Survival mode

Ibland kan man som föräldraledig lyckas hinna med en hel veckas aktiviteter på en enda dag, om planeringen är bra. Det är storkok och hemmafix, kompislunch och träningspass. Vilket är jättebra eftersom man kanske, de där andra sex dagarna den veckan, hinner absolut ingenting. Idag har lilla Kvistelurum magknip tror jag (eller har hen - ständiga tvångstanke - svalt typ ett batteri?!). Det är skrik i panik och sover helst på mig, en kvart i stöten. Det är iofs alltid något med den här bebisen och inte sovs det om kvällarna ännu heller. Pigg, envis och med stark karaktär. Så söt så att folk hänförda stannar oss på gatan men sur som en citron då ingen ser ;-)

Så jag stjäl mig några minuter här och där mellan heaten, i soffan framför iPaden. Tjocksockor och mössa på - har nämligen helt tappat kroppstemperaturen, något jag gissar kommer rätta till sig efter några veckor då min nya dos Levaxin för sköldkörteln kickar in (de bokade in mig på akuttid och dubblade dosen. Tänk att det ändå skulle ta ett rutintest för mig att fatta att den var kajko igen, när kommer jag lära mig? Hade ju gått runt i ett par veckor innan och sagt till Mr "Näe, jag måste ha influensa eller något, känner mig så himla trött i kroppen...").

Tänkte idag skulle bli mitt första gymbesök på längre men är för bebisbelamrad. Och trött... kettlebellsen stirrar på mig från hörnet "vi tar bara några minuter!" Men nej. Ägnar mig åt matporr istället. Min nya devis är att "ju hårdare liv, desto godare mat". Även om den måste intas på stående fot och i skift. Idag är jag sugen på någon slags mezeplock.