torsdag 15 december 2011

Who's that girl...

För några månader sen fick jag frågan om vad jag tyckte om överviktiga som struntade i att sköta om sina kroppar (jag tror den löd ungefär så). Jag svarade att jag fortfarande kände mig som en av dem (er). Jag vet inte riktigt om det är det rätta sättet att beskriva det hela, det handlar snarare om vem jag inte känner mig som.

Och det är den där tjejen i spegeln. Shit pommes frites. När hände det där!? Det är inte bara musklerna på hennes kropp utan det hon utstrålar - en tjej som kan sin grej. Visst tränade jag innan, hade hyfsad kondis och åt i perioder rätt bra, men nu har det hela liksom flugit upp till en helt annan nivå där jag 24 timmar om dygnet är den som jag tidigare bara känt varit en roll jag tidvis iklätt mig.

Och jag tänker ofta på er som är nya här på bloggen, ni ser ju bara den här personen. Ni skulle förmodligen beskriva mig som 'en väldigt fitnessintresserad tjej som hårdsatsar på träningen, har stenkoll på kosten och jobbar hårt mot de tydliga mål hon har med sin träning'. En person som säkert är inspirerande och motiverande för den som ligger bara några några pinnhål under, man vill ju gärna ha någon att se upp till.

Är man däremot en gotjock småbarnsmamma med sömnbrist och läckande amningstuttar som vill börja träna men blir andfådd av att dammsuga, då kanske man känner "FUCK YOU Elbe, vad har vi gemensamt?! Så där kommer jag aldrig se ut/orka göra/vilja bli."

Och jag letar i datorn efter bilder på mig själv för två år sen som jag vanligen såg ut då: håret på ända, oputsade glasögon, finnig av hormoner, svart under ögonen, ena tutten hängandes ut, nedkräkta kläder, en jäsande degmage ut över låren och ett jäkligt surt uttryck i ansiktet då jag säger "Nej FÖR I HELVETE ta inte kort på mig NU!" ....aha, det är därför jag inte hittar några sådana kort ja. Hmm.

Och jag vill liksom bara säga att jag både är och inte är den där tjejen. Och om jag inte är som ni är så kanske jag har varit det? För jag och min kropp har varit med om rackarns massa, det vet ni. Och den resan kan ni också göra - om ni vill. Annars kan vi bara hänga här tillsammans och snacka skit, det funkar det med!

7 kommentarer:

  1. Åh! Motiverende innlegg for en som er midt oppi ufresh-kviser-stress-babytiden! :)

    SvaraRadera
  2. Hej elbe!

    De här inlägget var riktigt bra (som alla de andra i din blogg).

    Jag undrar ifall du skulle vilja testa och göra ett kostschema åt mig? Vill verkligen börja äta mer som du:).

    Du kan Vell maila mig ditt svar? Linneam_@hotmail.com :)

    Ha en bra fredag;)

    SvaraRadera
  3. Bra, alla är vi mänskliga. Ibland kanske det inte syns bakom bloggfasaden bara ;)

    SvaraRadera
  4. Gillar inlägget, och du - det ser ut som det verkligen händer grejer med dina armar! Kul!

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fantastiskt bra!

    SvaraRadera
  6. Som alltid så klockrent! Och du inspirerar, nåt så in i bänken, just för att du är du med din historia. jag är själv så fascinerad över att jag är någonstans mittemellan den där tjocka mamman med läckande boobiesar och dig. Kommit igång med träning, loving it, lär mig nya saker varje dag, hyfsad koll på kosten. Getting there! Ska jag kunna bli som du är nu? Hisnande tanke! Men jag härmar ju allt annat du gör så man ska aldrig säga aldrig...

    SvaraRadera
  7. Snygga armar! Jag har lite samma story som du. Har inte varit direkt överviktig, BMI har som mest varit 23-24 och nu ca 20. Förr tränade jag och åt bra i perioder. För att uppnå en viss vikt. Och sen när jag gjort det, blev jag slö och var inte mera så noga med maten och träningen. Men nu sen några år, tränar och äter jag rätt mest hela tiden. Det har blivit en livsstil. Inte en chans att jag går tillbaka till det förra igen. En rolig grej hände förra veckan. Träffade mina förra kolleger, hade inte sett dem på 1-1,5 år. Många av dem tänktr inte känna igen mig. De tyckte att jag har blivit så smal. Och då väger jag kanske 3-4 kg mindre nu. Så inte så mycket. Men centimetrar har säkert försvunnit desto mer. Har inte mätt mig. Men har aldrig varit i så bra form som nu. För första gången i mitt liv gillar jag det jag ser i spegeln. Tack vare styrketräning och intervaller och att äta rätt.

    SvaraRadera