Allt för hälsan

I vår familj jobbar vi inte med många hoppsan och ojdå. Åtminstone inte under småbarnsåren. Här är allting noga planerat men inte så att vi ska få tid att fylla livspusslet med ytterligare måsten utan för att vi ska kunna lata oss mer. Det är bra att dela upp sig ibland. Ta varsitt barn till exempel. Varsågod, vill du vara med den underhållande men intensiva storaåringen idag? Eller kanske den något mer krävande och mindre stimulerande bebisen, som å andra sidan sover långa pass? Finns inget värre än en familj i en lite för varm lägenhet där alla klättrar på väggarna, ingen är stimulerad och ingen får vila sig. Ett annat exempel är att jobba i skift. Särskilt gjorde vi det i början då Kvisten var vaken sent om kvällarna och gärna ville bäras runt, runt. Istället för att en förälder håller bebisen och den andra nervöst sitter bredvid och har dåligt samvete för att den inte håller bebisen så; varsågod nu går du och dricker te och läser en bok i en halvtimme jag stör dig bara om det brinner. Vi skriver upp Kvistens sovtider också. Inte för att göra tjusiga grafer, utan för att segtrötta föräldrahjärnor ska ha svar på "när sov hen egentligen senast - och när det det dags igen?" För man kan ställa klockan efter Kvisten. Som i eftermiddags. Jag visste att inom fem minuter börjar de små ögonen klippa. Och då gäller det att vara förberedd. Ingen stordisk att ta tag i, inget golv som ska torkas, däremot ha kaffebryggaren påslagen, ett nytt och roligt pyssel framlagt för Kotten, en bra tidning och de här goda som jag dimper ned i soffan med så fort det är gonatt. En får inte va dum, hörni.