Jag är svinbra på att köra stenhårda, korta perioder av tuff träning och perfekt kost (tänk tidigare formtoppning) och får ofta bra resultat. Vad som är svårare, är längre satsningar, med ändå tydliga mål. Som nu. Tre månader, till att börja med. Ett år tar det nog totalt att komma tillbaka till samma nivå av vältränad men vi börjar med dessa tre. Jag skulle ju kunna (och nu är det nog min stress över andras eventuella åsikter som hetsar i bakhuvudet) "bara ät nyttigt och träna regelbundet", utan att behöva ha ganska så tydliga upplägg eller mål. "Då återvänder ju kroppen automatiskt till sin forna form, styrka och kondition". Det känns ju mer fiiiint liksom. Att inte bry sig. Fast... jag bryr mig ju. Måste ha mål, delmål och tanke bakom. För att orka. Sure, hur jag äter och tränar nu känns rätt normalt och absolut inte som någon avancerad formtoppning men det är ändå rejält ovant jämfört med det liv jag levt halvåret/året innan. Det ÄR svårt att ta sig tillbaka. Och det ÄR en förändring som ska till. Just nu orkar jag inte ens göra armhävningar på knäna, Jag blir andfådd hemskt lätt och mitt BMI och mitt midjemått håller precis på att kvala in tillbaka på hälsosamt territorium.
Men vad jag ville komma till, med rubriken, är att jag njuter av fördelarna med ett sådant ändå löst och ledigt upplägg. Visst, det tar tid, jag kommer inte fixa pullups eller sporta magrutor nästa vecka, men jag är så mycket mer avslappnad med det faktum att jag inte får till ett träningspass här eller där fast jag tänkt det, och att det inte gör något då kosten inte blir som jag tänkt. Det är luuugnt liksom. På fredag ska vi ha några vänner över på grillning av modell BYOM (bring your own meat - eller ja, vad man nu vill grilla - och vi fixar resten). Och jag ska precis grotta ned mig i jakten på recept på alla urhärliga tillbehör vi ska servera. Tänker då inte på att det kommer bli problematiskt som jag brukar tänka. Jag fixar det som känns gott, helt enkelt. Klurar mindre på nyttighetsgrad. Äter det jag vill ha. Det jämnar ut sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar