fredag 3 augusti 2012

Ibland vill man bara klaga

Jag känner ibland för att, som vi alla väl gör tidvis, att beklaga mig för min omgivning om mitt utseende. Jag är oftast nöjd (i grunden är jag alltid nöjd) men ni vet, man har bra och dåliga dagar. Det stora problemet är dock att jag sällan vill ha sympatier tillbaka. Då blir det svårt.

Idag stirrade jag på min mage i gymspegeln och den var svullen och plufsig och mjuk på ett sätt som fick mig att grimasera. Så är det bara, så är det just idag. Vätska och hormoner och lite semesterkäk däri också. Vilket jag inte gillade. Särskilt som denna syn mötte mig efter mitt superba intervallpass.

Jag överväger då att klaga över detta på bloggen. Men då kommer ni ju bara - för ni är ju vettiga människor, de flesta av er - skriva "nä vadå, din mage är skitsnygg" för ni har ju sett en massa snyggobilder på maggen(just därför lägger jag upp lite mindre smickrande pics ibland, dags snart igen kanske...) plus att någon stackare där ute med en bra mycket större mage än min dör självförtroendedöden. Inte att tänka på.

Jag överväger att beklaga mig för en vän. Samma resultat som ovan.
För en kollega? Lite för intimt som nyanställd, dessutom känner jag inte för att sätta tonen som innehavare av dåligt självförtroende här...
För Mr? Nåja, kanske det bästa, han säger ungefär samma sak som alla andra men till skillnad från gänget ovan har han den mest rättvisa bilden av vad som faktiskt finns innanför min tröja så jag kanske tror honom. Å andra sidan har vi rätt skilda bilder vad som är en snygg mage, man kan säga att våra ideal snuddar vid varandra på mitten i form av en platt och mjuk mage där mina täcker in tvättbrädor åt ena hållet med superdefinierade rutor och hans sträcker sig åt det andra; runda mjuka maggar med rutorna väl gömda.

What to do? Lägga ned. Glädja sig åt att man tog rymliga resårbyxor (för gud vet hur tighta byxor kan få den allra minsta mage att rinna över linningen och få innehavaren att noja) och försöka tänka på annat. Inse att man är fånig. Jo, det är det rätta, jag veeeet.

Men ibland, bara ibland, skulle jag vilja kunna beklaga mig. Tänkte bara säga det.

15 kommentarer:

  1. Klart man måste få klaga. Man har sitt bästa jag och sitt sämre jag. Du behöver inte lägga upp bild, men visst kan du skriva här. Idag har jag en dålig magdag, det känns segt.

    Folk kommer alltid att jämföra sig ändå, samma sak om man skriver tider. "KAss dag, sprang milen på 60 min." måste man då tänka på alla andra som inte orkar i den farten? Nä.

    SvaraRadera
  2. Håller med.

    Milen på 60 är kasst ;-p

    ....och det andra också, då :)

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig, mycket bra inlägg och jag tycker att du får gnälla.. Jag blir besviken/trött när min kropp helt plötsligt gör 180 grader och blir supersvullen (som förra veckan där den även lade på sig massor av blåmärken). Det handlar om MIN besvikelse över mina förutsättningar/förändringar och inget annat. Ledsen att du har en skitdag med kroppen, hoppas att du vaknar imorgon och allt vatten är borta:-)

    SvaraRadera
  4. Bra inlägg.Jag tycker att man har rätt att klaga. För tyvärr finns det alltid de som har större mage/sämre kondition/mindre pengar mm än just du. Det enda jag tycker att man skall jämföra sej själv med är just SEJ SJÄLV. För just den här grejen (magen då) är dålig för dej idag. Vad hjälper det att jämföra med grannen...? Det borde alla människor inse och lära sej så skulle det vara såå mycket mindre avundsjuka här i världen.
    Så klaga på du bara!

    MVH *svullenommagen365dagar och detärmittegetfel* :D

    SvaraRadera
  5. Jag tycker också att du ska få klaga! Allting är relativt, och ibland måste man bara få ventilera utan att behöva ta hänsyn till andra. Det finns alltid dom som har större problem, sämre förutsättningar och så vidare, men det betyder inte att mina problem inte är stora i min värld och att dina inte är stora i din. Ventilera på!

