Alla jag känner, som tränar mycket, är eller har varit skadade det senaste året. Samma sak med de träningsbloggare jag följer. Det är ett ömmande knä som måste vårdas, en hälsporre som gör sig påmind ibland, en muskel i axeln som krånglar. Ibland är det akuta grejer som innebär totalvila och sedan går över, ibland är det mer eller mindre kroniska skador som gör att träningen måste anpassas för att de inte ska blossa upp. Små skador som stora, ingen har varit helt, helt, helt skadefri.
Själv gjorde jag illa ryggen under ett träningspass för ungefär ett år sen, om ni minns. En tung kettlebell lyft ut åt sidan med dålig teknik och så tjong! Smärta. Begränsad rörlighet. Jag gick hos en sjukgymnast säkert 10 gånger och nu är det bra, oftast. Om jag inte sitter dåligt vid datorn eller sover på fel kudde. Careful does it.
Då jag berättar att jag tränar med kettlebells, gillar att springa med barfotaskor, lyfta tunga vikter och har börjat med CrossFit så kommer ofta den höga skaderisken upp i samtalet [då jag pratar med icke-utövande]. Japp, det stämmer. Jag brukar inte förneka det.
Jag utsätter ständigt min kropp för påfrestningar.
Jag har valt en hobby med hög skaderisk.
Risken för skador skulle vara betydligt mindre om jag slutade träna helt.
Men vänta nu....det där sista, så kan man väl inte jämföra? Visst är det bra att undvika skador men att sluta träna helt, det är väl inget alternativ? Men ändå - det är så det jämförs. Hela tiden. Hur skadefri jag skulle kunna leva livet om jag inte höll på så här.
Visst, det finns skonsammare träningsformer att ägna sig åt än de jag valt. Men ändå, jag har vänner som bara går på bas-aerobics och bara tränar i maskinhallen på gymmet men ändå ständigt åker på benhinneinflammation. Som bara yogar och spelar badminton men ändå måste tejpa en värkande handled eller massera låret en halvtimme i förväg för att inte få ont. Åtminstone när man börja bli 30-ish.
Vart vill jag komma?
Skador är en del av livet om man har valt ett liv med mycket träning. Man kan, och man ska, göra allt man kan för att undvika dem. Absolut! Lära sig rätt teknik, lyssna på när kroppen säger ifrån. Värma upp, stretcha, tänja, stärka - whatever works.
Men jag visste vad för säng det var som jag bäddade åt mig själv då jag valde att ägna en stor del av mitt liv åt träning och jag är beredd att ligga i den - även om det ibland gör ont att göra det.
Vad tycker ni om detta? Har ni skadat er? Kan man leva ett skadefritt liv med mycket träning?
Jämför med skador (sjukdommar) du åker på om du inte tränar! Bra, då var det utklarat. Egentligen är det så enkelt. Hellre en liten klämd muskel under löprundan än en benpropp under (det konstanta) soffhänget.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag som haft knäproblem i, ptja, större delen av livet faktiskt (man blir äldre, tydligen) har ofta tänkt den tanken. Skulle jag tränat något annat (har varit fotbollsspelare, till all annan lagidrott, till idag stationsträning, spinning, gym och dylikt på en ruskigt bra anläggning). Sen har jag tänkt.. näe, för då skulle jag inte vilja träna längre. Då har jag ingenting att motivera mig själv med om jag måste gå på skonsam (tråkigt) träning. Alltså, som för mig är tråkigt.
SvaraRaderaSedan.. jag känner en del.. inte många men några, som.. bara avskyr att träna och som tar bilen, bussen, taxi eller dylikt vart de än ska och.. de har oftast noll energi, ont någonstans och suckar och stönar till att vi som tränar minsann alltid är så alert och har sådan energi.
