More is more!

Japp hörni, jag vet att ni gillar mina abs men numera har de börjat döljas under ett extra lager hull. Och på köpet fyller jag ut BH:n igen, yey! Det är på grund av mitt överätande förstås, som även gett mig muskelmassa, superstyrka och energi på gymmet, orkar ständigt tyngre!

Då jag formtoppade i somras tappade jag en del kroppsfett - och upptäckte att jag därunder hade långt ifrån så mycket muskler som jag skulle vilja ha. Därför denna styrkeperiod nu på hösten. Ni kanske minns att jag då skrev att jag skulle äta fler kalorier än jag behöver och förhoppningsvis lägga på mig finfin muskelmassa och förmodligen även lite fett.

Varför fett också!? Kanske ni undrar. Jo, av tre anledningar:

1. Min kropp är egentligen formad sådan - då den får välja själv klär den snabbt på sig ett extra lager hull som ändå är ganska kämpigt att tappa, jag har inte en pojkkropp utan en ganska kurvig form naturligt även då jag är smal (kurvor som i att det går in vid midjan och ut vid höfterna menar jag nu). Hormonellt är ju kvinnor betingade att bära en större andel kroppsfett också. Det innebär naturligtvis inte att det inte finns en massa tjejer där ute som naturligt har en väldigt låg andel kroppsfett - deras kroppar trivs helt enkelt bäst att ha det så. Jag är inte en av dem. Genetik och allt vad det innebär, ni vet.

2. Proffsen är också periodare. Min kunskap och mina idéer får jag inte får svävande veckotidningspalter utan från forskning samt från de som kan det här med kost och träning - fitnesseliten. Och där är det i princip standard att formtoppa under kortare perioder och resten av året äta betydligt mer och tillåta kroppen att lägga på sig fett (och muskler!). Även om jag inte ligger på den nivån (ljusår ifrån) tycker jag det är en sund inställning.
3. Det här är en utmaning för mig mentalt. Att våga gå den här vägen. Kanske finns det där någonstans en ekvation som går jämnt ut, då jag överäter preciiis så mycket att allt blir till muskelmassa och inte ett gram till fett, men den har jag inte tillgång till. Tills dess käkar jag på så att risken aldrig finns att musklerna svälter. Med resultatet att jag går upp lite all over. Något som känns spännande och stort för mig och lilla matmonstret som fortfarande bor kvar i ett dammigt hörn av min hjärna. Det handlar ju om så liiite fett (säger ni som kanske har ett lite större överflöd än jag och just nu sitter och blinkar och glor på min mage på bilden och funderar på hur knäpp jag är). Men det är ändå ett nytt sätt att tänka som är utmanande för mig. Yey för den framgången!