Nu stämmer det ganska bra men på den tiden minns jag det som ett väldigt ångestfyllt krav, även om jag tror att vi långa har lättare att leva upp till det. Det låter rätt galet med någon som är 155 och väger 45 (fast det kanske bara är i mina öron där allt som börjar på 4 förknippas med den viktklass jag låg i på lågstadiet). Har ni hört om det här sättet att mäta och lever det fortfarande kvar?
Den har jag faktiskt aldrig hört talas om, när jag gick i högstadiet var BMI det som man snackade om.
SvaraRaderaÅ andra sidan så var det ju ingen som brydde sig om bmi'n.. den som kunde skjuta in caféborden längst in mot magen under revbenen = var smalast "vann".
Jag är 154 och 45kg skulle inte betraktas som galet på mig. Jag skulle se ut som du gör nu isf. Har vägt 45kg och såg inte för smal ut. Nu satsar jag på 48 med massa muskler :-)
SvaraRaderaHoppas ni haft det underbart på semestern!
Det där "efterlevdes" av alla tjejer när jag gick i högstadiet också. Idag lever jag efter spegeln istället. :)
SvaraRaderaDet minns jag! I mitt huvud är det fortfarande det som gäller! ;) Enligt det sättet att räkna väger jag 10 kg för mycket... Men enligt BMI är jag normal. Kan ändå inte få ut det ur huvudet. Hjärntvättad!
SvaraRadera/Emma
Jag är 155 skulle kunna väga 45 utan att det är helt åt helsike, men väger väl snarare 55 och är då normalsmal så väger hellre mer än 45 och har muskler. Känns som att det snarare borde vara en logaritmisk skala eller så.
SvaraRaderaJag är 162 och väger runt 50 och har fortfarande kvar mina former. Tyvärr dock inga muskler men jag ska ta mig i kragen och börja träna.
SvaraRaderaVilket är förresten ditt bästa tips till att komma IGÅNG med träningen? :)
Amen visst var det så! Vi hade också en massa annat crazy för oss, mäta låren med ett pärlhalsband för att se hur många pärlor som krävdes runt...
SvaraRaderaby JODY: Det är att boka upp dig på allvar, t.ex. betala i förväg för pass, lova en kompis att gå och gymma, ta en promenad med någons hund osv. Och göra så tills det blir en vana :)