söndag 21 augusti 2011

Hey mama

Jag har tänkt på en sak.

Som jag uppfattar det verkar ni, mina läsare vara antingen:

a) småbarnsmorsor precis som jag, med varierande träningsresultat men goda ambitioner

b) glada donnor utan knoddar med ett mer eller mindre brinnande träningsintresse samt ibland några extrakilon att bli av med

c) lite yngre tjejer med ett nyvaknat intresse för hälsa men som är osäkra på hur ni bäst formar kroppen

Det här inlägget är riktat till er i A-gänget, hej mammorna! Visst är det kul att ha barn? Och visst är det kul att träna med goda resultat? Och visst är det svårt att hinna med båda?

Jag tänkte bara glida över till er där ni sitter vid skrivborden och i sofforna med era laptops eller telefoner, maka mig ned bredvid och påpeka en sak.

Jag vill inte att ni svettas och känner er stressade och deppiga över hur jag och andra gympar och lyfter och svingar och springer och tuggar sallad med ett leende på läpparna medan ni om kvällen knappt orkar pilla in en ny tablett i diskmaskinen och sätta på den. Jag hoppas inte att ni bara för att jag också har ett kiddo jämför vår vardag allt för mycket - i alla fall inte just nu.

  • Min formtoppning utförde jag verkligen inte under något som ens kan komma i närheten av vårt normala vardagsliv; vi var båda lediga, jag avbokade och pausade allt annat i mitt liv än träningen och kostkollen (hejdå hobbies, socialt liv och vardagssysslor) och min kille var en stenhård superklippa som avlastade och gav plats åt mitt lilla livsprojekt.
  • Just nu lever jag i en tidsbegränsad lyx då jag är hemma med kotten, har gott om tid för sömn och vila och ändå inte behöver jobba så faslig mycket. Och jag bor i en storstad (vilket verkligen inte alla av er gör, ser jag på statistiken) så jag har barnpassning på gymmet att tillgå.
Vänta ni bara tills i höst, då jag också yrvaken ska lämna min snoriga trotsande unge på dagis, jobba i novembermörker, försöka ducka punchrullarna på fikarasten, vackla hem i snöslasket och fundera på om jag vill lyfta en kettlebell. Då kan vi börja jämföra.

Tack det var allt, nu kan vi mysa vidare här i soffan. Räck mig chipsen, tack.

Puss på er duktiga mammor!

12 kommentarer:

  1. Jag hamnar i B-segmentet men känner för er mommies. Ni är så duktiga, jag blir alltid lika imponerad :D Jag har svårt att hinna med min träning UTAN en knodd. You go girls!

    SvaraRadera
  2. Puss tillbaka på dig!
    Nog går det upp och ner hela tiden, jag tänker redan tillbaka på tiden med bara ETT barn, vad enkelt det var då ;-). Samtidigt, träningen gör att jag orkar och vissa snöslaskiga tisdagar kanske man helt enkelt ska skita i kettlebellen, bara sådär. Jag vete sjutton hur jag ska bolla allt sen efter mammaledigheten, jag litar på dig för råd även om det när det lider :-). Säkert är dock detta: Prioritering, effektivitet, avlastning - det är det som gäller.

    SvaraRadera
  3. Bäst hittills! <3
    /K

    SvaraRadera
  4. Så bra skrivet - och så sant!
    Jag har nyss börjat jobba efter barn nummer två och det är tufft med tiden, då ska tilläggas att min man fortfarande är hemma med barnen. Tycker du är grym!

    SvaraRadera
  5. Du och din blogg är så fin! Hög igenkänningsfaktor i grupp A. Jag sitter i soffan med min laptop just nu, har röjt undan i hela köket efter enormt matlagningsprojekt men det finns ändå middagsdisk kvar, skulle göra vad som helst för en diskmaskin att trycka igång just nu (side-track). Din blogg är inspiration och känns inte som mammatävling 2011, keep it up! Vi får göra en höstmörkerutmaning tycker jag! Nu ska jag leka med min pilatesboll istället för att diska :D

    SvaraRadera
  6. Åh vilket härligt inlägg. Hamnar tyvärr inte i målgruppen eftersom jag klockrent hamnar i kategori B (det stämmer så på pricken att det nästan är lite läsktigt). Men det är ändå så härligt peppande eftersom att man snart vet att det är dags. Dags för universitetsstudierna att börja, två jobb att hålla igång samt höstmörkret som kommer mer för varje dag.

    Du får det att känna som om vi kan också kan lyckas lika bra i vår träning som du.

    SvaraRadera
  7. Jag hamna i kategori: b) glada donnor utan knoddar med ett mer (eller mindre) brinnande träningsintresse (samt ibland några extrakilon att bli av med) Men jag gillar det här inlägget starkt ändå. Ni mammor är starka!

    SvaraRadera
  8. Tack fina du! Ja, jag säger tack för det kändes som du skrev direkt till mig :-) Vi mammor har alldeles för många dåliga samveten. Jag jobbar just nu på att lära mig tänka bara på mig själv ibland. Glad mamma=glada barn! :-D

    SvaraRadera
  9. Tack själv alla fina :) Kul att få höra lite om hur ni har det!

    SvaraRadera
  10. Men så träffande! Jag blev ändå så pepp av det här inlägget att jag, efter en tupplur i soffan efter läggning av 2 yrhönor, gick på min workout iaf. Nu är klockan 22 och jag kommer nog inte kunna somna. Men tränat har jag :)

    SvaraRadera
  11. Malin: Yeah! Grymt bra gjort. Hoppas att yrhönorna inte vaknade tidigt : )

    SvaraRadera