Hellre lite skadad i knät (för, jo, det finns sjukgymnaster, kiropraktors, rehabs och dylikt) än att ständigt försämra levnadsstandarden genom att ligga på soffan, och träningsglädjen genom att träna det jag inte tycker är roligt.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSamtidigt - hur många otränade får plötsligt ryggskott av att typ lyfta en tyngre låda? Jag har alltid tänkt att min tunga styrketräning/crossfit minskar skaderisken för framtiden. Jag har ännu inte fått någon träningsskada men även om det skulle inträffa är ändå fördelarna fler!
SvaraRaderaVill bara tillägga en liten grej som jag tycker är rätt skrämmande. Jag har flera otränade 20-somethings bland mina bekanta (de flesta normalviktiga) som får ont i knäna när de har hängt med på en kort löprunda eller som ständigt har ont i ryggen. Känns inte helt rätt... Som tur är sporrar detta en del av dem att börja träna!
Jag tränar för att bli frisk. Slippa ständig värk i kroppen, gå ner i vikt så jag inte drabbas av diabetes eller annan överviktssjukdom. Det gör det värt att bli skadad av träningen i alla fall om det går att vila bort. Det är skillnad på ett ömmande knä och diabetes. Det är så mkt vi slipper om vi håller oss nyttiga och igång. Det är värt allt!
SvaraRaderaIntressant. Jag har själv funderat i liknande banon, baserat på omgivningens konstiga kommentarer efter att jag börjat träna regelbundet.
SvaraRaderaJag har nyss börjat blogga - och just de funderingarna är ett kommande inlägg inom kort! :-)
Jag tränar för att jag tycker det är så himla kul. Och så klart för hälsoeffekterna. Och visst kan jag dras med småskador ibland, men det är inget jag inte kan hantera och inte vet hur jag fixar (massage brukar lösa det mesta för mig) jag tränar dessutom mångsidigt, så på det viset tror jag att jag undviker mycket. Blåmärken och brännsår som jag har på knäna och höftbenen efter gårdagens gymnastikpass är liksom en del av tjusningen det också.
SvaraRaderaOm jag väger att träna och dras med småskador mot att inte träna alls väljer jag ju helt klart träningen. Utan träning blir jag en total bitch på grund av abstinens och dåligt humör, så då är träningen det bättre alternativet.
Visst finns det risker med att träna och jag har varit skadad. Mina skador har berott på att jag gått ut för hårt alt haft felaktig teknik, visst hänger det ihop med träningen men jag kan ju inte riktigt hävda att löpning (som är min huvudsakliga träningsform) är farlig pga att jag inte haft tålamod att vänta in leder och ligament osv utan gett järnet från dag ett efter uppehåll. Inte heller att jag inte tagit hand om mina svagheter och gett de rätt förutsättningar att hantera de krav jag ställt på kroppen.
SvaraRaderaTvärtom tycker jag att träningen gjort mig mindre skadad i vardagen, innan hade jagde klassiska skrivbordsproblemen, ont i axlar, rygg osv men med riktad styrketräning har jag blivit av med de problemen.
Jag har inga träningsrelaterade skador. :) (*Ta i trä!*) Hade ofta ont i ena axeln pga datajobbande hela dagarna men för ca 2 år sedan köpte jag ett gäng PT-lektioner och sedan dess har min bråkiga axel varit bra. Yay! Om jag varit sjuk eller av nån anledning inte tränat på 2-3 veckor smyger sig axelkänningarna tillbaka men så länge jag håller igång märks ingenting. TACK VARE träningen har jag inga besvär alltså. :)
SvaraRaderaUSCH ja! Lirade fotboll under flera år back in the days och stukade aldrig ens en fot, men efter att ha fött barn känner man skillnaden i kroppen. 2 ggr under min dotters första år har jag pajjat ryggen. Aldrig upplevt sådan smärta. Föda barn är inte i närheten. Sen att jag aldrig gick och kollade upp det..
SvaraRaderaProblem med ACleden - axeln
SvaraRaderaLöparknä
Benhinneinflamation sedan 15 år...