    SvaraRadera
  6. Klart att du ska få beklaga dig:) tror de flesta av oss gör det någon gång. Jag befinner mig i precis samma situation just nu och har beklagat mig för min sambo som är lagom intresserad av att höra min klagosång:-) dock tror jag vi behöver få ur oss lite beklagan och frustration i bland, även om vi inte eftersträvar sympati och feedback. Enligt mitt tycke känns det mycket bättre efteråt, trots att det inte finns någon lyssnar:-p

    SvaraRadera
  7. Mitt klag blir oftare och oftare av typen, jag är för svag i ryggen/bålen/armarna för att kunna göra den övningen som jag vill. Eller mina höftböjare är för korta eller stela leder osv. Kroppsfokus men på ett mindre ytligt plan. Dock lika jobbigt, tyvärr.

    SvaraRadera
  8. Mitt klag blir oftare och oftare av typen, jag är för svag i ryggen/bålen/armarna för att kunna göra den övningen som jag vill. Eller mina höftböjare är för korta eller stela leder osv. Kroppsfokus men på ett mindre ytligt plan. Dock lika jobbigt, tyvärr.

    SvaraRadera
  9. Vi har bra dagar och vi har dåliga dagar. Vissa dagar älskar man kroppen och känner sig nöjd med det mesta. Andra dagar har man svårt att uppskatta det man ser och man känner sig helt fel. Det är kanske inte något man kan göra något åt. Man behöver bara gnälla lite. Det man kan göra något åt är så klart att jobba med hur man ser på sig själv, och inte låta de klagande dagarna ta över. Jag tänker att dina klagande dagar är mycket, mycket färre än de dagar när du känner dig nöjd och fin. Det är väl också så att tillvaron, och så även synen på den egna kroppen, inte bara är lätt och ljus. Som mänsklig människa har man dagar när allt bara är wä wä wä. Jag tänker också att det är klagandet och de eventuella bristerna man faktiskt bär omkring på som gör att man är helt vanlig och som alla andra. Klaga på!

    SvaraRadera
  10. Visst vill man bara klaga ibland. Det vill alla människor. Tror jag, alltid finns det ju någonting som inte är perfekt. Men som du säger - det gäller att glädjas åt det som är bra! Och kanske till och med perfekt :) När det kommer till en själv är det alltid lätt att se alla skavanker och fel som inte är precis som man själv vill - många gånger är det saker som ingen annan tänker på.. Fast det gör ju inte situationen nämnvärt bättre alla gånger. Men innan man klagar munnen av sig kan det vara klokt att tänka på allt positivt också. För det finns ju massor!

    SvaraRadera
  11. Du vet att du alltid kan beklaga dig inför mig ;)

    SvaraRadera
  12. en av sakerna jag tycker om med din blogg är att du klagar och visar oss "osmickrande" bilder.
    Verklighetsförankring.
    Men du har rätt, du skulle få massa "neej..."kommentarer. För it's all in the head dude!

    SvaraRadera
  13. Det finns klag och det finns klag.

    Klag jag inte gillar är folk som har uppenbara hälsoproblem men klagar över att det inte gåååår samtidigt som de skrynklar ihop pappret från 200g chokladkaka (japp, gamla Beatatjata, im talking to you!).

    Har också svårt för orealistiskt klag ( åh, jag smakade på mammas födelsedagstårta igår och nu har jag gått upp två kilo och allt är förstört. Reality check, please).

    befogat klag finns dock också, sådant som används till utvärdering, kanske till att få perspektiv och att inse att man inte har något att klaga på egentligen. Eller helt enkelt för att man inte mår bra, vill få ut det och sen kunna gå vidare. Ventilering kan vi kalla det istället så blir folk inte lika upprörda!

    SvaraRadera
  14. Man har olika dagar, så är det bara. Ibland handlar det om hur mycket man orkar, ibland handlar det om "bad hair" day, ibland handlar det om "bulliga" magar... det viktigast är dock att man har BRA dagar med och att de är fler än de dåliga.
    Tack för en bra blogg

    SvaraRadera