tisdag 13 mars 2012

10K tack och hej

En mil det är ju långt det... märkte jag. Men jag tog det superlungt och sprang i en mycket bekväm takt (en sexa på skalan nedan!)

Tänkte spurta sista kilometern men då av en händelse märkte jag att jag befann mig vid foten av Västerbron, denna marathonlöparens branta, långa och blåsiga mardröm... (ja jag säger märkte för mitt löpande är ett enda blint irrande runt i Stockholm där jag aldrig riktigt lär mig hitta helt...). Så det blev en seg spurt ;-)

Nu ska jag äta M&Ms på vägen till förskolan. Gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar