fredag 17 oktober 2014

Fit feminist?

Utanför den här bloggens ganska snäva ramar finns det ju en himla massa Elbe (eller snarare den där tjejen som inte riktigt är Elbe) som ni aldrig eller sällan får se. Ibland ger inläggen sken av att det här kanske delvis är en livsstilsblogg men det kunde inte vara mer fel - många av de viktigaste ämnena i mitt liv är helt utelämnade. Dels allt som har med mitt yrke att göra. En gång endast en hobby, numera det jag jobbar med, men ständigt ett stort och närvarande intresse och en passion som genomsyrar det mesta jag gör. Något annat som intresserar mig allt mer - och förstår i extra stor utsträckning nu i samband med valet - är samhälle och politik, ideologier i allmänhet och feminism i synnerhet. För en brinnande feminist, det är jag.

Va? Hur går det att vara feminist och gnälla om kroppsfett, älta utseendeideal och lägga ut bilder på sin rumpa? Jamen det går så jädra bra!

Asså, nej.

Det går inte alltid så bra. Jag är ju part of the problem, så att säga. Bidrar till de skeva ideal som uppehålls av just de strukturer i samhället som jag motsätter mig.

Jag har funderat mycket på det här på senaste. Eftersom jag ser bloggen och Elbe som något som ligger så pass mycket utanför den jag är i helhet, så utlyser jag kanske undantagstillstånd här och bedömer inte mig själv lika kritiskt som jag annars gör då genusglasögonen är på? Vilket de i princip alltid är.

Träning och syftet med den är ju, för väldigt många, att förändra sitt utseende på något sätt. Tyvärr får man väl säga. Men de senaste åren har jag provat nya vägar som fått mig att uppskatta träningen i sig, istället för resultaten av den. När jag kört en hård CrossFit-wod, när jag klängde på hinderbanan, går in i mig själv under ett långt pass Bikramyoga eller när jag nördar in mig på det perfekta marklyftet så blir plötsligt medlen målet. Jag är inte alltid på den platsen i tanken. Men oftare. Tidigare: aldrig. Tänkte "om jag skulle kunna få en perfekt kropp utan att träna, skulle jag aldrig lämna soffan". Någon som känner igen sig...?

Att sluta träna för att bli snygg känns ju som grundbulten i en feministisk approach till träningen. Sen förstås - när man slappnar av och fokuserar på att prestera istället - så sker ofta stora förändringar som man tidigare kämpat för att nå. Sett det så många gånger. Att sluta sprida utseendefixering och bilder som gör att andra mår dåligt är också något jag försöker tänka på. Jag har tagit bort all fitspo på bloggen, sen finns det ju många bilder på mig själv som verkligen inte skulle tålas granskning under lupp, I know. Men bloggen är också någon slags ventileringshål för mig där jag får släppa ut tankar och ångest kring mitt eget utseende som jag kanske inte vill fylla vardagen och mitt "riktiga" liv med. De tankarna som jag också vill bli av med, om jag nu någonsin kommer det.

Att skriva och läsa om träning och att träna i sig är för mig också väldigt feministiskt peppande. Att träna är en egoistisk aktivitet, man gör något (förhoppningsvis) för sin egen skull, och lägger tid (kanske ganska mycket tid) på att prioritera sig själv och något man tycker är roligt. En annan intressant approach är att om man inte helt släppt viljan att förändra sitt utseende med träning, så kanske man ändå förändrar sina ideal. Pratade igår med en vän som tävlar i kroppsbyggande. Man kan ju tycka vid en första anblick att de där tävlingarna bara är en uppdaterad variant av Fröken Sverige. Men att, som kvinna, bygga en kropp full av muskler, är inte helt oproblematiskt. Det går emot rådande samhällsideal och sällan reagerar väl människor så starkt  som när en kvinna väljer att gå emot dem. Går sin egen väg. Sen är det klart att det ändå handlar om utseende men jag föredrar rakheten i att diskutera muskelseparationer framför tomt leende kandidater som talar om världsfred men ändå måste visa sig i baddräkt.

Sen finns ju något väldigt kraftgivande i att lyfta tunga saker för egen maskin. Det krävs ju muskler för att krossa patriarkatet, eller hur? ;-)




Vill skriva mer om det här. Gör en egen kategori. Vad tycker ni?

17 kommentarer:

  1. Jag tycker att det låter väldigt intressant, skulle gärna se fler av dessa inlägg!

    SvaraRadera
  2. Jag funderar själv en del på detta emellanåt och vill gärna läsa fler inlägg!

    SvaraRadera
  3. Ja skriv mer. Det här var bland det bästa jag läst på länge i alla kategorier!

