"Elbe", sa en kompis till mig häromveckan. "Jag tycker en grej är så jobbig".
"Vadå?" Frågade jag.
"Jo," sa hon, "Jag har följt en rad gravida bloggare nu under min egen graviditet, och samtliga har typ en vecka efter förlossningen lagt upp en bild på sig själva och sina kroppar som man aldrig kan tro genomgått en förlossning. Den ena magen plattare än den andra. Och så skriver de alltid 'kroppen är fantastisk!' Jag känner inte igen mig alls. Jag tränar regelbundet och har inte ens fyllt 30, men min kropp efter förlossningen - asså jag ser ut som en j*vla tågolycka!"
"Skrev jag så? När jag skrev om min mage...?" frågade jag nervöst och försökte komma ihåg hur jag formulerade mig i det här inlägget, karaktärstroget skuldkännande.
"Nej, nej, sluta med att jämt ta åt dig" svarade hon. "Visst, du tillhör ju onekligen de som slipper frågor om när barnet kommer tre månader post partum men du hymlar i alla fall inte lika mycket med vad det egentliga budskapet är" förklarade min kompis.
"Som är...?"
"Titta jag vill visa upp min mage för jag är nöjd med hur snabbt den blivit platt."
"Ehh..." sa jag, "det var väl inte riktigt så jag menade..."
"Nu tar du åt dig i onödan igen" suckade hon. "Fast... du la ju faktiskt upp en rätt smickrande bild i allafall, trots att magen putade lite".
"Jo... det har du väl rätt i", sa jag. "Man vill ju alltid visa upp sin bästa sida. Men jag upplevde faktiskt min bild som ganska blottande och osmickrande, även om jag förstår att den kanske inte sågs så av andra. Och sen vill jag tro att jag skulle lagt upp en bild även fast min mage putat tre gånger mer. Du kan väl inte klandra den mänskliga naturen för att söka uppskattning."
"Nä", sa hon, "det är inte bilderna det handlar om, det är mest den där fåniga meningen. Med en aura av väckelsemöte. Kroppen är ju fantastisk, särskilt det där med att den kan lyckas bygga och föda ett barn. Fast måste man göra det till att handla om just hur snabbt magen drar ihop sig?! Då blir det ju som att de kroppar som gillar att fortsätta se lite mysgravida ut ett halvår efter leverans, typ som min, går emot naturens lagar."
Håller ni med min kompis?
Det är klart att kroppen är fantastisk i och med att den kan bygga och föda ett barn. Och det är väl därför man tycker att det är så övernaturligt när den också i princip kan återgå till "ursprungsform", vi människor ser ju trots allt ganska annorlunda ut som gravida jämfört med icke-gravida. Sen är det ju svårt det där hur nöjd man "får" vara med eget utseende, men det gäller väl både som pre- og postgravid tänker jag..
SvaraRaderaJa, det är verkligen svårt. Missnöje premieras ju...
RaderaTack! Din kompis kunde varit jag. Kroppen ÄR fantastisk. Och OLIKA! En del försvinner magen på direkt, andra får jobba för det. Jag tillhör den senare kategori. Lite pga de matval jag gör som gravid, lite genetiskt. Men visst, alla som lägger upp dessa bilder, är ju såklart stolta och vill visa upp sig. Man ska ju tappa kilona fort och vara tillbaka till ursprungsform på nolltid. Jag kämpar. Så visst kan det vara jobbigt att läsa. Men jag väljer ju vad jag läser.
SvaraRaderaJa, det borde jag själv bli bättre på. Att välja vad jag läser, alltså.
Radera