämning som du skapat i den, dig att må bättre så är det helt rätt.
SvaraRaderaDu inspirerar oss mer än du tror. Du är grym Elbe!
Kram/Åsa J
Va roligt att du är tillbaka! Hoppas du känner att du kan pausa om du behöver, ingen press härifrån. Kram!
SvaraRaderaVad roligt att du är tillbaka, har saknat dina inlägg, du är min ABSOLUTA FAVORIT BLOGG!
SvaraRaderaAlla har vi våra svarta hål som vi kryper ner lite i när det känns jobbigt, det är okej, härligt att se att du iallafall börjar hitta tillbaka till glädjeämnena i livet och rutinerna.
Lycka till med allt, du är GRYM!
Härligt att du släpper in solen igen =)
SvaraRaderaDu har så rätt i att man behöver ha sina vattenhål - där man hämtar kraft och energi. Oavsett vad det är man går igenom! Ju jobbigare saker man handskas med desto mer kraft behöver man.
Så, jag önskar dig god mat och härligt svettig träning.
Hej tjejen!
SvaraRaderaBara du vet vad som är bäst för dig själv.
Tänker på dig.
Kram, ealina
(Och för att vara lite egoistisk så är jag jätteglad att du är på väg tillbaka till bloggvärlden!)
tycker det är bra (alltså för din egen skull) att du verkligen poängterar att det inte handlar om att ignorera det som hänt/trycka undan smärtan, utan att få ta en liten paus från den och hitta tillbaka till det som gjort dig stark.
SvaraRaderadet kommer ju göra ont, länge länge, men att du aktiverar dig och gör saker du tidigare mådde bra av betyder ju inte att du inte saknar din mamma eller så, utan att du lever vidare för hennes skull. och det är nog precis det hon hade velat.
heja dig elbe.
Kram på distans Elbe. Du är saknad!
SvaraRaderaVill ändå säga att det som hänt i ditt liv faktiskt påverkat mig. Jag har funderat mycket på valen vi gör och hur man kan göra för att må så bra som möjligt. Jag känner ännu mer att jag inte ska kompromissa med min livsstil för att det sticker i ögonen på någon annan. Om jag väljer att äta kvargfil till frukost och får gliringar för det ska jag INTE ta åt mig, utan bara försöka vara ännu mer inspirerande. Ett liv, en kropp.
Och så har en nära familjemedlem till mig drabbats av livsstilsrelaterad sjukdom. Då tänkte jag också på detta med valen vi gör och hur jag ska kunna vara en inspiration och inte bara en som får andra att ha dåligt samvete när jag är hälsosam. Jag kommer att försöka vara lika peppande som du är i bloggen när jag pratar med min familj. Och så kommer jag hit för stöd sen! Kram igen!
Strålande Elbe den soliga, du gör min dag varmare och jag är glad att du vill komma tillbaka :) //Sol på dig
SvaraRaderaDet glädjer mig! Och nog förstår vi att sorgen tar enorm plats, även om den inte märks i bloggen framöver. Kanske är bloggen en av de saker som skänker glädje mitt i allt svärta. Rent egoistiskt är jag jätteglad för fler inlägg :-)
SvaraRaderaVälkommen tillbaka! Bara för att du känner en lust över att skriva igen betyder absolut inte att du förminskar den oerhörda sorg som du känner. Tänk så här - så härligt att du har bloggen där du kan vara precis som du vill utan att bli dömd och/eller bedömd! Vi gillar dig skarpt ;) Kram!
SvaraRaderaGuuud vad du varit saknad!
SvaraRaderaVälkommen "tillbaka"! Har verkligen saknat dina inlägg och inser hur mycket jag tycker om din blogg, du är en sann inspiratör! Kram, Anna
SvaraRaderaMen vad roligt att du börjat blogga igen!
SvaraRaderaHärligt att du är tillbaka, och hoppas att vi kan ge dig lite positiv anda och glädje tillbaka, när vi får ta del av "glada soliga Elbe" igen :-)
SvaraRaderaSkönt att se dig tillbaka! Soliga och alldeles efterlängtade Elbe! Kram!
SvaraRaderaHei Elbe! Hear ya - ser framover sammen med deg, mot vår og sommer og lyse fine dager fyld med deilig treningsglede! Varm kram fra Siri:))
SvaraRaderaVälkommen tillbaka, hoppas att vi kan ge dig lite positiv energi. :) Jag tror du tänker helt rätt. Jag brukar försöka tänka att jag inte ska försöka fly från eller ignorera det jobbiga utan bara göra mer av det som får mig att må bra. Det jobbiga förminskas liksom automatiskt då, om du förstår hur jag menar. Kram! /mallan
SvaraRaderaÄr glad att du är tillbaks. Och att du kan hitta det ljusa och soliga i dig, trots allt det svåra du går igenom. Jag tror att man måste det - försöka hitta det fina, det soliga och glada - för att orka. För att komma ur de helveten som livet bär med sig ibland och komma starkare där ur. Hålet kanske aldrig försvinner helt men du kommer att lära dig leva med dig, lära dig se det vackra. Mitt svarta hål har fortfarande inte försvunnit efter det att min mormor dog 2006, men jag kan leva med det på ett sätt jag inte tidigare kunnat, kan se tillbaks och minnas allt det vackra utan att hålet äter upp mig. Det bara finns där och påminner en om att en viktig pusselbit i ens liv fattas en. Och så kanske det måste vara, utan att det betyder att glädjen man samtidigt kan känna förminskar sorgen man går igenom. Varje mynt har två sidor.
SvaraRaderaDu bidrar med så mycket inspiration och ljus och glädje för oss andra härute - och det gläder mig att även du får något utav oss läsare. Ta hand om dig.
Stor kram!
Stor kram till dig!
SvaraRadera