E: Hej och tack för en superpeppande blogg! har följt dig i några veckor nu. Det är kul att läsa om någon som älskar att träna lika mycket som jag själv! :) Jag undrar om du skulle vilja kommentera mina tankar kring min träning, kanske kan du komma med lite tips om du har tid att svara! Jag är en sportig tjej! Har alltid gillar att träna. Var lång och smal som tonåring och blev modell. Jobbade som det i sex år och kämpade ständigt med att vara underviktig (vilket var vad branschen krävde) tappade glädjen i träning och maten. Fick bulimi. Tog mig ut ur bulimin och slutade jobba som modell. Gick då upp tio kg på två månader och har legat relativt stabilt där sen dess.
Tiden efter att jag slutade jobba som modell har präglats av att försöka hitta en bra livsstil som håller i vått och torrt, när man är glad, ledsen eller stressad. Jag är student vilket innebär plugg, fest och ibland stressade tentaperioder. Jag tycker att jag delvis har kommit över tröstätandet vilket är skönt. Det senaste året så smyger sig trivselvikten på. Jag går långsamt upp i vikt och försöker alltid begränsa mitt kaloriintag under veckorna men faller oftast när det är fest, bakisdagar och under helgen.
Nu är jag inte nöjd med min kropp. Jag gick upp för fort i vikt den sommaren tror jag. Jag trivs bäst med min kropp när jag är kanske fyra kilo lättare än nu. Jag faller på att jag äter hemskt mycket ibland. Det är inte som hetsätningsattacker (har haft sådana några år sedan). Det är mer att jag är trött, seg, bakis, uttråkad och tillåter mig själv att äta stora mängder godis och andra kaloririka livsmedel. Sedan juli har jag tänkt att "denna veckan ska jag börja" vilket jag också gör men sen kommer fester och annat som lockar mig att förstöra det jag har påbörjat. Resultatet är att jag går upp i vikt. Sedan två veckor tillbaka har jag laddat hem en applikation till iphonen i vilken jag räknar kalorier. Jag trodde aldrig jag skulle behöva göra det och hade hoppats på att slippa det men jag ser nu att jag kanske en gång i veckan får i mig närmare 5000-6000 kcal och det är ju klart man går upp i vikt då.
Jag vill: -minska i storlek / får knappt på mig byxorna = obekvämt!! - hålla god form & kondis, men det tycker jag att jag har -inte ha "ätar" dagar (jag blir liksom nästan "bakfull" dagen efter, trött, seg, irriterad, illamående, ibland huvudvärk . drar ner glädjen i livet)
Jag är:
- rätt tajt och tycker egentligen inte att jag behöver mer muskler så jag försöker att bara träna styrka en gång i veckan men det är gött med styrka fast jag vill INTE få mer synliga muskler. Dessutom är de ju de passen man blir tröttast av jämfört med ex. step. Däremot vill jag få lite mindre lår, rumpa och helst plattmage. Ja, se ut som du! Du är skit snygg!
- alla knäböj och biceps, som styrkan på pass oftast fokuserar på, oroar mig.
- jag tänker att jag ska ta powerwalks innan frukost men nu under mörka höstmorgnar är det svårt. -försöker äta mkt grönsaker och nyttigt. Kan säkert få i mig mer protein, dålig på det. Tycker det är får tråkigt dock. Jag gillar inte kvarg, som alla äter nuförtiden.
- har tagit till mig det du skrev om att äta lite godis för att minska sötsuget. Tror det fungerar :) får man lite är man inte lika benägen att äta jättemycket en dag bara för att man "får"
-jag försöker att inte tänka på det här så mycket men det gör sig ständigt påmint av att kläderna sitter så tajt. -undviker helst att köra för "hård" bantning då jag ibland kan bli nedstämd och kanske kan falla tillbaka lite i bulimi-beteendet eller få en "ätarkväll" (som jag nu de senaste veckorna då insett är så otroligt kaloririka) - Slutligen vill jag inte att folk ska tro att jag vill gå ner i vikt. Jag har en del kompisar som är överviktiga och det känns att jag som normalviktig och med mina 181cm ser slank ut.
Det hade varit jättesnällt och kul att få höra vad du tycker om min situation! Hur ska jag träna? Ska jag ta PW innan frukost? Puss&Kram&Tack E
Svar: Hej fina E! Jag har läst ditt inlägg flera gånger nu, jag funderade på att korta ned det men det känns som om det är viktigt att allt du hade att säga får stå med. Då jag har läst har jag funderat över vad som är ditt problem, och vad du vill ha hjälp med. Vissa saker frågar du inte direkt om men jag väljer att kommentera lite allt möjligt eftersom om det känns som att du vill och behöver berätta, okej?
