Min +1 vägrade somna så jag missade lunchen och det spännande samtalet mellan Jesper Kling, Elin Unne och Emil Arvidsson om den nya generationens kokboksförfattare (= inte utbildade inom mat/dryck, hopp för en annan m.a.o. ;-) men jag bytte några ord med den sistnämnde ändå eftersom jag gillade artikeln om honom i tidningen Hunger (läser ni?)
Jag smakade på både det ena och andra, luktade bara på de alkoholhaltiga dryckerna (årets Blossaglögg med smak av lavendel, oj vad jag är svag för sånt) och vanan trogen vände jag på samtliga matförpackningar och läste innehållet vilket förvånade en och annan presentatör ;-) Generellt blir innehållet i särskilt färdigmat allt bättre. Vi har en lång väg kvar men har också kommit långt från tiden då antalet fettgram (så få som möjligt) var det enda, i sällskap av ett utropstecken, som stod på förpackningarna. Provade grytbaser från GoGreen som pryddes av texten "no added salt", tummen upp för det då den höga salthalten oftast är det som får mig att tveka inför färdigkäket som familjemiddag.
Visst älskar jag att laga mat själv från grunden men till vardags, tja, inte samma lockelse. Lek med tanken att alla halvfabrikat innehöll enbart bra grejer; jag skulle inte spendera mycket tid i veckorna framför spisen kan jag säga.
Visst finns det nyttig färdigmat men det är ju lite av ett detektivjobb i sig som också tar tid - tid man just vill spara ju. Det allra enklaste vore en affär där man bara genom att passera dörrarna är garanterad att inte få något skumt i varukorgen. Det finns väl inte riktigt i Sverige idag? Visst har vi mindre livs som enbart för ett ekosortiment till exempel men nu snackar jag om ett större snabbköp. Alla hälsofreaks med självaktning brukar vallfärda till Wholefoods under amerikabesöket, där snackar vi förlaga.
Åh, jag hade för en gångs skull också bestämt mig för att gå och OSA:t – men låg sedan sjuk hela veckan. Typiskt, hade varit kul att träffa dig!
SvaraRadera