Självklart har man skadat sig och lärt sig att tränar runt dessa och förebygga. MEn ett liv utan träning det finns inte.
Det finns hjälpmedel som man kan ta till. MAn får tänka efter och man får lyssna på kroppen.
Jag väljer träning framför stillasittande, vad andra väljer kan inte jag styra över. :)
Jag har tre skador som jag dras med, en nackskada, en ländryggskada och sedan en tid krånglar en axel. Det är en av dessa tre som helt säkert går att relatera till idrott, det är nackskadan och den uppstod av att jag under en match fick en knuff i ryggen och huvudet kastades bakåt. Ändå har jag folk i min närhet som menar på att de skador jag har alla hör ihop med idrott och att deras obefintliga tränande gör att de inte får skador, och de berättigar då sitt icke-tränande med bland annat det. Jag menar på att skada sig kan alla göra, oavsett om de är tränande eller icke-tränande. För mig är det så att träningen gör att de skador jag har går att kontrollera, det är träning som gör att smärta hålls på en acceptabel nivå osv. Om man tränar så att kroppen hålls stark och uthållig tror jag att man förebygger eventuella krämpor, och även att man via träning kan få bukt med krämpor man fått - oavsett hur man fått dem.
SvaraRaderaJag har massor av gamla skador som legat och grott till sig genom åren. Har varit för blåögd för att ta tag i dem. Så vaknar jag en morgon och kan inte ens trycka ner ett dörrhandtag utan att hela armbågen och nedre armen strålar av smärta.
SvaraRaderaTanten på vårdcentralen konstaterade att det var överansträngning pga överrörlighet, och att jag troligtvis skulle sluta med den träning jag höll på med. Att den inte var för mig. Att jag inte, aldrig mer, borde lyfta tunga vikter. Jag är alltså bara 20 år..
Men sjukgymnasten var bättre, "tänk på det här", gav övningar, tips. Och sa absolut inte åt mig att sluta.
Skador, visst kan de komma. Men man kan förebygga dem, och man kan jobba bort dem. Hellre småskador än stel och orörlig som 50-åring tack vare ett inaktivt liv!
Alla människor som verkligen går in för något, satsar på en sport helhjärtat blir övertränade någon gång eller skadade.
SvaraRaderaVarför?
Jo, för att lyckas utföra en övning med en högre vikt eller springa ett snabbare lopp utsätter kroppen för en stor påfrestning.
Antingen lyckas man med att ta nytt PR i snatch eller så kanske man inte får till tekniken och den nya tyngre vikten man valt för övningen, sätter kroppen på prov, vissa gånger klarar kroppen av provet och vi lyckas med det vi försökt andra gånger resulterar det i skador.
Jag säger som du, jag är beredd att bli skadad för att få fortsätta träna det jag älskar. För en skada kan rehabiliteras och jag gör självklart mitt yttersta för att inte bli skadad men ibland går det inte att undvika.
Kramar fina du:-)
Hej! Jag har en gammal ländryggsskada, en kotförskjutning. Den håller jag i schack med pilates, funktionell träning och balans.. men den blir värre när jag är stilla en lång tid. Det är stor skaderisk för inaktiverade uttänjda muskler också. Jag brukar ibland jämföra muskler med gummiband. Lämnar du dem i en låda och använder dem inte på ett tag så kommer de vara torkade när du tar fram dem och spricka när du försöker tänja bandet!
SvaraRaderaJag tror man kan leva ett förhållandevis skadefritt liv med träning, om man lär sig att lyssna till kroppens signaler och gå varsamt in i nya fysiska utmaningar. Börja inte med att springa milen, börja på 2:an.
Tack för bra blogg!!
/Emma - Hälsopedagog
När jag skadade mig sa de flesta: Där ser du. Det är inte bra att tärna så mycket. Jag tänker så här att om jag inte hade tränat så mycket hade skadan blivit mycket värre för musklerna hade inte alls kunnat parera det som hände. Det var ju faktiskt en olyckshändelse. Visserligen på ett träningspass, men ändå.