    SvaraRadera
  4. Kan känna samma problem ibland. Jag skriver emellanåt om mitt LCHF:ande och min syn på träning. Ja, jag tränar för att se tränad ut och jag äter också för att få de reultatet - blandat med att må bra och orka. För mig är det tydligt: min träning är ett intresse, tillsammans med att spela Sims och sy. Men jag är noga med att inte pracka på någon annan min syn (jo tack, jag vet att lågkolhydratare får en hel del att dra öronen till sig) och jag förfasas inte över andras val. Jag försöker inte heller vinkla saker som att jag vill gå ned graviditetskilon som att det är något dåligt att gå upp när man är gravid - utan jag pratar mer om att hitta formen efter 9 månader med skevt förhållande till gravitationen. Jag tycker du balanserar det bra. Känner sällan hets i dina inlägg utan ett genuint intresse för kost och hälsa.

    SvaraRadera
  5. Man kan vel være både og - feminist, feminin, opptatt av kropp og utseende og alle overfladiske saker OG politikk og samfunn:) Jeg kjenner meg også igjen, men har blitt mer avslappet og aksepterende til mangfoldet i meg. At det er ok, og bra nok. Man må ikke være radikal enten ene eller andre vegen. Litt av alt det gode, og være hensynsfull både til seg selv og omgivelsene. Cecilva :)

    SvaraRadera
  6. Ja, låt feminismen genomsyra!

    SvaraRadera
  7. Som någon innan skrev, måste det vara varken eller? Måste Femenist vara inom en viss ram?
    Jag förstår inte riktigt det där, att man inte får bry sig om sitt utseende om man är femenist?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det får man, det är inte riktigt så jag menar. Det handlar mer om att; för vem vill jag "vara fin"? Skulle jag bry mig på en öde ö? Vad är det för ideal jag följer? Och mår jag dåligt om jag inte lyckas?

      Radera
    2. Ah, då är jag med. Ja, det är nog något som alla som tränar bör stanna till och fundera över.

      Radera
  8. Ja, egen kategori! :)

    Jag tränar också av samma skäl som du. Jag checkar ut en stund från jobb och familj för att bara fokusera på mig. Dessutom hjälper träningen mig att känna mig starkare och att få bättre självförtroende på jobbet och privat. Så visst hänger allt ihop.

    /Carro

    SvaraRadera
  9. Stort gilla på det här! Feminism är superviktigt, inom alla områden. Även inom träning. Klart en får bry sig om sitt utseende om en är feminist, att en inte får göra det är väl mest en "sanning" som sprids av antifeminister (eller personer som inte är insatta i feminism). Vi ska ha valmöjligheten att bry oss om/ inte bry oss om vårt utseende. Att bry sig om sitt utseende kommer ofta från vissa krav, vilket är viktigt att vara medveten om. Jag blir så himla glad när träningsbloggare vågar lyfta feminism, vågar ta in genusperspektiv och vågar ifrågasätta, peppa osv osv osv!

    SvaraRadera
  10. För mig handlar feminism om rätten att se ut som man själv vill. Att vara uppenbart muskulös som kvinna är, som du nämner, inte helt oproblematiskt eftersom det i högsta grad är normbrytande. Sen har vi hela body shaming-grejen, oavsett om det är fat shaming eller skinny shaming (a la "men love curves, dogs love bones"). Och jag tycker att det i förlängningen handlar om att bryta upp alla möjliga normer.

    Jag tror att man till exempel skulle komma en bra bit på väg om man skiftar fokus från att "jag är dålig som bidrar till utseendefixeringen" till att kvinnor förutsätts att vara dekorativa/sköna för ögat i rummet och världen - till för andra och inte för sig själva. Att skuldbelägga sig själv är också ett problem, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Maria vad bra skrivet! Jag håller helt med dig. Det ska inte finnas en norm eller ett ideal som alla måste leva upp till. Man ska få se ut som man vill (tränad eller otränad, smal eller tjock) och inget ska vara bättre eller sämre. Man ska göra det man själv mår bra av, för sin egen skull.

      Radera
  11. Mycket bra! Känner igen mig starkt och vill gärna läsa mer ... Man känner sig "dubbel". Har haft diskussioner med dottern som säger sig vara feminist men ändå vill ex raka benen & sminka sig. Fast det ena behöver ju inte heller ta ut det andra. Så länge man gör det för sin egen skull så ...
    Säger själv att jag älskar träna men ärligt talat hade det inte varit för att jag lätt går upp i vikt så tror jag inte träningen skulle vara en stor del i mitt liv. Fast å andra sidan är jag glad att jag "måste" träna .. hade aldrig mått så bra annars tror jag!

    SvaraRadera
  12. Så jävla vettigt! Tack för att du finns.

    SvaraRadera