Söndagen har bestått av lekparkshäng, kaffe och chokladpraliner hos farfar, städning av toaletterna, planering av veckan. Lite solsken har vi fått och frisk luft, parkbänksmeditation!
Vi håller i vår matlista, ikväll ska Mr laga parmalindad kycklingfilé, i veckan lagar jag solrospanerade potatisbullar med morot och zucchini och nånstans där finns en korvatroganoff också. Kul och gott att se fram emot med en hektisk vardag!
Mina ben ömmar rejält och påminner mig om upplevelsen igår. Har haft många tankar om passet i efterhand, bland annat på rollen jag hade i det lag jag ingick i. Jag körde nämligen ihop med två killar och de var bra, peppande och justa men jag fick lite småjobbiga flashbacks från skoltiden och gympan.
Jag minns hur jävligt det var förr i tiden då jag hamnade i samma grupp som de duktiga idrottskillarna, det var inte så mycket att de klagade högt men snarare deras miner som talade sitt tydliga språk, "åh nej en tjej i laget och dessutom en dålig, hon kommer att sacka oss". Känslan i magen och vetskapen om att det stämde.
Igår fick killarna hjälpa mig göra chins, de höll upp mig under knäna och tröttades därmed ut mer än de som inte behövde hjälpa tjejerna i sina lag med detta. Jag är vältränad, men igår var jag sämst på passet. Och jag sackade min grupp. Killarna sa ingenting och gjorde inga miner och var allmänt great men mina gamla demoner viskade i örat. Tufft. Men det är väl just därför jag ska göra sånt här?
Kænner så væl dom demonerna. Jag pallade inte crossfit, slutade efter 4-5 gånger eftersom demonerna skrev så høgt :(
SvaraRaderaBra jobbat Elbe! De där demonerna är inte att leka med, men de går att besegra och igår slog du kom på käften ;-) Bra!
SvaraRaderaJag känner igen det du just beskriver. För min del var det mest i mellanstadiet. Sedan till ivf 8:an-9:an hade jag blivit rejält fit så då var det inte lika tydliga miner. Men man fick i varje fall prestationsångest då man hade kvar känslan. Tror att det sitter i lite än även nu som vuxen. Jag måste göra saker lite bättre. När vi har anmält oss till lopp via jobbet så känns det bra för varje man jag slår. Men de har ju såklart sprungit samma sträcka på halva tiden för 10 år sen. :P
SvaraRaderaHur fick du hjälp med dina chins? Själv har jag ingått en utmaning där jag ska klara av 1 chin till jul. :)
Nyttigt tror jag, comfort zone och allt det där. Och jag gillar att tro att de där barn- och tonårsgrabbarna växer upp och blir fina killar som gladeligen hjälper en stark, cool tjej på crossfit-passet och sedan high fivar alla i laget för den grymma insatsen. För i vuxen ålder hoppas jag verkligen att man vet att det inte handlar om att vara bäst. Det handlar om att vara snyggast.
SvaraRadera;-)
Intressanta tankar och bra att du delar med dig av dem. Hösten skulle ju bli mental träning. Jag är tyvärr inte lika positiv som Beata om hur män reagerar på svaga kvinnor. Hoppas att du inte låter detta påverka dig negativt.. Och häromdagen var det ju mest kvinnor vad jag förstår. Kanske vissa pass är bättre än andra? Sånt man lär sig med tiden..
SvaraRaderaSom jag skrivit tidigare har CF-trenden fått mig att mer och mer dra mig åt friskishållet med alla-ska-med konceptet. På min träningsanläggning har vi CF-liknande pass med wod och teknik mm. Dessa är nästan uteslutande med tjejer/kvinnor av någon anledning. Brukar inte gå på dem själv men de är i samma lokal som gymmet så man ser ju vad de gör och det är väldigt likt allt CF-material jag sett på youtube. Kommer att dra igång höstens fokuserade träning imorgon och fokus kommer nu ligga funktionellt plus basövningar i cirkelform, då passar dessa pass perfekt. Och lite yoga på det. Vill så gärna höra mer om dina erfarenheter i boxen och framförallt den mentala biten som jag själv jobbar med mycket. Tror på en fin och utvecklande höst. Kram