SvaraRaderaJag har en syster som är sjukgymnast (tack och lov). När jag precis hade blivit skadad sa hon att om jag hade varit en "vanlig patient" som inte tränade alls hade hon förbjudit mig att träna överkroppen i 6 veckor, men hon sa att med vissa begränsningar skulle jag klara det ändå.
Jag tycker definitivt att det är värt. Visst måste man lyssna på kroppen så man inte blir skadad av den anledningen att man struntade i signalerna om att det kanske var en skada på gång, men träningen är så viktig för det psykiska välmåendet också och jag skulle må mycket sämre om jag inte fick träna.
Alltså jag har på min PT utbildning fått lära mig att det finns stor risk för sjukdomar och skador om man har dålig träningsplanering, fel/för lite vila, dvs överträning.
SvaraRaderaJag har haft turen att inte skada mig än. Och hoppas att det håller i sig med det jag lärt mig.
Jag drog på mig en stressfraktur i foten i somras.. Men jag tycker ändå att det är bättre med idrottsskador än skador man får av att inte träna. Det finns så många hälsofördelar med att träna! Men visst, ibland måste man ta det lite lugnt också.. Inte gå ut allt för hårt utan hitta den där balansen. Svårt när man hela tiden vill bli starkare och bättre!
SvaraRaderaFrån att ha tränat på elitnivå i tonåren med kronisk benhinneinflammation, överinflammerade knän, ledbandsskador och regelbundna besök till kiropraktorn för en ond rygg - är jag nu långdistanslöperska, utan skador.
SvaraRaderaLöpning var det som verkligen inte fungerade för mig. Knäna värkte direkt. Benhinnorna gav mig så mycket problem att jag under gymnasiet gick med stödstrumpor och fotriktiga gymnastikskor VARJE DAG vilket var rena mardrömmen för mig som tonåring, när det enda jag ville vara att se snygg ut! Kjol var uteslutet, likaså korta byxor.
16 månader efter en träningsmängd som gjorde mig nästintill sängliggande pga problemen med knäna, så joggade jag mina första 5 km. Ett prova-på-pass genom Vårruset. Det fungerade!
Sedan dess har jag joggat 10 km. Och det har gått bra.
Förra året ville jag utmana mig själv att dubblera den distansen till 21.1 km, ett halvmarathon. Jag kan säga att nu, 1.5 år senare är jag inbiten löpare, får bra placeringar på loppen jag deltar i (har även vunnit ett 10kms-lopp!)och ska nu ta mig an ett marathon - för kroppen klarar det.
Hur jag gör? Bit för bit. Kilometer för kilometer är inte påfrestande för kroppen, 1 distanspass i veckan. Och jag vet mina begränsningar. Löpningen ligger på max 3-4 pass i veckan (men sedan är jag gruppträningsinstruktör på SATS också så jag får nog min beskärda del av träningen....)
Kroppen är fantastisk och kapabel till så mycket mer än man tror!!!
Jag har tränat Crossfit i snart 7 månader och har aldrig varit skadad. Sunt förnuft blandat med bra teknik är några bra ingredienser
SvaraRaderaFörst och främst. "Bara" spelar badminton. Jag har spelat i hela mitt liv på elitnivå och det är inte så bara kan jag lova. Skaderisken är även här väldigt hög och extremt många otränade motionärer spelar och får en hälarna avsliten för att de skippar uppvärmningen till exempel. Tror alla idrotter på elitnivå har en hög skaderisk och är kanske inte det mest hälsosamma. Håller nu delvis på med cross-fit men kan lova att mina badmintonträningar ofta var lika jobbiga :) Fast tänker man på motionärer utan teknik och tempo så är det kanske inte så tuff sport. Men nu var det ju inte min sport jag skulle försvara!
