söndag 2 september 2012

Livet, crossfit, bäbisar

Då jag tecknade upp mig för ett årskort i CrossFit-boxen kom det upp att jag har ett barn. Och jag fick i förbigående veta att, ifall vi planerade att skaffa oss mer av denna vara, fanns (förutom möjligheten att frysa kortet) träning anpassad till den i välsignat tillstånd också, det finns ett utvecklat koncept som heter CrossFit Mom. (Jag vänjer mig aldrig vid att CF är ett varumärke och inte en folkrörelse som jag först trodde. Eller ja, det är ju en folkrörelse också på sätt och vis men det blir ju aldrig samma grej när någon äger ett koncept och rätten till att utveckla och driva det kostar pengar).


Nåväl, ett sidospår. Men det som slog mig var att jag ändå är på en plats i livet där jag, då jag signar upp sig för ett års kroppskrävande träning ändå behöver stanna upp och fundera; vänta nu - hur funkar detta om jag skulle bli gravid? Ett år är ju kort tid men också väldigt lång om man ser till hur mycket som kan hända.

Privat är detta ämne, om framtida barns varande i våra liv, ack ja. Svårare att skriva om också då fler av de som känner mig läser nuförtiden. Men intressant har jag förstått från era frågor. Det kanske kommer att dyka upp lite tankar då och då om detta i fortsättningen ;-)


Älskade fantastiska minimänniska livet med dig är så bra just nu!
Hur kan jag någonsin älska någon mer så som jag älskar dig?

7 kommentarer:

  1. Även fast jag bara är snart 20 så längtar jag så otroligt mycket efter att skaffa familj och barn. Det riktigt biter till i hjärtat av längtan när jag ser bilder som dessa, jag vill också ha en liten minimänniska att älska sådär så det gör ont!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är spännande att notera vad man orkar/inte orkar som gravid. Jag hoppas verkligen kunna träna mer och mer nu, men i jämförelse med vad man brukade göra så är det ju ingenting!

    Och till reformjounralen: sån har jag alltid varit också! Och nu är jag så glad att jag vid 26 års ålder äntligen ska få bli mamma! det ska bli väldigt... omtumlande :)

    SvaraRadera
  3. Du ser. Man bara måste ÄLSKA Crossfit. Jag tror dock att alla runt omkring mig är sjukt trötta på att lyssna på mig tragglandes om det hahaha

    Förresten.. Kolla in sidan http://crossfitmom.com/

    SvaraRadera
  4. Du har blivit lite som min fantasi. Var i Sthlm nyligen o tyckte jag kunde se dig på varje gym jag gick förbi 😉.
    Din blogg får extra krydda med lite mystik.
    Tack för en superinspirerande blogg som gör att jag inte känner mig extrem eller jobbig med min träning o kost. Med din blogg har jag insett att vi är fler o det är såå gött å veta.

    Kram på dig snygging o tack !!! ❤

    SvaraRadera
  5. Barnafadern och jag skådade våra två telningar härom helgen och konstaterade att inte nog med att man älskar tvåan precis lika mycket som ettan, även om det inte känns möjligt innan, dessutom växer kärleken till dem båda två. Liksom, inte bara dubbel kärlek utan ännu mer. Att se dem interagera och veta att de kan dela livet med varandra... Det är stort. Och nu blev jag bebissugen.

    SvaraRadera
  6. Håller med Beata. Kärleken till barnen bara växer med fler ungar. Jag fick tvån och trean samtidigt(tvillingar ;-)) och det bara sväller över av kärlek. Det är rikt.Känner mig lyckligt lottad :-)

    SvaraRadera
  7. Kul med CrossFit Mom! :D

    Inte för att det kommer att vara aktuellt för mig, jag är rätt nöjd med min lilla liga här hemma, haha. Och det är skumt att man kan älska alla såå hiiimlans mycket, allihop.. Jag tror att hjärtat växer en aning för varje barn, annars så får ju kärleken inte plats.. ;)

    SvaraRadera