Först och främst tycker jag det verkar tufft att ha genomgått tonåren som modell, i den åldern är man ju redan oftast ganska osäker som det är, att få yttre press ovanpå det verkar rent ut sagt skitjobbigt.
Nu säger du att du sedan dess är på jakt efter en livsstil som funkar, det låter riktigt bra. Det är den insikt man till slut behöver komma till - att det handlar om forever och ingen quick fix - om man ska komma till rätta med kosten.
Jag uppfattar det som att du vill:
1. Komma ur dina osunda matbeteenden med lite/mycket ätande
2. Känna dig nöjd med din kropp
3. Minska något i fettvikt och klädstorlek men inte lägga på dig muskler
Jag måste vara rak. Om du kommer till rätta med 1 och 2 tror jag att 3 antingen kommer att lösa sig själv eller så kommer du upptäcka att du inte bryr dig så mycket längre...
Med det sagt ska jag inte vara allt för mycket av en moraltant och försöka hjälpa dig med punkt nr 3 också.
Men först nr 1; ibland kan det vara svårt att ta sig ur negativa spiraler själv, du verkar ju ha gått igenom väldigt mycket och kanske skulle det kännas rätt schysst att snacka med någon? Bara få hjälp att sortera lite bland alla tankar, få sätta ord på det som känns jobbigt kring kroppen och maten och fundera över ditt liv då och nu. Jag tycker du ska kolla upp det. Du verkar ha bra insikter i alla fall om att du fastnat i något negativt med dessa ätardagar men jag tycker att du ska klura lite på den psykologiska aspekten, att det handlar mer om att ha makten över sina tankar än över det som ligger på tallriken. Ett hands on-tips är att du en vecka provar att äta lite mer än vanligt. De där dagarna då du brukar begränsa ditt kaloriintag, ös på istället men inte med dåligheter. Utan bra käk. Brukar du äta en tallrik gröt till frukost, ät gröt och två fullkornsmackor med ägg på. Brukar du äta en frukt till mellis, ät två frukter plus keso plus nötter. Se till att du är mätt, käka mellanmål och se till att du nästan har känslan av att "oj, jag äter ju jämt". Sen får vi se hur du känner då din vanliga hetsdag infaller. Det kanske kommer bli skitsvårt. Men försök. Ett annat tips är att inte ha saker hemma som du vet att du brukar falla för. Om du går ut och vet med dig att du är sugen, ta inte med plånboken. Jag kan faktiskt fortfarande inte ha vissa saker hemma utan att jag äter upp dem med en gång...
Sen angående att känna sig bekväm i sin kropp, nr 2. Nej, jag ska inte säga till dig att du ska vara nöjd som du är nu. För det kanske du bara inte fixar. Men jag tycker det är superviktigt att du försöker vara nöjd så länge - det vill säga att du gör allt för att känna dig okej i ditt skal den här tiden fram tills då du eventuellt formar om kroppen till det som du eftersträvar. Se det som en viktig period - perioden då du jobbar hårt med dig själv - under den måste du må så bra som möjligt för att lyckas. Till att börja med - gå ut och köp lite kläder i en större storlek. Det finns inget som får en att känna sig så smällfet som ett par tighta jeans, det spelar ingen roll hur smal man är, lite rinner alltid över linningen och det brukar kännas hemskt. Gå i vilket fall och prova ett par större brallor så kommer du bli överraskad över att du plötsligt känner dig smalare.
Till sist, nr 3. Det är få som har lätt att lägga på sig muskler bara så där så jag tycker inte du behöver vara allt för rädd. Men jag vet att det finns exempel (jag har en kompis som knappt behöver titta på en hantel förrän det växer ut en bulle på hennes arm) och kanske är du sådan. Då kan du prova cirkelträning (t.ex. min kettlebell-cirkel) för att hela tiden hålla uppe förbränningen och få ut cardio av ett styrkepass. Promenaderna på morgonen tycker jag du ska skippa om det inte ligger för dig. Om du inte är en morgonmänniska, gå på kvällen istället. Det där lilla extra som bränns av att man går före frukost går jämt ut för dig om du är piggare på kvällen och orkar pinna på lite mer. Att försöka gå 45 minuter 4 dagar i veckan i rask takt tycker jag kan vara ett bra komplement om man vill forma om sin kropp något. Angående kosten: Att räkna kalorier kan vara lärorikt men försök att inte göra det varje dag. Tre-fyra dagar räcker, sen vet du vad maten innehåller. Om du inte gillar kvarg - har du provat att ha det i en smoothie? Smakar inget då. Kvarg, frukt/bär, kanske mjölk. Eller blanda med mjölk till "fil" på morgonen. Ägg är en suverän proteinkälla också, gör omeletter och fyll då de kallnat på samma sätt som en tortilla. Laga matlådor, ställ dig och gör en 20 stycken en söndagseftermiddag, med nyttigt innehåll. Lådan du har med dig till plugget är den du kommer äta - så har du per automatik löst lunchen. Se gärna till att ta med nyttiga mellanmål också så du inte faller för det berömda 15.20-suget. Hitta nyttiga gottealternativ (jag har flera exempel och recept här i bloggen) som du kan unna dig då du känslomässigt känner att du måste äta något men du kanske inte egentligen är hungrig.
