tisdag 18 september 2012

Don't jinx it! Mitt ätande just nu och hur jag mår av det.

Har satt igång bildöverföringen från helgen medan jag jobbar, massor att göra idag då min kollega är sjuk. Tror det blir omkring 30 bilder i ett inlägg...! Kul va. Fixar nog klart ikväll.

Har inte skrivit så mycket om min relation till maten på senaste, och det kanske är för att jag inte vill jinxa det :-) Därför kommer här kommer några funderingar, som ett led i höstens inre fokus:

Det har nu funkat riktigt bra nu under en längre period med maten, hurra! Under sommaren och våren har saker ofta kommit emellan; stress, vardag, sug, semester, nedstämdhet, resor m.m. som gjort att kostvalen blivit sämre. Men nu som sagt, tåget tuffar på. För er nya läsare; jag har aldrig haft någon ätstörning. Som i att jag varit sjuk. Kräkts upp mat. Svultit mig. Legat på sjukhus. Varit sjukligt underviktig eller sjukligt överviktig. Däremot har jag haft ett komplicerat förhållande till mat under hela min uppväxt. Som tyvärr väldigt många andra. Och jobbar fortfarande på att nå en balans!

Hur äter jag nu då? Enligt PF, det vet ni ju redan, och tre stora måltider om dagen. Spannmålsfritt oftast (käkar lite finncrisp ibland, ris om det bjuds på, m.m.), på mejerifronten glesare; allt mer sällan kesella och kvarg men tar alltid mjölk i kaffet och äter min älskade ost ;-) Aldrig hungrig, alltid energi till träningen. Då får det tummen upp in my book :-) Dessa tre måltider består till 90% av sådana val som jag känner mig nöjd med skulle jag säga. Tidsbrist, stress, att jag är bortbjuden eller har sug påverkar ibland men hey, hela 90%? Inget som behövs rättas till där inte.

Måltiderna är så stora som jag orkar/vill äta, jag äter mig oftast "mätt" (inte bara "nöjd") och ibland blir det "proppmätt" :)

Jag har sällan magproblem och strular den kan jag 99 gånger av 100 härleda det direkt till antingen något magen är ovan vid/mår dåligt av eller stress.

Jag äter godis/glass 2-3 gånger i veckan (med det menar jag allt från en stor bytta Ben&Jerrys till några rutor mörk choklad) vilket väl inte är så sällan men det funkar just nu och då får det vara så. Jag är lite dålig på att fota och lägga upp sådant (inte lika tjusigt på bild som en färgglad sallad men den där Lidl-glassen jag åt häromveckan var ju faktiskt rätt snygg...) men jag ska bli bättre så att ni inte får en snedvriden bild av min kost. Ärlig vill jag vara! Är detta ätande känslomässigt kopplat? Ja, ibland. Så är det fortfarande. Men jag kan i alla fall kontrollera det och inte barka iväg. Och jag släpper det snabbare efteråt, ältar inte om jag ätit något 'onyttigt', och ibland då jag känner t.ex. lite PMS:ig och sugen kan jag frossa i nyttiga godsaker istället också vilket känns bättre (även om man kanske aldrig egentligen ska äta baserat på känslor...?)

Tidigare i livet då jag mått bra och ätit som jag velat, så har jag sakta sakta gått upp i vikt, eller ökat i fettmassa ska jag säga för att vara tydlig. Kanske 4-5 kilo varje halvår. Det har varit tidvis riktigt jobbigt: att det som har känts så rätt ändå varit för mycket, vafan liksom? Det har varit helt okej ibland, som då jag var gravid (oj så harmoniskt mitt ätande var då) eller förra hösten då jag byggde muskler (då hade jag räknat med att lägga på mig ett lager fett också). Jag har känt att jag alltid har varit tvungen att välja mellan att lägga på mig, träna mer och hårdare än jag vill för att inte lägga på mig, eller äta mindre än vad jag vill.
Nu har jag lagt på mig ett par kilo sen i somras men inte är det då fett för jag känner mig fast och fin i kroppen om jag tänker på saken. Vilket jag inte vill göra för ofta heller, om ni förstår ;-)

10 kommentarer:

  1. Mycket bra inlägg Elbe!!! Du har en sund inställning!
    Krya på halsen!!! Kram!

    SvaraRadera
  2. Du är så fantastiskt klok! Bästa bloggen som peppar till träning men ändå tar upp matrelaterade problem, goda recept och bra tankar!

    SvaraRadera
  3. Hejsan!
    Jag har ganska nyligen börjat följa din blogg & har därför inte riktgt hängt med i svängarna... Men är väldigt intresserad av att höra din historia!! Utifrån det här inlägget låter det nästan som om att du i ditt tidigare liv har haft någon typ av ätstörning? :) skulle du vilja berätta hela din historia till ditt hälsosamma liv? :)
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Betty: Tack vännen!! KRam!

    Anonym: Åh tack :)) Vad kul att höra!

    Frida: Tänkte faktiskt att jag borde lägga till en rad om detta i inlägget och nu har jag gjort det. Jag har skrivit lite om min historia här http://smaljeansen.blogspot.se/2011/06/jag-genom-tiderna.html

    SvaraRadera
  5. Du är personlig på ett fint sätt som ingen annan hälsoblogg kommer i närheten av. Kram!

    SvaraRadera
  6. Så intressant att läsa och jag tror att många känner igen sig i din historia... För att inte tala om att bli inspirerad till att må bra och vara harmonisk i relationen till mat. Du hjälper mig i att min strävan att leva "easy living", sunt som i en aktiv vardag med mat som ger energi, jag önskar att jag kunde återgälda dig på något sätt!

    SvaraRadera
  7. Jag kommenterar väldigt sällan på bloggar jag läser, men känner att jag måste skriva en till dig. Du är verkligen klok!
    Tack för all läsglädje!

    SvaraRadera
  8. Vilket fantastiskt bra inlägg! Rakt på sak, ärligt och äkta. Det träffade mig rakt i både hjärtat och hjärna. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, så himla skönt att höra att jag inte är ensam i mitt funderande.

    SvaraRadera
  9. Du har en otrolig sund inställning och exakt samma inställning som jag själv hela tiden strävar efter att ha! Jag har också haft stora problem med detta "känslomässiga ätande" men tycker faktiskt att jag börjar bli bättre på att hantera det. Du har en grym blogg, inte för mycket eller för lite av något! Fortsätt i samma stil.

    SvaraRadera