Alltså, hörni. Det här med intolerans för vissa födoämnen. Typ gluten och mjölkprotein. Eller bara detta med att skippa alla livsmedel som inte är basiska. Eller utesluta inflammationsfrämjande grejer. Eller för den delen allt som vi inte åt på stenåldern. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker egentligen. Det verkar ju mer och mer komma fram (inom forskningen) att det inte är så himla bra för oss människobarn att äta det ovannämnda. Samtidigt känns det ju rätt onödigt att skära ned kostutbudet med 75% ifall det inte skulle resultera i bättre mående...?
Det finns ju två läger där, kan man säga. En person ba':
- Jag är inte glutenintolerant men, sen jag slutade med bröd mår jag SÅ mycket bättre och så fort jag äter det igen känner jag mig sjuk, så det är uppenbart inte bra för mig!
Det verkar bra tycker jag. Många som jag har hört det funkar för.
Men då säger en annan:
- Amen... det är ju klart att du blir lite risig i kistan om man plötsligt börjar moffa i sig ett livsmedel du inte ätit på länge? Det betyder inte att du inte tål gluten jöh!
...och då blir jag förvirrad. Så kan det vara förstås.
Men det andra lägret menar att;
- Men duuh, att man mår dåligt då man börjar äta det igen ÄR kanske just ett tecken på att man inte SKA käka det...?!
Ja. Kroppens signaler ska man ta på allvar förstås. Så då börjar jag stödja den teorin. Fast vänta nu...om man slutar med kött eller kolhydrater en tid och sen börjar äta dem igen så får man ju ont i magen också. Och det betyder väl inte att de är dåliga för en... eller?
Var står ni i den här frågan?
Det är klart magen blir lite upp och ner om man utesluter laktos/ gluten och sedan tar tillbaka det i kosten, så är det för alla.. Jag är dock en utav de som uteslutit laktos i mer än 1 år utan att vara intolerant. Varför? Jo för att förra året i februari så blåste min mage upp sig till en stor j*vla ballong och när jag slutade med laktosen så blev det bättre. Nu utesluter jag gluten och sen jag började göra det så är min mage mindre uppblåst och jag mår tusen gånger bättre utav det..
SvaraRaderaMen i teorin så ja, det är klart magen reagerar om man tar bort ett livsmedel och sedan tar tillbaka det.. Men så länge man mår bra utav sin kost så tycker jag inte det är fel att utesluta gluten/ laktos så länge man käkar som man ska ändå. :) Jag äter glutenfripasta, potatis, bovete, glutenfria havregryn o.s.v. o.s.v. och laktosfria produkter, fungerar finfint för mig. :)
Jag är en av de där äter-inte-gluten-personerna du nämner i inlägget. Jag resonerar som att mat jag behöver "vänja" kroppen vid att äta är inte mat min kropp behöver.
SvaraRaderaDet har tex aldrig hänt mig att jag mått dåligt av att äta frukt, eller ens kött (då jag började efter att ha varit vegetarian några år) eller grönsaker eller något annat. Det händer endast med gluten och socker.
För mig är det enkelt. Jag vill inte må dåligt så då äter jag inte gluten eller socker, däremot tror jag inte att jag är allergisk mot ämnena för det.
Sen tycker jag inte att gluten verkar tillföra så mycket i mitt liv i övrigt heller, det gör mig mest tjock, och det saknar jag ju inte heller direkt :)
Hej! Jag är kanske fel person att svara, eftersom jag har konstaterad celiaki sen ett år tillbaka och alltså måste äta glutenfritt för att må bra. Men min mage har inte mått så här bra på 10 år. Gillar att du börjat blogga igen!
SvaraRaderaHm, knepigt det där. Jag har dragit ner avsevärt på kött och mejeriprodukter till en nära-vegansk kost, och mår helt klart bättre när jag inte får i mig laktos (fast lagrad ost går bra) och äter restriktivt med kött vid festligare tillfällen. Just kött drog jag ner på mer av etiska skäl medan laktosen var något jag upptäckte gav mig en uppblåst mage. Eftersom jag tycker att det är bättre att äta inga eller väldigt lite djurprodukter för både miljöns och djurens skull så har jag inget emot att det fungerar bättre för mitt välmående. Å andra sidan är jag helt emot alla förbud, så är jag skitsugen på glass när jag har mens, eller vill ha hemgjorda lammköttbullar en tisdag så tillåter jag mig det. Jag skulle ha svårt att helt utesluta livsmedel.
