Seegt pass idag. Rörde mig troget och vant mellan stationerna, tre cirklar av tio övningar. Blev trött av upphoppen och pressade mig i plankan men ingen soul och feeling idag liksom. Gäsp.
Då skulle man kunna tänka på hur mycket mer jag skulle fått ut av passet om jag TAGIT I och FOKUSERAT.
Eller så skulle man kunna tänka på hur fantastiskt mycket mer jag rört på mig än om jag skulle låtit rumpan vara kvar parkerat på kontorsstolen.
All in och kvalitet i varenda pass är inte min melodi. Ofta - men inte alltid. Vad tycker ni?
Så sant! Blir bara stressad av alla (bloggare...) som verkar som de ALLTID lyckas pressa ut allt under träningen... Ibland får man klappa sig på axeln bara för att man lyfte sig från stolen! Tack för att du är så down to earth ;)
SvaraRaderaHelt rätt! man är inte alltid på topp, men lite och ofokuserat är bättre än inget.
SvaraRaderaPå senare tid har jag mest kört monotont och latat mig igenom mitt träningspass. Försöker hitta lusten igen, men vill liksom inte lägga ner helt medan jag söker efter den. Tänker mestadels att det är bättre att gå dit och köra lite på auto-pilot än att inte gå dit alls. Och vissa dagar så finns det mer driv där - trots att jag inte alls känt för att gå dit innan passet. I de lataste fallen handlar det ofta om att jag väljer mellan soffa, tv eller lite lugnt på gymmet. då är att lata sig på igenom passet så mycket mer värt i slutändan.
SvaraRaderaSå, jag är verkligen inne i en latmaske-period men jag kör den aktiva latmaske-stilen. Så att jag inte ska tappa rutinen. Dessutom - att inte ställa så stora krav på mig jämt på gymmet får mig att vilja fortsätta gå dit. Visst, ofta behöver man pressa sig själv lite men gör jag det jämt så blir jag tillslut trött på att ens gå dit. Och tänker jag "jag behöver bara gå dit och springa i 15 minuter", sen får jag gå hem" är chansen mycket större att det blir ett entimmes pass trots allt. Men så bor jag granne med gymmet också så jag förlorar liksom inget på att bara gå dit en stund.
All träning är BRA träning.
SvaraRaderaMan ångrar aldrig ett pass.
My point of view
Det viktigaste tycker jag är att man kommer iväg! Precis som du säger är det bättre än att stanna hemma/kvar på kontoret. :)
SvaraRaderaJag är sådär jättedryg att jag oftast får till bra pass. Oftast. Fast en del gånger e de segt att ta sig till träningen :)
SvaraRaderaEn kommentar, helt orelaterat till det här inlägget. Efter att ha följt din blogg ett bra tag har inspirerats att prova periodisk fasta, i morogon smäller det, eller egnetligen smäller det inte alls det blir bara ingen frukost ;). Jag har små provat lite innan och mitt intryck är att det är så fruktansvääärt skönt att slippa alla tankar om mat, "hur mycket får jag äta nu", " är det okej att äta det här nu". Därutöver tror jag att jag är definitionen av ett känslomässigt ätande som i perioder är fruktansvärt. Så imorgon, imorgon! Tack för din inspirerande blogg :)
SvaraRaderaJag håller med. Ibland gör man det man ska göra och så går man hem. I dag kände jag ingen glädje alls i det jag gjorde men jag gjorde så gott jag kunde och gick svettig hem. Hur bra som helst.
SvaraRaderaJag är likadan. Fast kanske ännu oftare seg och halvmotiverad än du... Tänker att det ändå är bättre än ingenting (så klart) men vill jag ha riktiga superresultat så krävs mer, det inser jag. Just nu känns det ok så här, särskilt efter svag och sjuklig månad i ryggen. får se vad framtiden har med sig!
SvaraRaderaHåller absolut med! Även om det känns segt, drygt och jobbigt innan man kommit iväg och den känslan inte lättar ens efteråt i duschen är det ändå bättre än att bara ha hoppat över den dagen helt. Jag brukar försöka minska på vikter och belasting de dagarna, just för att jag inte är peppad att ta i tills mjölksyran sprutar, men också för att med mindre belastning är det enklare att fokusera på tekniken. Jag lurar helt enkelt mig själv till att förbättre min teknik en del av de dagarna. Men inte alla. Vissa gånger är det bara en enda stor gäspning hela vägen. ;)
SvaraRaderaJag är nog väldigt bra på att bli arg på mig själv när det inte går som jag vill, är nästan alltid missnöjd med någonting. Har det gått riktigt dåligt vill jag helst slänga in ett "straffpass" för att kompensera. Jag jobbar med det, att försöka vara överens med min kropp istället. Jag vet att jag KAN pressa mig själv, men när det inte går bör man säga till kroppen att nähä, inte idag, kom så går vi hem och äter en god middag och försöker igen imorgon. Man kan inte vara på topp jämt.
SvaraRadera