Vet ni vad den främsta orsaken är till att jag tränar?
Inte för att forma min kropp.
Inte för att det är roligt.
Inte för att jag vill bli stark.
Inte för att hålla mig frisk.
Utan för att vara lycklig.
Efter att mini fötts fick jag en förlossningsdepression. Plötsligt blev livet totalt nattsvart, jag tappade all livsglädje, grät och kände ångest. Innan det hände hade jag svårt att förstå vad en depression innebar, jag tänkte som många nog gör ;"det är väl bara att rycka upp sig". Det kändes helt enkelt inte så lätt att greppa hur någon som hade ett bra liv kunde vara ledsen!
Om du själv inte upplevt en depression, gör inte misstaget att tänka som jag gjorde. Det är en högst reell känsla - och den är fruktansvärd.
Det snackas alldeles för lite om förlossningdepressioner, jag visste knappt var det var för något då jag drabbades. Men vi hade släktingar som varit med om samma sak och som uppmärksammade det tidigt hos mig. Det misstag jag tror att omgivningen gör, är ta depressionen för något orsakat av yttre omständigheter och därför något normalt, något som ska genomlevas. Livet är totalförändrat, man sover dåligt, har ont om tid för sig själv. Det är bara att bita ihop, resonerar många.
Men sanningen är den att förlossningsdepressioner oftast beror på det stora hormonbortfall som sker efter födseln; du har i nio månader varit en hormonknarkare vars dagliga dos plötsligt går från 100 till 0. Vissa mammor är extra känsliga. Och det här kan både förebyggas och botas.
Nyligen har det framgått i studier att det är säkert att ge antidepressiva även till mammor som ammar. Det påverkar inte mjölken. Då jag blev deprimerad var det fortfarande osäkert så jag valde att inte ta någon medicin förrän jag slutat amma.
Depression som inte är förlossningsrelaterad handlar också ofta om en brist, men inte på hormoner utan på serotonin. Kroppen både utsöndrar detta ämne och tar upp överskottet. Ibland tas dock för mycket serotonin upp igen av kroppen och det är denna funktion som antidepressiva tabletter blockerar. Det handlar alltså inte om några konstiga eller farliga piller, inget lyckoknark som studsar runt i kroppen. Det enda medicinen gör är att hindra ett allt för stort återupptag av det ämne som får dig att vara glad.
Eftersom jag inte tog medicin tränade jag. Endorfiner är inte serotonin, de kommer och går i kroppen men de kan tillfälligt höja lyckonivån. Och det hjälpte mig igenom den värsta tiden. Även idag tycker jag att det håller mitt humör i schack, hjälper mig till bättre sömn och ger små fina lyckorus i vardagen.
Jag hoppas att ni också upptäckt träningens lyckobringande effekt. Men även att ni är vettiga nog att söka hjälp då ni mår dåligt, särskilt ni mammor! Ibland kan det faktiskt behövas medicin och då hjälper inget runners high.