Igår slog jag i händerna i höftbenen då jag hade dem i fickorna på min huvtröja. Händerna alltså, inte höftbenen.
Irriterande, tänkte jag. De är i vägen plötsligt. De står ut. Alla ben står dock verkligen inte ut - ni behöver inte oroa er. Min bootie är och förblir rund och klämgo och ramlar ut på både längden och bredden i trosor mindre storlek än 42.
Det är intressant hur kroppen tappar fett nu då jag inte är sexton längre. Då satt det mer som ett jämnt lager - nu väldig ojämnt. Det som är benigt redan blir ännu benigare och det som är mjukt förblir mjukt.
Ibland önskar jag att man kunde, med ett rejält tryck, klämma fram det där hullet bak på ryggsidorna upp till brösten : )
Mitt mål med kroppen är en ommöblering - ett utmärkt sätt att se det tycker jag. Må hända lite mindre på vissa ställen - trots att jag är smal - men gärna desto mer (muskler) på andra.
Nu börjar det räcka med mindre och bli viktigare med mer. En vecka kvar snart. Och jag känner mig faktiskt redan rätt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar