Biokemiskt, alltså. Så länge man äter mindre energi än vad man gör av med, det vet väl ni också vid det här laget.
Det är bara det där med motivationen som är så nedrans svårt! Det vet jag, eftersom jag bantat många, många gånger (de av er som läst om min bakgrund vet ju att jag varit betydligt rundare).
Visst är det konstigt eftersom man vet, då man resonerar med sig själv att; följer jag detta till punkt och pricka går jag ned i vikt.
Vad är några veckor/månader av disciplin mot förnöjelsen efteråt kan man tycka?
Men ja, jag vet. Det är skitsvårt. Kanske mest för att kroppen är utformad för att bombardera oss med hungerkänslor och sug om vi drar ned på energitillförseln.
Och därför är det ju bra med dieter som är utformade för att hålla motivationen uppe. LCHF, till exempel, som tillåter att man både äter många goda feta saker och blir mätt. Viktväktarna kör mer på variation och smarta varianter av vardagsklassiker. Mina föräldrar gick i min barndom på flera dietklassiker så som Scarsdale (tidig low carb), grönkålsoppedieten (BARA grönkålssoppa), danska rikshospitalets diet (en mycket märklig svältdiet). Nu provar de GI, vilket också verkar vara en bra livsstilsdiet.
Eller så kör man hardcore, all in bara nyttigheter utan fusk (så som fitnesseliten) och då är det inte så lätt att motivera sig men å andra sidan brukar resultaten komma snabbt också. Hej tonfisksburken...
Hur gör ni för att dra åt svångremmen?
Bantat enligt de flesta modeller ovan, redan som ung tonåring när min ständigt bantande mamma ville ha en bantningskompis (trots att jag var en fullt normalviktig tonårstjej). La grunden för ett väldans jojande genom åren, bad bad.
SvaraRaderaJag har "Olgat" i 8 veckor och levt ganska strikt då, enligt hennes upplägg, men med god mat och alltid mätt. Nu över semestern håller jag koll på kalorierna. Inte optimalt, så klart, att äta glass som mellanmål (som idag...) men genom att kolla kalorierna vet jag att jag inte faller i allt eller inget-fällan (för femtielfte gången). Jag kan tänka mig att leva "Olgiskt" i perioder för att nå resultat med kost och träning och jag hoppas att det sätter spår för hela livet, men det blir lite loosare sen, när jag känner mig mer bekväm med min kropp. Där kommer utmaningen, för det svåra är ju i regel inte att gå ner i vikt utan att hålla den. Jag har lärt mig oerhört mycket om kosten senaste månaderna och känner skillnad när jag äter bra så jag längtar efter min gröt och ägg-frukost, mitt keso-mellis, mina proteindrinkar. En seger i sig.
Ja usch, en sådan uppväxt - inte bra då man är ung att hoppa på en massa sådant. Har du haft Olga som PT online då?
SvaraRaderaJapp, och kör igång en period till efter semestern.
SvaraRadera