Dagens träning: vilse i Årstaskogen eller jakten på de turkosa shortsen

Årstaviken i Stockholm är en gammal löparkompis som jag inte besökt på länge. Jag har flyttat runt i stan men den har alltid legat på passande bra avstånd. Beroende på var man börjar och hur man springer kan man avverka 10 kilometer och det har känns lite långt tills... idag.

På Årstasidan hittar man en slinga som skulle göra sig bra som en attraktion på Gröna Lund om det inte vore för att det går mest upp, upp, upp och inte så mycket ned. Jag sprang på med hyfsad fart och hjärtat slog som en stångshammare redan efter ett par kilometer.

Då fick jag syn på min hare. Ni vet, någon man kan följa, jaga, bli peppad av. Det var en man som körde intervaller - han sprang om mig i världens fart, fjuttjoggade lite så jag kunde springa om, och sen frustade han förbi igen.

Han hade på sig ett par turkosa badshorts (vilket borde vara en hint om att han kanske inte var den vanaste av löpare) men till mitt försvar vill jag säga att han var ung och såg rätt tränad ut så det var tufft motstånd.

När turkosa shortsen laddade med fjuttjogg inför sin tredje spurt kände jag mig stark och såg en raksträcka framöver så jag drog på rejält för att komma ifrån. Det var bara det att raksträckan avslutades med en djävulsk uppförsbacke som aldrig verkade ta slut och mitt raska steg blev allt tyngre, hjärtat slog, lungorna brände och till slut fjuttjoggade jag också utmattad de sista stegen över krönet. Otroligt nöjd eftersom turkosa shortsen inte passerat mig.

Men.

Det hade han inte gjort på grund av att han fortsatt springa runt Årstaviken - jag däremot hade fortsatt in mot Årsta, i totalt fel riktning.

Som belöning fick jag i alla fall en nedförsjogg som varade i säkert ett par kilometer och jag lyckades knappa in lite på min tid men pigg, det blev jag aldrig igen. 6-minuterstakt: helt okej.

Undra hur snabb jag skulle vara på milen idag om det vore raksträcka... dags att prova snart?