Detta tänker jag på ibland:
En gång i tiden då jag var knubbigare och en riktig smalistjej satt och åt grönsallad och berättade att hon formtoppade tänkte jag (och sa ibland) "du är ju redan perfekt, om jag såg ut som du skulle jag vara nöjd".
Nu är jag kanske den där smalistjejen. Och du, är du tjejen som jag var? Lite rundare än genomsnittet, ingen fetma men du önskar att du kunde skala av lite.
Vad händer då du träffar på en donna som väger 20 pannor mer än du, som vill gå ned rejält, och säger till dig "du är ju redan perfekt, om jag såg ut som du skulle jag vara nöjd".
Det går ju att fortsätta uppåt i all evighet.
Tyvärr går det ju att fortsätta neråt också och vi kan väl alla enas om att det definitivt finns något som heter för smal. Men finns det någon gräns för när man inte behöver eller "får" forma om sin kropp för omgivningen? Förutsatt att man är sund i sin inställning?
Kvinnofälla eller värnande systerskap att kommentera andras kroppsmål?
det är en bra fråga! sanningen ligger väl i att alla måste få lov att utgå ifrån sin egen situation (fysisk och mental) och att ingen har tolkningsföreträde. jag är ju hon, som bekant, men jag har ändå full förståelse för din ambition och drivkraft. alla förtjänar att utnyttja sin fulla kapacitet och använda hela sitt spektra. Bara för att jag skulle vara fantastiskt nöjd med att vara lika smal som du är nu, så betyder ju inte det att jag inte har förmåga att gå i dina skor - när jag själv är där, kanske kommer jag vara lika mån om att värna och vårda den kropp som är min (jag hoppas!) Så länge man mår bra och inte strävar efter destruktiva eller orimliga mål så är all just fine.
SvaraRaderaTycker jag!
Jag har inte tänkt så mycket på vad andra tycker. Däremot har jag funderat mycket för egen del. För två år sedan hade jag varit jättenöjd med hur jag ser ut idag. Men nu när jag är där så är jag ändå inte nöjd, för jag vet att det kan bli ännu bättre. Det är så lätt att höja ribban hela tiden. Svårt att hitta balansen mellan att njuta av nuet och hela tiden sträva efter den "perfekta" kroppen.
SvaraRadera/Cilla
Jag är fläskot som skulle vara nöjd om jag vore halvvägs till där du är nu :-). Tidigare hade det varit jobbigt att träffa en smal vän som formtoppade eftersom det spädde på mitt dåliga samvete om att inte göra nåt åt mitt eget missnöje. Nu gör jag det och då blir jag bara inspirerad av att höra om andras satsningar, även om de är smalare och mer vältränade än jag någonsin kommer bli. Och jag hoppas att jag kan inspirera andra som är i sämre form än jag, jag vill inte ge dåligt samvete. Sen är det viktigt att ta hand om varandra. Om någon verkar vara fel ute ska man ju se till att de mår bra, att det inte går för långt. Intressant nog är det ju hundra gånger enklare om någon verkar äta för lite och bli för smal/träna för mycket än någon som bara går upp och upp och upp i vikt och missköter sin kost...
SvaraRaderaBeatatjata: och jag är den slarviga modern som skulle vara nöjd om jag var hälften så duktig med min dotters matlagning, som du verkar vara. Vilken fantastisk blogg! Lovade mig själv på studs att styra upp det lilla barnets kost omgående. Har varit lite ambivalent, varandes totalsåld LCHF-are och samtidigt medveten om att den lilla behöver allt i kostcirkeln. Kontentan: kolhydrater med mkt smör - tilläggas bör att hon är kräsen som få, så det som går i henne skänker tacksamhet. Hur som: din blogg får mig att vilja ta tag i situationen - tack för det!!!
SvaraRaderaSen ang smala och tjocka, sannolikt så är fetma-stigmat fortfarande mkt större än smalheten (som fortfarande långt gången i anorexi kan anses vara fashion). Ett fetto är liksom bara ngn som unnar sig lite för mkt, lite äckligt strängt taget. Tror jag!
Oj vad ni skriver, tokbra tankar. Cilla och Beata, ska ni inte också starta träningsbloggar :)
SvaraRaderaFramtidsjeansen: Moahahaaa!! Jag FÖLJER "lilla matderivén", jag skriver den inte. Jag läser, läskas och sen går jag och köper barnmatsburkar till ongen :-D. Jag bloggar här: http://blogg.mama.nu/beatatjata/. Inte direkt ett liv att avundas ;-)
SvaraRaderaBeata: haha, är det sant?! hur fick jag till det där? nåväl, tack för tipset iaf! :D
SvaraRaderaKollade in din blogg - älskar din version på bicepscurlen. Tror du att det funkar lika bra med ett glas vin?
Absolut, kör med en bag in box så blir det bra på riktigt. Och så öppnar man tappen och tömmer lite rakt i munnen om det är för tungt ;-)
SvaraRaderaAtt säga till någon som är smalare än en själv "men du är ju redan fin o smal" är en välmenande komplimang, ett litet avund. Men den som tar emot uttalandet känner nog "men jag är inte nöjd än!" och tar uttalandet som ett motarbetande...det är vad jag tror.
SvaraRaderaEmma Jo: Jo, det är sant. Det där avundet sticker alltid till i mig dock...
SvaraRaderaHej! Jag är definitvt en sådan som får kommentaren "nu får du inte blir muskligare", nä, inte bli för hård nu.
SvaraRaderaMen tänk då om jag skulle säga till den personen; "nä nu får du inte bli rundare? Nu får du se till att fixa till dig".
Blir så sårad av såna kommentaren. Dels för att jag lägger ner tid på det jag gör, och dessutom-alla gillar väl olika saker?
Jag bygger väldigt lätt muskler också, speceillt armar-och även om jag inte tränar dem aktivt, utan bara genom att röra på dom i pilates så ser jag resultat väldigt snabbt.
Jag hoppas att en dag, folk ändrar sättet de säger saker på.
Din blogg är underbar!
intressant ämne det där. Jag tycker faktiskt det är lite taskigt att som smalis säga till en överviktig person att man formtoppar. Jag tycker det här med bantning osv kan man hålla för sig själv (och sin blogg, den väljer ju folk att läsa). Däremot kan man ju vara öppen med att man äter hälsosamt av andra skäl. Jag tex mår mycket bättre av hälsosam mat, har inget med vikt att göra. viktnedgång kommer liksom "gratis", och i vissa fall blir jag sporrad av det. men att säga att man inte är nöjd inför en överviktig person tycker jag inte att man bör..
SvaraRadera