Som jag tidigare nämnt vill jag i höst satsa på att jobba med insidan av min kropp. Det här året har jag liksom gått varvet runt och kommit fram till att det är den delen av min kropp som behöver kärlek nu :-) Och med insidan menar jag både min hjärna - alla tankar och känslor - samt insidan på min kropp som i den plats där all mat hamnar, den som blir sjuk, där alla processer kopplade till min hälsa sker. Om ni fattar.
Detta fokus börjar inte nu, nu är det sommar och post-formtoppning och jag äter precis som jag känner för och [försöker åtminstone] inte ha en [begränsande] tanke på maten. Självklart blir det sunda val ändå många gånger - jag har ju vanan inne och gillar sån mat och hur den får mig att må. Men det blir till exempel alkohol här och där, jag äter det som serveras då vi är bortbjudna (om jag vill ha det förstås!), glass i solen och godis till helgen. Sånt vill jag inte sluta med, det ska alltid kunna vara en del av ett liv i balans för mig.
Detta fokus börjar inte nu, nu är det sommar och post-formtoppning och jag äter precis som jag känner för och [försöker åtminstone] inte ha en [begränsande] tanke på maten. Självklart blir det sunda val ändå många gånger - jag har ju vanan inne och gillar sån mat och hur den får mig att må. Men det blir till exempel alkohol här och där, jag äter det som serveras då vi är bortbjudna (om jag vill ha det förstås!), glass i solen och godis till helgen. Sånt vill jag inte sluta med, det ska alltid kunna vara en del av ett liv i balans för mig.
Det som jag främst vill jobba med är min känslomässiga relation till mat - där svaret på frågan "varför åt du" inte är "jag var hungrig" eller "jag var sugen" (för det sistnämnda tycker jag också kan vara okej ibland!) utan något annat, något känslorelaterat. Och det vill jag jobba bort.
Och så några ord om periodisk fasta. Jag har ju ätit mer eller mindre så i en månad nu och jag gillar det verkligen. Självklart slukar jag alla fakta om den här livsstilen och är vaksam på vad forskningen säger men vad jag säkert vet, är att jag mår bra.
Jag ska förklara exakt vad "mer eller mindre" betyder och hur jag egentligen äter. På alla vardagar, utan undantag, har jag ätit först vid lunch och om jag tränat då, efter träningen. Det har funkat finfint för mig. På helgerna har jag ätit frukost; på lördagen då jag oftast sover ut blir det kring 10, på söndagen då jag och kotten går upp själva äter jag ganska tidigt - vanlig frukost helt enkelt. Med min älskade unge - inget jag vill skippa! På kvällarna slutar jag äta efter 20.30 (eftersom jag äter lunch, då jag tränar, vid 12.30 och äter under ett åttatimmarsfönster). Det har jag slappat till med - vi äter middag men då och då äter jag något efter det. Och jag har kommit fram till att:
Inget jag någonsin ätit under den här perioden efter 20.30 har varit något jag behövt äta/känt mig nöjd med i efterhand att jag ätit!
Här ligger alltså ett problem. Vi äter en stor och god middag kring 20 som räcker gott och väl för mig som lägger mig ett par-tre timmar senare. Jag har absolut inget behov av energi efter middagen. En kopp te, sure - det kan vara mysigt. Och skulle jag träna på kvällen eller känna faktisk hunger är jag all for att äta sent. Men så har aldrig varit fallet och därför ska jag börja vara lite mer noga med att inte äta på kvällen från och med nu. Vi börjar så helt enkelt.
Klokt och insiktsfullt som alltid!
SvaraRaderaJag är också en känsloätare, ska försöka jobba bort det nu under semestern när saker och ting lugnare ner sig för ofta är det stress som gör att jag äter.
SvaraRaderaJag undrar, har det kommit några före och efter bilder/mått från din formtoppning?
Its like lookin`in da mirror...ser frem til kloke Elbe-tanker til høsten, vi er flere som trenger å jobbe bort dårlige vaner og ta mer vare på "innsiden". Vi går til sammans:))
SvaraRaderaSiri
Det är så intressant att läsa dina tankar och jag ser fram emot att följa dig under hösten!
SvaraRaderaKram!
Härliga tankar och insikter! Let the journey begin. :)
SvaraRaderaexakt att ta bort kvällsätandet gör så himla mycket tycker jag. Oftast är det otroligt onödigt och man klarar sig bra utan. Dock klarar jag mig inte utan frukost. Jag vaknar inte riktigt utan..
SvaraRaderaOj vad jag känner igen mig i det du skriver! Kör också periodisk fasta sen några månader tillbaka, måndag-fredag för jag älskar mina helgfrukostar. Är inte så nitisk med tiderna för jag tycker inte att mat ska vara komplicerat. Vill kollegorna äta 11.30 äter jag då, och blir middagen vid 21 för att jag tränat så blir det så.
SvaraRaderaJag känsloäter inte så mycket men däremot okynnesäter jag en hel del, jag tycker ju om mat! =) När jag tränade som mest styrketräning var det nog bara till min fördel för jag byggde muskler OCH tappade fett som attans. Nu tränar jag inte fullt så mycket och är extremt viktstabil (äter LCHF, oftast). Men jag vill ju tappa något litet fettkilo och jag vet att det kräver att jag slutar (åtminstone tillfälligt) med okynnesätandet. Men jag får vänta tills jag är mer motiverad ;) Framförallt kvällsätandet ska bort, för precis som du säger så är det där sista jag äter inte något jag behöver!
Förlåt om jag blir lite jobbig och "djup" nu men rent teoretiskt så är vi smarta nog att förstå vad som är bra för oss. Som du själv säger så måste vi jobba med vårt känslomässiga ätande.. som ibland är lite, om vi ska vara ärliga, tonårsaktigt rebelliskt.. "NU JÄVLAR har du stoppat in en chokladkaka nu ska jag visa den här nyttiga tönten vad vi går för!"
SvaraRaderaHårt draget så är det lite schitzo.. det är som att man måste få ihop sina båda matpersonligheter till en person!
Nä, nu blev det fel för tredje gången, nu blir jag arg på riktigt.. dumma internet.. här är riktiga adressen till en riktigt intressant blogg (LÄS: inte speciellt intressant just nu men KAN absolut komma att bli intressant i framtiden!).
SvaraRadera