Du vet inte vad du behöver

Det gäller att skilja på när kroppen är trött, och när det är huvudet som är det. Om det är det senare som är fallet, kan man gå ut. Och så blir allt mycket bättre, klarare, skönare.

Har haft en bra dag, inga moln på himelen, men behövde ändå rensa skallen efter kvällen. En fullständigt korrekt återgiven redogörelse:

Grillmiddagen, sex vuxna och sex barn 0-4 år gamla. Det regnar så vi får vara inne. Hundra maträtter kan man få äta, barnen kan  bara tänka sig äta en - korv. Men korven blir sen. Korven hamnar på marken. Korven blir aldrig klar. Grillen har slocknat. Grillen är våt. Grillen är för varm. Maten är bränd. Vi fläktar grillen. All mat har aska på sig. Alla måste börja äta någon gång. Alla äter med barn i knäet. Alla äter olika tider. Men vänta, vem passar grillen? Barnen fäktas med spetsiga grillspett. Barnen springer överallt och är i vägen. Barnen slutar springa. Men vänta, var är barnen? Pinnbrödet är bränt. Halloumin är grå av aska. Barnen vill inte dricka. Barnen vill inte kissa. Barnen vill kissa samtidigt. På samma toa. Barnen vill inte sova. Barnen har bajs i blöjan. Barnen har saker i munnen de inte ska ha där. Stora bebisen vill ha minsta bebisens napp. Ena fyraåringen vill ha andra fyraåringens korv. Ingen fyraåring vill plötsligt ha korv. Alla barnen är mätta. Alla barnen vill ha glass. Alla vuxna vill ha kaffe. Alla barn behöver sova. Alla går hem.

Och ändå, vid hemgång, precis som i en sketch, lättat: "jamen det gick ju bra det här!". För så känner man, det är faktiskt ingen bittertorr ironi bakom det där som jag trodde IJFB*, det är himla trevligt. Fast man blir lite trött.

P.S. Maten var asgod. För jag hade lagat allt. Tog inga foton men ska ge er recept sen. D.S.

*innan jag fick barn