SvaraRaderaTycker resonemanget de andra har är helt ologiskt. Alla vet väl nu hur mycket positivt träning medför och visst kan man bli skadad men snälla, då kan vi ju inte öra något. Säkrare att ligga i soffan, reser vi oss kan vi ju få ryggskott!! Jag väljer alla gånger en krånglig axel och en välmående kropp/sinne istället för färre år i livet med sämre livskvalitet (för det blir det för mig).
Grym blogg!!!
Ett av skälen till att jag tränar är att hålla en ryggskada (från sista graviditeten)i schack. Tack vara mycket corestyrka & rörlighetsträning är jag i princip smärtfri nu, efter att i flera år varit helt knockad av ständig värk.
SvaraRaderaJag tränar ganska mycket idag & visst ger det lite småkrämpor när en dessutom är lastgammal (snart 40) - har ett knä som bråkar ibland & en hälsena som inte gillar löpning lika mycket som jag - men jämfört med vad en vinner i minskad skaderisk (tack vare ökad muskelstyrka, smidighet, balans & bentäthet) & välmåeende, så tycker jag det är bagateller.
Hoppsan,
SvaraRaderaSkador..
Jag har nyss råkat ut för min första benhinneinflammation. Jag skriver om tips om hur man kan överkomma det på min blogg www.sportpassion.se
http://sportpassion.se/wp-admin/post.php?post=540&action=edit&message=6
Jag tränar roller derby, en sport på rullskridskor där man i princip ska tackal ut och omkull varandra. Tidigare har jag tränat thaiboxning i sju år.
SvaraRaderaHar jag varit skadad? JA
Har träningen ändå haft positiv inverkan på min kropp? JA
Ibland får man ta det onda med det goda och det viktigaste är ju att man ser, behandlar och erkänner skadan iställer för att ignorera den så att den blir värre så att rehab tiden blir dubbelt så lång.
har tänkt mkt på detdär på senaste tiden. tränar man ofta och högintensivt är det ju alltid något som gör ont och behöver vårdas. det är ju skittråkigt, tar ju udden av det hela lite grann. men herregud, det finns ju inget alternativ. man kan ju inte sluta. det är ju värt lite smärta alla gånger.
SvaraRaderaSom hästtjej med barnreumatism, en grov wiphlash och dubbel skolios med vriden torso i bagaget kan jag konstatera att oavsett om man tränar eller inte - så kommer man med största trolighet skada sig på ett eller annat sätt. Någon snubblar på en trottoarkant, någon annan lyfter fel på gymmet. Någon flyger av en häst och bryter en hand och en annan får ryggskott av att lyfta en lite för tung låda på jobbet.
SvaraRaderaJag blir så trött när folk envisas med att det är "säkrare" att inte träna (i synnerhet då vissa sporter/träningsformer) och att man aldrig borde gå över promenader i maxnivå. Man kan väl inte gå runt och vara rädd för saker som KAN hända hela livet heller. Går man sönder så gör man, har man turen att ha en hel och frisk kropp så är det ju skitbra.
Jag har insett att jag måste träna för att kunna stå ut med den konstanta smärtan jag lever med. När jag tränar och är aktiv finns det faktiskt dagar då min första tanke på morgonen inte är "AJ", och det om något är värd all skaderisk i världen!
Jag håller helt med dig. Man får nog tyvärr räkna med att få skador då och då. Ibland blir man lite för ivrig och kör för intensvit, ibland är det bara en olycklig omständlighet. Jag för min del har dragits med en skadad höft i 1.5 år nu utan att någon kan reda ut vad det är. Men så länge ingen kan säga att vila kommer att göra att den läker sig självt så kommer jag heller inte skippa träningen. Jag anpassar lite om det går men jag tänker verkligen inte sluta träna för det. Då skulle jag bli mentalt nedbruten helt enkelt haha
SvaraRaderaHa en skön fredag och krya på dig!