Nu när jag klurar kring detta över tankar om maten, minns jag hur det var då jag var gravid. Jag tror aldrig jag varit i ett sånt harmoniskt tillstånd matmässigt (nej, ej preggo om ni undrar :)
Jag åt det jag var sugen på - och jag var sugen på det jag åt.
Om ni förstår hur jag menar? Allt var självreglerande. I början var jag sugen väldigt mycket på gamla barndomsfavoriter; skogaholmsslimpa med prickig korv, oboy, glass med sås och strössel... Sen, efter ett tag (då jag ätit glass varje kväll) så tappade jag suget. Säkert för att jag hade tillfredsställt det. Och jag visste, att jag när som helst då jag kände för det, kunde äta det igen. Harmoniskt, eller hur? Ska landa där igen. Nån dag! (Alltså som icke-gravid :-)
Vad hade ni mammor för relation till maten under preggotiden? Skilde den sig från innan? Kändes det bra, var det tufft, var ni sugna på mycket crap och åt ni det?
Också väldigt harmoniskt! Fast det är mitt förhållande till mat nu med, och jag har verkligen lärt mig mycket om mig själv under mina två graviditeter! Jag tror aldrig jag känt mig så fin som då, och man behövde aldrig oroa sig för svullen mage heller, den var ju liksom det konstant ;-)
SvaraRaderaJag vill avlivas första 8 månaderna med Timothy, spydde konstant, var ganska mager/smal och hade en biljett att närsomhelst jag ville bli inlagd och få dropp... Sista månaden var jag stark som en elefant, jag åt i princip bruna bönor till frukost, lunch och middag. Det var det enda jag ville ha.. 2010 när jag blev gravid igen men tyvärr förlorade skrutt i olyckan, så mådde jag lika illa men smååt konstant och gick upp MASSOR i vikt och var allmänt småtjock. Jag ville bara ha kolhydrater och gärna hela tiden...
SvaraRaderaUpp och ned, skulle jag säga. Under de första fyra månaderna mådde jag så jävla illa och det enda som funkade att äta var smoothies och juicer samt skräpmat a´la donken. Så jag gjorde det - det kändes som att de två tog ut varandra lite. Sedan planade det ut, men jag kunde inte äta köttstycken - alltså biffar, kotletter, karré etc, bara som strimlor, små biter eller färs. Mkt märkligt. Gick upp 15 kilo på ett ungefär.
SvaraRaderaJag mår illa första 20 veckorna. Det enda som hjälper för att inte spy är att äta varannan timme - gissa om jag var galet trött på att äta. Det blev inte direkt fitnessmat om jag säger så. Detta gör att jag drar mig för en eventuell trea. Humöret däremot - extremt stabilt och jag hade inga sockerbakisreaktioner som jag får idag.
SvaraRaderaHej Elbe,
SvaraRaderaVille bara tacka för en härlig och inspirerande blogg. Kommenterar så sällan men ville pass på :).Började själv med PF den här veckan och tycker därför de tär extra kul att följa dig.
kram Joie
Kosten under den första greviditeten var väl bra på slutet de första 6månderna tror jag att jag bodde på donken väldigt ofta vissa veckor, men hade också nyttiga grejer som jag inte kunde vara utan så som citron, ny pressad citronsaft, citron i skivor, allt med citron.. citronen dök upp i denna graviditet oxå.. donken håller sig borta än så länge mer mackor och chokladkakor denna gång.. hoppas på att jag inte sväller förmycket.. men men det blir väl bra i slutändan :) tack för en super bra inspirations blogg :)/Linda A
SvaraRaderaJag väntar mitt första barn och ja, jag känner igen harmonin du beskriver :) Upplever att kroppen tydligare nu än förr säger vad den vill, eller snarare måste, ha.
SvaraRaderaMed ettan hade jag precis gått ner 17-18kg och var jättenojjig för att gå upp, fast jag åt ändå :P Mycket mackor, middag och smågodis. Sista tio veckorna åt jag ett kg äpplen och ett paket havrefras om dagen, bara fuktat med yoghurt. kom ihåg att jag bestämde att det var tvunget att gå 2h mellan måltiderna. Det var lite väl mkt fibrer. Med tvåan åt jag allt och gick upp 23kg, rörde knappt på mig. Med trean nu åt jag precis vad jag ville (frallor och lösgodis :P) men tränade i 3-5ggr i veckan fram till v 29 när jag blev ordinerad stillasittande vila. Min viktnojja har kommit först efter förlossningen. Jag har vant mig vid att bli stor som ett hus, stora barn, mkt fostervatten och ja, många kilon oavsett aktivitetsnivå:)
SvaraRaderaMed ettan åt jag ALLT jag kände för. Struntade totalt i energi in kontra energi ut, vilket resulterade i en viktuppgång på 24 kilo... Med tvåan var jag mer medveten och försökte hålla igen. Inte lika mycket skräpmat och inte lika mycket godsaker. Det blev en viktuppgång på 12 kilo, men den graviditeten var inte alls lika rolig ur matperspektiv. ;)Dessutom hade jag fortfarande 12 kilo att gå ned från första graviditeten när jag blev gravid med tvåan (när första var 5 månader) så jag var livrädd för att lägga på mig för mycket. Hade dock konstant craving efter Big Mac och vill minnas att jag mådde riktigt dåligt över att inte kunna falla till föga jämt och ständigt....
