Skickar med en något förskönande bild på vad 70 riksdaler kan skaffa en i middagsväg på 10.000 meters höjd. Nästa gång är det jag som tar med egen mat, som jag läste att Annie gjorde.
Att överväga att göra detta - fixa eget flygplanskäk - innebär något stort för mig, början av en ny epok i mitt liv som varit på gång länge.
Vad tusan jag snackar om?! Jo jag menar att jag börjar se mitt tränande/nyttoätande/hälsosamt levande jag som mitt sanna, permanenta jag, och inte bara hurt-Elbe som dyker upp då det behövs ett krafttag för hälsan.
Hon brukar nämligen aldrig följa med på semestern! Hem till småstaden har hon hängt på lite halvhjärtat de senaste åren i form av ett par löparskor som may or may not komma till användning. Kosttänk = nada.
På denna resa tog jag med träningskläder (men använde dem inte). Men hälsotänket fanns där mer än tidigare och jag simmade och promenerade en del. Och kände att nästa semester, då vill jag faktiskt leva närmare mitt vardagsliv och nästa resa hem till norr måste jag nog brejka för pappa att gröt - och inte Special K red berries - gör min morgon numera.
Jag har faktiskt inte levt det här livet särskilt länge, det liv som ni läser om i bloggen (och som bloggen motiverar
mig till att leva) - inte på heltid. Jag har inte rutiner för alla livets utmaningar och det skiner igenom när jag frångår vardagen. Det vill jag gärna att ni tänker på ni som kämpar med att etablera er allra första nya, hälsosamma vana!
För målet är ju för mig (och för er också väl) att den jag är och den jag vill vara och det jag gör och det jag vill göra ska mötas på mitten och bli ett. Är inte riiktigt där än. Babysteps.
Precis sådär är det för mig med! Att jag liksom förvånas över mina hälsosamma val ibland, när jag väljer dom för att det är JAG, och inte bara en ny 'hälsoera' som tar slut efter några dar. Spännande, fascinerande och så skönt för både kropp och knopp! Välkommen hem igen! /HelenaE
SvaraRaderaFint skrivet, som så många gånger tidigare. Hoppas ni haft det bra! Imorgon drar jag förhoppningsvis på mig springskorna och springer en runda, om förkylning håller sig borta, och peppen kommer delvis från mig själv men också från din blogg.
SvaraRaderaKänner igen mig, även om jag är längre bort. Att det liksom inte är en uppoffring längre och när det är semester släpper man allt som har med "rätt tänk" att göra, utan att det är en livsstil, helt naturligt.
SvaraRaderaSå fint skrivet! Det hörs på orden att du har fått vila, simma och tänka. Underbart! Jag är dock glad att du snart är tillbaka i svealand igen!
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig i det du skriver! När jag åker hem till mamma har det alltid varit mat, gottis & total vila som gällt. Trots att jag egentligen mår bättre av god mat men då i kombinationen av lite rörelse. Nu är det dags att följa magkänslan kanske :-)
SvaraRadera