Vardagshälsan

Jag ligger på balkongen med en snabbt svalnade kaffe i handen iklädd mina pyjamasbyxor-turned-sommaralltiallo och grubblar. Mina kryddväxter intill ser lite småledsna ut, dags att kotten får ge sig ut med vattenkannan. Känner mig ändå väldigt vuxen och nöjd över att ha växter - levande sådana - här ute och det blir ju faktiskt godast med några rejäla klipp färsk oregano i köttfärssåsen.

Hela helgen och veckan därinnan har varit fylld av tankar på stora beslut. Ett ska jag fatta imorgon; det handlar om att antingen tacka ja till att stanna några månader till på välbetalda men något enformiga och inte särskilt meriterande jobbet med dålig chans till förlängning eller börja på nya och meriterande - men högst underbetalda - jobbet, med endast något bättre chans till förlängning.

Ingen trygghet i sikte i vilket fall alltså, inte småbarnsförälderns önskedröm. Jobbvardagen är ju så attans viktig för hur man mår! Om man tillbringar 8-9 timmar om dagen på en plats, det vill säga merparten av dagen, är det ju himla viktigt att det är något energiboostande. Annars blir det ju en allt mer dränerad själ som kommer hem om kvällarna. Det där med att jobba bara för att få mat på bordet, det är jag klar med. Nu kräver jag mer!

Mitt nuvarande jobb ger ju dessutom energi genom otroliga träningsmöjligheter (gym och gratispass varje dag i källaren samt tillåtet att träna på arbetstid). För den som inte ägnar sig åt sånt kanske det verkar fånigt att hänga upp sig på, men för mig som känner att det gjort en enorm skillnad för mig det senaste året (tänk bara att kunna komma hem varje dag i bra tid, pigg och färdigtränad och kunna lägga resten av kvällen på familjen). You get it, right? Men nya jobbet ligger å andra sidan bara runt hörnet från CrossFit-boxen....