SvaraRaderaI borjan madde jag valdigt illa och det hjalptes bara genom att smaata. Vad jag at (kunde ata) varierade fran dag till dag, ena dagen kanske det var chips men nasta dag fick jag kvaljningar pa tanken att ata chips.
SvaraRaderaMest var det dock "frasha" saker som frukt, syrligt godis, mint pastiller, gronsaksstavar med hummus. For ovrigt hade jag sjuka cravings for salt lakrits (som jag fick importera fran sverige), isbitar och weetabix, som jag at flera ganger om dagen. Och sant som jag upplevde att det inneholl mycket vatska, typ applen, eftersom jag hade nan slags torst som inte gick att slacka, hur mycket jag an drack (darav isbitarna!)
Jag var inte speciellt harmonisk med maten, kande att jag inte hade nagon kontroll utan bara MASTE ata mycket och hela tiden, trots att jag forstod att jag nog at mer an jag behovde och gick upp en massa extra kilon. Jag hade gatt upp 17 kg nar jag var i attande manaden, da slutade jag vaga mig, ha ha! nu, 4 manader efter forlossningen sa ar jag bara 3,7 kg over min "normal vikt" sa jag oroade mig nog i onodan!
Harmoniskt, precis som du säger. Sug = äta = samma.
SvaraRaderaDet är ganska enkelt egentligen. Man har inga förbud som gravid, man äter, men man gör det inte okontrollerat.
Vi tänker alldels för mycket i "nyttigt-onyttigt" termer när vi inte är gravida. Vem äter proteinpasta som gravid? Det är riktig pasta som gäller.
Sen dras man förmodligen med några extra kg men då kämpar man bort dem efteråt.
Hej!
SvaraRaderaUnder båda graviditetens åt jag varm lagad mat och frukosten var det bästa och mesta. Hud,naglar och hår mådde super av graviditeten. Simmade till v 39 vid båda graviditeterna och promenerade. Stor nytta av detta vid förlossningarna och efteråt.
Din blogg ger stor inspiration och tankar kring liv och hälsa får en ny dimension./ Lotta
Jag kan önska att jag var mer hälsosam i min kost under graviditeten. Har alltid varit noga med hemlagat osv men inte proportionerna mellan fett, kollisar och proteiner. Vid ett tillfälle var jag extremt sugen på citron. Då åt jag citroner, minns att det var bland det godaste jag ätit. Annars var det mycket kakor och minst 4 liter vatten dagligen. I slutet på sommaren hade jag gått upp 30 kilo (mest vatten som blev till en stoooor pilatesboll framtill). Med dig som inspirationskälla har jag vågat att laborera mera med kosten och tycka att det är roligt. Tack för det Elbe!
SvaraRadera/Majsan
Skönt att kunna ha ett avsplappnat förhållande till maten! Hoppas att du hittar dit igen! :) Ska också försöka ta mig dit.. Men det är svårt att hitta balansen ibland mellan att äta sånt som är bra för kroppen och att inte bli fixerad vid att bara äta nyttigt! Gränsen kan vara rätt hårfin!
SvaraRaderaHej!! Jag åt som vanligt, men var extra noga med att få i mig järn. Mina portioner innehöll alla byggstenar men höll igen på kolhydraterna! :) funkade bra! Jag tror inte på det att "jippi, jag är gravid och kan frossa" det blir bara tufft under och efter graviditeten! :) Kramar
SvaraRaderaBra topic! Första barnet var det all in, dvs äta vad som kändes bra i den mängd som jag ville. Det gav ju självklart utslag på vågen men jag tyckte det var ok ändå. Att vara gravid är mitt idealtillstånd! Jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid, framförallt mentalt. Inga direkta nojor utan bara harmoni.
SvaraRaderaAndra gången blev det mer fokus på att äta bra grejer och inte bli så tung. Åt mycket avocado och keso minns jag. Men jag hade inga restriktioner, det gick av sig självt. Som sagt, älskar att vara gravid. Vore det inte för allt annat med plats, pengar, jobb och sömn så skulle vi skaffa en till på stört (tycker jag iaf ;-))
Min mamma kunde endast äta oliver och ris när hon hade mig i magen. Hon spydde så fort hon gick förbi Ica och det stod fläskkotlett. Så idag äter hon väldigt sällan oliver och ris, haha.
SvaraRaderaTack Linda A och Joie!
SvaraRaderaVad roligt att läsa om er alla.
Linda M: Jag har faktiskt tänkt lite på det, huruvida det är 'ersättningsmat', men egentligen: proteinpasta och vanlig pasta är inte helt olika, de är båda gjorda på ägg och mjöl (proteinpastan är gjord på fiberhusk = psylliumfrömjöl), sen brukar man ju tillsätta ngn färskost i proteinpastan men funkar väl med det mesta i mjölkproduktväg. Så om båda fanns färdiglagade i butik vet jag vilken jag skulle köpa :)
I stort åt jag precis det jag kände för att äta under graviditeten. Bortsett från första tiden mådde jag bra. Hade superbra värden graviditeten igenom och behövde inte äta en enda järntablett.
SvaraRaderaMinns att jag i början av graviditeten hade noll aptit. Väldigt ovanligt för att vara jag. Tvingade i mig mat, men fixade bara typ korv och makaroner, köttbullar och potatismos. Det skulle vara lättlagat och smaklöst.
När illamåendet lättade längtade jag mer efter vissa saker än andra. Apelsinjuice, tills dess att jag fick halsbränna av det. Yoghurt. Hårda syrliga karameller. Sega kolor. Jordgubbar.