Men mer om sköldis och dess nuvarande status i ett annat inlägg. Jag har, emellan alla dessa sjukdagar, hunnit träna en del. Så fort jag varit frisk har jag bara rusat till gymmet och lyckats klämma in 4-5 euforiska pass i veckan plus lite cykling och prommisar, det finns väl inget som taggar som en sjukdomsperiod. Men dessa har varit ganska långa, 2-4 veckor i sträck har jag varit ute ur leken och det har verkligen tagit på kroppen. Det gör inte det hos alla, ska jag säga. Jag ska förklara.
En vän frågade mig en gång; "jag ska på semester i två veckor och kommer nog inte träna under den tiden, tror du att jag kommer ha mycket att ta igen sen?" Svaret var solklart nej - för hennes träningsmängd bestod av två pass basjympa på Friskis i veckan. M.a.o. så skulle hon, vid hemkomsten, ligga fyra pass basjympa back :)
Däremot, om man [försöker att, älskar att eller måste] spendera sisådär 10-15 timmar i veckan på träning (nu slänger jag in vardagsmotion, stretch och tänj, skadorehabilitering, rörlighetsövningar och sånt och jag säger inte att siffran gäller mig) blir det ganska mycket att ta igen.
Eftersom de två saker jag lagt mest tid på; styrketräning och CrossFit, är så tydligt mål/resultatinriktade (och jag älskar det!) så har det känts tidvis väldigt ledsamt. Att en dag vara lycklig över att kunna göra pullups och sen bli sjuk, komma tillbaka några veckor senare och... inte kunna. Att få lasta på viktstången... och av igen. Att få se kompisen lägga ständigt nya färdigheter till sin repetoar, medan jag trampar i samma hjulspår.
Med det sagt så är jag nog den starkaste och friskaste person jag känner med mina förutsättningar ;-) Jag har hållit mig hyfsat vältränad och har nått fina framsteg om man kikar på rörlighet och sånt. Vilket, kan jag säga, har blivit en superviktig grej för mig. Men mer om det i nästa inlägg om min träning. Puss och gonatt!
Du fattar inte hur lycklig jag är att du är tillbaka Elbe! Massa nätkärlek till dig och dina peppande intelligenta inlägg!
SvaraRaderaSå kul att du är tillbaka! :) Fast tråkigt att höra att du varit så mycket sjuk, det blir ju lätt en ond cirkel tyvärr. Hoppas du får slippa sjukdomarna ett tag nu!
SvaraRaderaPuss och godmorgon! Visst är det tröttsamt med sjukdomsperioder och du har ju verkligen bockat av allt på listan... Frustrerande, men jag hoppas att en ny friskare period går dig till mötes nu när du fått kläm på problemen (åtminstone en del av dem!). Min störstasyster, som liksom jag tränar 4-5 gånger i veckan och lever väldigt aktivt fick mycoplasma i vintras. Fortfarande inte frisk, har inte tränat på fem månader och håller på att gå bananas. Nu upptäckte läkarna att hon har astma, och har nog alltid haft det. Nu måste det utredas innan hon får börja träna igen...
SvaraRaderaI hear you och förstår verkligen. Har inte haft samma typ av sjukperioder som du, utöver massor av småförkylningar pga ett lite dåligt immunförsvar (probably cos of inre stress och att man vart nere) men skadoperioder. I höstas var axeln så dålig att jag inte ens kunde bära en matkasse - no need to say att det inte gick så bra att träna överkropp ordentligt när man inte kan belasta en axel ALLS, eller?
SvaraRaderaFine, tänkte jag när jag slutat sura och tycka synd om mig själv. Då tar jag väl tag i konditionen istället - löpning och ben, ben,ben... Bara det att jag en kall höst/vinterkväll gick på ruffie, var lite för dåligt uppvärmd och PANG så sket sig ena låret. Kunde knappt belasta alls den första veckan och ända sen den muskelbristningen har jag sakta fått ta mig tillbaks - än idag kan jag inte ta samma vikter som tidigare utan att känna av "ärret". Är knappt i närheten av samma vikter tbh. Så jag kan känna igen mig i det traggliga, frustrationen och hur svårt det är att inte jämföra sig med alla ens vänner som blivit snabbare, bättre, starkare under tiden.
Det är det som är min största motivationsdödare just nu tyvärr, att jag backat SÅ mycket och känner av det varje dag. Jobbar 24/7 med att försöka ändra på tankemönster och se positivt på det, men gud vad det är svårt ibland..! Så lätt att hamna i onda cirklar.
Men skam den som ger sig. Vi tar oss tillbaks, både du och jag, eller hur?
Härligt att du är tillbaka! Jag förstår att det är sjukt segt med alla sjukdagar...Har själv vaknat med ont i halse. Ungefär var tredje dag de senaste månaderna och vet inte riktigt hur lugnt jag egentligen borde ta det.
SvaraRaderaDet är så enerverande när sådana perioder börjar och aldrig vill ta slut, mest för sitt eget välbefinnande. Men även som du skriver..det känns skittråkigt att skriva: "jag mår skit idag igen" " det blev ingen träning idag heller" "magen är fortfarande kass"...
SvaraRaderaJag är så impad att du våga ta din paus och jag är superglad att du är tillbaka!
Haha läste "bajsjympa" och tyckte att det var lite väl oförskämt ;)
SvaraRadera