fredag 10 augusti 2012

Kuta med kärleken, Mr-tips och fotofniss!

Vi kunde båda komma ifrån lite tidigare idag och kunde innan kottehämtning klämma in något så sällsynt som en springtur ihop! Målgången var vid förskolan, kotten fick ett par svettiga kramar då :-) 6K blev det och en lärorik tur för ensamvargen Elbe.

Här bjuder jag på en liten glimt av Mr... "jag är ju inte anonym" som han sa :-) Totally cute.

Mr spelar fotboll vid säsong, annars gör han mest ingenting förutom när jag drar med honom på bus, han kommer ändå undan med en bra grundfysik, avis! Jag funderade lite på vilken nivå vi skulle lägga farten, vi började i min 'långsam och behaglig'-takt och speedade sen rejält fram till halvvägspunkten där vi stannade och fotade (se nedan :-)

Sen verkade sällskapet rätt flåsigt så jag föreslog att vi skulle falla tillbaka in i lugn lunk men efter ett tag framgick det att Mr bara blev tröttare av detta..? Då vi höjde till min "lite utanför comfort zone"-takt återvände färgen på hans kinder :-) Själv 'vilar' jag mig genom att springa superlångsamt ibland men jag lärde mig idag att inte alla funkar så. Mr hälsar alltså till er och ger tipset om att ibland kan en fartökning vara rätt medicin mot oflyt i löpningen. Det är psykologiskt jobbigt att springa så långsamt eftersom man frestas till att gå då. Han hälsar även att Runkeeper är ett peppande måste och en söt flickvän som sällskap är trevligt (okej jag la till det där sista... ;-)

Som vanligt blir resultatet då Mr fotar mig både överraskande och underhållande, kolla här:

Då vi sprungit länge på hårt underlag orsakade detta att mitt skelett komprimerades och plötsligt var jag bara 145 cm lång och vääldigt satt...(till vänster) Sedan växte jag igen men då hade vi sprungit så länge att jag hade tappat 20 kilo! (höger).

Nåja... han hjälper i alla fall till med att hålla bilden av mig i bloggen ständigt oklar, jag är alla och jag är ingen ;-) Fredagskram, over and out!

9 kommentarer:

  1. Underbart att få tillfällen att träna ihop! Hoppas att du får en härlig helg!

    SvaraRadera
  2. Hallegosingen, sicken cutesy! OCh fick jag springa med dig hade jag också sprungit snabbare :-).

    SvaraRadera
  3. Absolut. Fartökningar är ett måste ibland för att itne ge upp pga att det är tråkigt.

    SvaraRadera
  4. låter som en supermysig runda.. brukar oxå försöka hålla tempot när de blir jobbigt, lr ruscha i en backe lr så.. kan oxå tycka de e tungt att jogga väldigt långsamt..

    Är de råstsjön ni springer runt?

    SvaraRadera
  5. Åh va härligt det låter!
    Önskar att vi oxå kunde göra så ibland.

    Här i "landet-mellanstor-stad-i-Sverige" skulle förskolelärarna få dåndimpen om vi tränade innan vi hämtade våra kottar om vi kommer ifrån jobbet tidigare, trots att föräldrar o barn mår bättre av detta i slutändan.
    Detta innebär att lyckas man "tjuv-klämma in" träning före hämtningen måste man återfå ansiktsfärgen innan hämtning-löjligt!
    Nåja, detta va ett sidospår. ;)

    Tack för en härlig blogg o trevlig helg!
    P.S Du har fått en röst av min i blogawards. :D Grattis till nomineringen.

    SvaraRadera
  6. Hihi! Jag och mannen mötte er på gångvägen när ni var på väg ut och jag sa "det där måste ha varit Elbe". Nu ser jag på outfiten att jag hade rätt :-)

    SvaraRadera
  7. Felicia: japp just igår så :)

    Anna: Tack fina! För din röst. Hämtningshetsen är ganska stor i Stockholm också men eftersom jag länge varit egenföretagare är personalen van att jag hämtar iklädd diverse 'off duty'-outfits (vad vet de, jag kanske jobbar hela nätterna :-)

    Fredag: Nej vad kul. Och läskigt. Det är andra gången jag har blivit spotted... försöker leta i mitt huvud bland de människor vi mötte. Så jag var mig lite lik i alla fall? :-)

    SvaraRadera
  8. Vad lustigt, precis så upplever jag min man när vi springer. Jag tror jag håller på att ta kål på honom, saktar ner, han flåsar och ser ut att lida varenda steg. Ogillar tyvärr skarpt att springa med honom av den anledningen!

    Förra veckan: vi sprang 5 km tillsammans, jag trodde han skulle avlida. Sen delar vi på oss, han springer ytterligare 5 km. Då springer han ca 7 minuter snabbare!! WTF? Jag fattade ingenting.

    Några dagar senare: läser ditt inlägg om dig och Mr. Börjar förstå mn mans prestation och sätt att fungera. Så med detta i bakhuvudet, sprang jag nästa runda lite utanför min comfortzone i 10 km och orkar hela vägen, saktar inte in och vilar som jag (och du) brukar. Slår PB och sjukt nöjd både över tiden och prestationen.

    Så här tittar jag in för att få inspiration av dig - så visar det sig att det var Mr som satt inne med hemligheten! ;-)

    SvaraRadera