SvaraRaderaJag hör till dom som tycker att det känns självklart att man genom att utesluta något hämmar kroppens naturliga förmåga att ta hand om ett ämne. Det finns väl bevisat till och med att man slutar tillverka något (bra) enzym (eller vad det nu kan tänkas heta) när man utesluter gluten/laktor och då blir det ju knepigt när man börjar.
SvaraRaderaVad jag förstått finns det inga riktiga experter på ämnet (dvs läkare och forskare) som förespråkar att helt utesluta något man inte har någon _fastslagen_ intolerans emot.
Mvh, ytterst sällan gasig. ;)
Jag måste hålla med Lisa. Jag är vegetarian sedan många år och åt vid ett tillfälle för några år sedan kött och mådde verkligen hemskt. Magen sparkade bakut som aldrig förr. Om man för det här resonemanget om att man reagerar för att något är dåligt för en, då skulle jag vilja se alla som utesluter gluten också börja utesluta kött. Detta med att utesluta känns som mest av allt som en trend..
SvaraRaderaJag instämmer helt och hållet med Jessica ovan (och är utbildad kostrådgivare). När vi äter något vi inte tål utvecklar vi någon slags tolerans mot det, det blir helt enkelt för kostsamt för kroppen att sparka bakut mot något vi intar varje dag. "Toleransen" betyder dock inte att det inte skadar vår kropp... Jämför t ex med alkohol. Dricker man inget eller väldigt lite under en period, så "tål" man ju efter tag mindre, och blir mer onykter och bakfull på en mindre mängd, och vice versa. Men till någon som upplever detta säger vi inte att de borde dricka mer/oftare, för vi vet att alkohol är skadligt för oss och där lyckas vi dra rätt paralleller. Detsamma gäller för spannmål, som de flesta av oss inte kan bryta ner ordentligt. När det gäller parallellen med kött och vegetarianer så är det inte samma sak, skulle gissa att kroppen snarare minskat produktionen av pepsin/magsaft som bryter ner protein när vi minskar mängden kött. Protein från kött/fisk/fågel/ägg har vi ätit i miljoner år, och om vi inte kan bryta ner protein på ett bra sätt är det något som inte stämmer i mage/tarm. Spannmål har vi som mest ätit i ca 10000 år (mellanöstern) men i Norden bara ca 4000 år, plus att vi under en väldigt kort period (ca 100 år) drastiskt ökat konsumtionen, och på en ännu kortare period modifierat vetet till oigenkännlighet, dagens vete kan inte kallas för samma växt ens som det vete vi hade för 100 år sedan, och därför är det väldigt få av oss som kan bryta ner spannmål och gluten på ett bra sätt.
SvaraRaderaJag tycker också detta är svårt! Jag har aldrig mått dåligt av vare sig mejerier eller gluten och tycker att det är både gott och smidigt att äta det. Ändå får jag lite dåligt samvete när jag gör det, man läser ju både det ena och andra om trötthet, bättre hud, hormonpåverkan mm. Å andra sidan känns det dumt att sätta upp förbud och krångla till det i onödan. Svårt som sagt! Ska bli spännande att läsa mer om dina tankar!
SvaraRaderaJag har helt slutat äta gluten (undviker även i största möjliga mån glutenfritt gjort av vetestärkelse, men tackar inte nej till en chokladkaka med texten "kan innehålla spår av vete" då och då ;)). Som jag hoppades på har jag sedan dess haft en betydligt gladare mage! Men det som överraskade mig mest och gjorde mig gladast: jag har inte haft ett enda anfall av ögonmigrän sedan dess! Migränen som jag tidigare hade minst varannan vecka och åt receptbelagd medicin för - som bortblåst! Har ingen tvekan om att gluten är boven, då jag efter att ha "fuskat" och ätit köttbullar (med ströbröd) och sås (med vetemjöl som redning) på resturang och stod där med både en bautamage och ögonmigrän samt huvudvärken från helvetet.
