Då man har bebisar (och kanske krävande barn också) så kan man njuta på ett helt eget sätt av en lugn stund i soffan med en kopp kaffe. Ett heeeelt annat sätt. Man lär
sig uppskatta sådant man uppskattat förr. Man blir ödmjuk. Vi har iofs fått (ännu en) lyxbebis som sover 5-6h dagtid (upphackat) men det är inte alla av de timmarna som kan spenderas så här, förstås.
Sen vill jag kanske inte tänka allt för mycket på huruvida jag blivit en sån där sorglig person som "är nöjd med det lilla". Jo. Mitt barnlösa jag skulle nog skrattat.
Ja men så är det. Med tre barn i huset uppskattar jag mest av allt lugnet efter klockan nio då alla gått och lagt sig. Den stund på dagen då jag har ensamtid med min man.
SvaraRaderaJag älskar att jag börjat uppskatta "det lilla"! Fatta hur mkt man uppskattar "det stora" då :-)
SvaraRadera