lördag 13 augusti 2011
Att vara en "sån där"
Malin skrev ett intressant inlägg om mammor och träning angående en artikel i Mama (som jag inte läst) vilket fick mig att tänka på en historia och fundera.
Då jag var hemma i min lilla småstad förra helgen påmindes jag om snacket som brukade gå då jag var liten, om en småbarnsmamma som bodde längre ned på gatan. Hon var en riktig hurtbulle och alla rynkade på näsan åt det. "ute och springer i tid och otid istället för att vara med familjen", "vandrar i fjällen med en praktiskt taget nyfödd på ryggen!", det var då fasligt till att vara märkvärdig!
Nu - som vuxen - tänker jag att den där mamman var nog ganska cool. Vi skulle nog varit vänner om detta var nu. Tagit en löptur ihop. Snackat kilometertider, kolhydrater och kettlebells.
Och så undrar jag hur snacket skulle gått om jag bodde på gatan. "Slänger in ungen på barnpassning på gymmet så fort hon får chansen minsann", "stackars karln hennes får sköta hemmet ensam då hon är ute och kutar".
Eller går snacket kanske nu också? Ibland så surrar en sådan oro i huvudet. Jag vill ju bara springa och vara lycklig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror mest att det är avundsjukan som talar när folk börjar snacka om nån. De önskar att de själva skulle ha "disciplin" och "orka" springa och hålla sig i form :)
SvaraRaderahahaha lövley (!) Känner du inte att du vill kuta lite till bara för att det retar någon lite extra? ;-D
SvaraRaderaHeja dig!
Eller kommentarer som att ja hon har ju tur som hinner med sånt men vi vanliga svenssons mammor hinner inte det för vi måste ju sköta hemmet. Men i själva verket är de bara för lata för att ta sig ut.
SvaraRaderaSjälv tycker jag oxå att det är underbart att ta en löprunda och byter det gärna alla dar i veckan mot en timme framför tvn. Kan man dessutom få barnpassning/ eller ha med babyn, och hinna med träningen på dagen så är det ju underbart för att man då har mer tid med hela familjen när mannen kommer hem.
// Karin
Det är aldrig någon som sagt något direkt till mig. Kanske är det mest i mitt huvud. Så jag behöver egentligen mer bygga på mitt självförtroende och min övertygelse om att detta är bra; för mig, för min familj. En glad och sund mamma med massor av energi!
SvaraRaderaGillar också att springa och vara lycklig. Och barnen kan snällt vänta med pappa en timme. Han är deras förälder, inte barnvakt.
SvaraRaderaDe är bara avundsjuka! Du blir en bättre mamma om du mår bra! Och av träning mår man bra :)
SvaraRadera