SvaraRaderaAnnars tror jag att man ska vara försiktig med att utesluta olika saker helt ur kosten, särskilt då de flesta inte vet vad de behöver äta i stället för att tillgodose sig med all näring. Men med alla trenddieter är det ju svårt! Jag står också i affären ibland med en osötad mandelmjölk i ena handen och en ekologisk fullfet yoghurt i den andra och undrar hur mandelsmjölken med alla tillsatser kan vara bättre än yoghurten? Mitt mål är att äta så rent som möjligt. Helst råvaror utan någon lista med ingredienser - annars är riktlinjen att jag ska förstå vad som faktiskt står i innehållsförteckningen. Känns det som en kemilektion eller är otydligt på något vis blir det ett nej. Och så strävar jag mot att köpa så mycket ekologiskt som möjligt.
Det är svårt att lyssna på kroppen när man ständigt matas av åsikter utifrån. Jag skrev matdagbok i ett par veckor och utvärderade hela tiden hur jag och magen mådde. Det var så jag kom fram till att sluta äta gluten.
(Ps. Undviker förresten citronsyra! Googla, så förstår du varför. Ser ut som en oskyldig ingrediens, men kommer inte ens i närheten från citroner.)
Att vi inte kan bryta ner ett livsmedel effektivt behöver nog inte per automatik betyda att det är ohälsosamt för oss (bortsett från de med celiaki eller andra matallergier, såklart). Till exempel grönsaker, cellulosafibrer, kan vi inte heller bryta ner och det anses vara hälsosamt . Kanske handlar det mer om "balans"? Att inte basera födointaget på enbart bröd och pasta, utan att variera kosten på ett rimligt sätt. Kost är väldigt individuellt, att något fungerar bra för vissa personer betyder inte att det är optimalt för alla andra.
SvaraRaderaUtgå från er själva och er egen syn på hälsa, miljö, djurhållning, kost och basera era val på det. Ta tidningsartiklar och "hälsoguru"-snack om spannmål, mejerier, tillsatser och liknande med en nypa salt, att oroa sig för om man gör "rätt" eller "fel" i att äta vissa livsmedel leder kanske bara till en onödig stress i vardagen.
Jag är helt klart färgad av min idrottsvetenskapliga utbildning, där jag gick in med inställningen att nu kommer jag äntligen lära mig vad som är rätt och fel, men nu tre år senare sitter jag här med insikten att nästan inget är svart eller vitt. Det finns många "å ena sidan och å andra sidan" när det kommer till kost, träning och hälsa. Som med allt annat, kanske :)
Jag slutade äta gluten i januari. Har aldrig haft problem med magen, men kände mig så jäkla trött hela tiden, alltså såhär "slagen i huvudet"-trött, så jag tänkte att jag lika gärna kunde testa. Och tröttheten försvann. Visst blev jag trött, men normaltrött. Jag ville inte längre lägga mig ner och dö när jag kom hem efter jobbet liksom.
SvaraRaderaHade inget problem att hålla mig borta från gluten, just eftersom jag märkte sån skillnad med tröttheten. Ända tills i slutet av april när ongen i magen slog till mot matlusten. Då började jag äta gluten igen, av den enkla anledningen att de få grejor jag kunde få i mig gärna innehöll gluten. Typ limpmackor. Märkte ingen större skillnad, ingen protesterande mage och igen förhöjd trötthet. Förrän efter typ tre veckor. Då fick jag den där klubban i huvudet igen. "Jaha, gravidtrötthet" tänkte jag, men jag kände ju igen den där känslan sen innan graviditeten. Som tur var återvände matlusten och jag slutade äta gluten igen - och klubban är bortblåst.
Men jag varken orkar eller vill predika om gluten. Jag mår bättre, andra far inte illa. That's it liksom. Fördelen för mig som inte har celiaki är att jag kan äta den där vaniljbullen bakad på vete nån gång utan att märka av det och det är jag såklart tacksam för.