Hör gärna av dig och berätta hur det går! Varma kramar Elbe
Vad bra att du kan hjälpa folk! :)
SvaraRaderaHej! Åh tack för svaret!! Ursäktar att inlägget var så långt. Jag tar till mig det du skriver och ska sätta upp lite andra mål nu, t.ex. att alltid äta nyttigt men kanske mycket istället för onyttigt och begränsat antal kcal. och vara nöjd! :) och tack för en superblogg!
SvaraRadera/E
Oj, det där med smala jeans, jag känner verkligen tvärtom! Jag känner mig jätteplufsig när jag har på mig jeans som är liiite för stora, för att jag tycker att jag ser tjockare ut då. Man blir ju skitglad när man lyckas komma i ett par tajta byxor och om det väller över kanten är det snarare fel modell på mig. (jag är dock ganska smal, storlek 25 på jeans. Men inget förstör min dag som ett par för stora byxor som sitter dåligt. Tajta byxor får mig också att sträcka på mig på ett annat sätt.
SvaraRaderaHej! Tycker att det är så coolt att du lagt ut hela inlägget! Jag kan faktiskt relatera till E, (till skilnad från inlägg som bara frågar 'hej, hur får jag snygg mage?') då jag har på något sätt upplevt det här själv. Därför lämnar jag en kommentar för första gången.
SvaraRaderaFörra året på grund av personliga problem, min träning och hälsointresse utvecklades till en ätstörning. Jag gick ner ca 12kg och var smalare (och snyggare tyckte jag för ett tag) än någonsin. Min syster reagerade starkt och hade stenkoll på vad jag åt osv. och plötsligt för att lungna ner henne, och kanske trösta mig själv, då jag hade ju svält mig i ett år nästan, började jag hetsäta. Och så plötsligt, var de 12 kg tillbaka på min mina höfter. Allt eftersom de där personliga problem 'löstes', eller jag började acceptera de osv., men hetsätningen och konstiga mat beteendet är kvar.
Jag förstör precis hur du känner, då jag pendlar mellan tankar som: 'titta på dig själv, hur kan du ha tillåtit dig själv hamna i det här läget, du är så tjock osv. osv.' till 'men, du är ändå rätt snygg enligt alla, hur kan du orka oroa dig över sådant när det finns överviktiga för riktig, och du såg ju helt sjukt ut när du var som smalast'..
Alltså, det som är jobbig för mig, som för E. är just att trivas bra med min nuvarande vikt, tills jag skapar den här balansen, och går ner kanske 3-4 kg, och når min 'bästa vikt' där jag ser snyggt ut, och frisk men ändå har bra själv förtroende då jag själv tycker jag är snygg, inte bara de andra. Vi är ju alltid hårdare på oss själva. Om en kompis med min kropp/vikt skulle fråga så skulle jag helt ärligt svara 'är du galen? du är hur snygg som heeelst'. Däremot när jag själv tittar i spegeln så ser jag bara att magen är inte helt platt, höfterna lite för breda, benen lite för muskulösa osv..
Det som jag försöker göra är just att hitta saker som är bra med nuvarande vikt. Tuttarna till exempel! De försvann helt och hållet när jag var smalare. Bröstkorgen syntes totalt. Inte snyggt. Hade ingen rumpa. Nu däremot så är kurvor tillbaka och vet ni vad? Struntar i jeans för tillfället. Har snygga, tighta klänningar på mig hela tiden nu.
Alltså nu blev det ett onödigt långt inglägg, men jag vill bara att du ska trivas bra just nu, att du slipper tänka 'livet startar när jag väl tappat de 4 kg'. Så strunta i de jeansen som får dig att må dåligt just nu, när du hittat din balans så ska du hitta en vikt du ska trivas med och då kan du ta de fram. Ingen mening att deprimera sig själv med negativa tankar. Det är bara att framhäva det som är snygg i din kropp just nu.
Kram
Anonym: Jag kunde inte sagt det bättre själv, det där med att trivas NU är SÅ viktigt. Man riskerar annars att gå hela livet och vänta på att leva... Stor kram och tack för ditt inlägg!
SvaraRadera