Idag har jag lämnat på förskolan, haft ett viktigt möte och sen jobbat till 17. Då kom jag visserligen hem till dukat bord men sen har kvällen gott i ett med städning och fartfylld lek med kotten. Som somnade strax innan 19.30 och jag begav mig hit till gymmet. Inte så pigg på att träna, inte så pigg på något alls. Möjligen att hänga i soffan och kolla på Bonde söker fru i sällskap av den där Noblesse-asken som fanns i goodiebagen i söndags.
Men... det måste då alltså betyda att det, just idag, är extra duktigt att jag ändå är här? Är det inte den mest beundransvärda bedriften, ett träningspass som utförs då man inte är sugen? Alltså sitter jag här med alla chansen att göra veckans största insats hittills, ett pass som jag kan vara mer stolt över än de jag seglat igenom de senaste veckorna. Vilken chans! Till glädje, stolthet och självförtroende. Jag tror jag tar den, jepp jag tar den.
Ni vet det där talesättet som jag syftar på i rubriken? Vi gör om det:
Träna som bäst då du orkar det minst, då behöver du det mest.
Sant! Att träna när man verkligen inte vill är efteråt minst lika skönt som att träna när allt flyter på.
SvaraRaderaÅh du är underbar, njut av ditt pass!
SvaraRaderaKram.
De där ordspråket gillas, stämmer så bra. När man inte är helt sugen är då man mår som bäst efteråt! :)
SvaraRaderaSå sant! Det talesättet ska jag komma ihåg.
SvaraRaderaSå bra! och så sant.
SvaraRaderaDet är det här som är så sjukt svårt..
SvaraRaderaMycket bra sagt. Kanske jag borde gå på PW nudå i alla fall, trots att ögonen höll på att falla ihop redan för 3 timmar sen och klockan redan är 21.11. Ja det måste jag. Måste få frisk luft idag också! tack för peppen!
SvaraRaderaTack gullungar. M; coolt att du gick. Yeah!
SvaraRadera