lördag 29 november 2014

Bland bodybuilders och bikinibling

Hej! Befinner mig för ett dygn i Göteborg. Min kompis ska tävla på Luciapokalen i Bodyfitness och jag är hennes backstage coach. Det innebär att jag rollar klister på hennes rumpa och sätter fast bikinin, matar henne med riskakor och godis, håller koll på turordning och fotar. Just nu sitter vi i det smått surrealistisk backstage-området, befolkat av brunsprayade, magra människor som ligger men benen högt på liggunderlag, pumpar upp formen i sista minuten med gummiband och huttrar i Uggs och morgonrock på grund av lågt kroppsfett. Tycka vad man vill men det är ett skådespel :-) Själv är jag fascinerad och tycker det är roligt att vara här. Någon mer som hänger på Fitnessfestivalen?

tisdag 25 november 2014

Skapa energi

Ibland när jag var yngre (typ 25) brukade jag titta tillbaka på tonåren och tänka på hur mycket mer jag visste som tio år äldre och hur mycket jag önskat att jag hade vetat som 15-åring. Och sen brukade jag ofta avsluta tankegången med att förundrat fundera över hur det skulle fortsätta, jag kunde för mitt liv inte föreställa mig hur jag skulle kunna veta saker (om hur livet ska levas) vid 35 som jag inte redan visste då.

Hej 25-åriga jag; här är en av de sakerna. Jag har äntligen lärt mig vad som ger mig energi, och inte. Väldigt simpelt kan tyckas, och låter kanske som en väldigt liten del av livet. Men det är ju, när man tänker efter, ALLT. Vilka vänner man väljer, vilka aktiviteter man engagerar sig i, hur man är i sin relation, hur man är på jobbet...

En av de saker som ger mig allra mest energi är att ta itu med saker, särskilt surdegar. Det är något helt otroligt vilken dagsvändare det kan vara hörni. Det är förstås svårt, det är inte för inte de kallas surdegar, men när jag är av med dem så är snöbollen igång och jag bränner lätt av två, tre på raken. Så himla bra.

Sånt behöver jag verkligen nu då livet levererat ännu en vecka av icke-önskvärd kvalitet. Jag blev magsjuk, Kvisten blev magsjuk, Kotten fick bara väldigt ont i magen och Mr klarade sig. Men vi fick inte skratta klart åt den lindriga drabbningen innan det var dags att åka in till akuten med Kvisten för öroninflammation nummer 2 på fem veckor. Stackars unge, sprucken trumhinna igen.

Så idag har jag gjort tre jobbiga saker och sen gått ut och handlat med pinblåsten i ansiktet. Rena mirakelkuren för själen. Imorrn kanske jag till och med orkar/hinner/får träna.

Nu orkar mina iPhone-tummar inte mer (ja, jag skriver 80% av mina blogginlägg från mobilen.) Klart slut.

måndag 10 november 2014

Framsteg

Börjar känna igen både min spegelbild och antalet viktskivor på stången igen. Pigg och stabil i kroppen, gillar att ha stuns i steget igen då jag går, vet ni vilken känsla jag menar? Tiden går fort. Snart är jag kanske lika stark som jag varit. Eller starkare? Gjorde chins igår för första gången, det var lite svårare däremot. Orkade tre - med det gröna (tjocka) bandet till hjälp. Heh. Men det beror på på att jag väger mer än vanligt, styrkan finns där.

Ibland är jag missnöjd och frustrerad. Tänker att jag borde hinna mer än de 3x20-40 minuter i veckan jag gör. Men om man vänder på det: se vad jag ändå lyckats uträtta. Lunchade idag med en gammal kollega, senast vi såg var för ett halvår sen och då frågade jag: vill du börja styrketräna med mig? Hon kom aldrig igång och på lunchen "åh, vilka framsteg du gjort, jag måste börja träna snart". Tänkte på den där bilden man sett cirkulera i olika former "If you had started a year from now, where would you be today?" Tusan vad glad jag är att jag kom igång. Och höll i.

måndag 3 november 2014

Novemdär







Aldrig har väl tiden gått så fort som den här hösten. Nyss var vi i solen på semestern, nu är det snart jul. Eftersom vi mest fokuserat på att överleva med sjukor, sömnbrist och annat som hör livet till då man har små barn har vi inte märkt hur tiden gått. Plötsligt är min minsting stor och kan stå upp, vinka, pussas och jollrar något som låter nästan som pappa. Vem är du älskade vän? Jag börjar förstå att det är dags att ta vara på de här dagarna vi har, för vardagen är ändå ganska vacker. Att leva i nuet; promenaderna i regnet till affären, diskplock och lek i köket om mornarna. Men än är det länge till förskolestart förstås. Efter nyår så kommer Mr vara föräldraledig lika länge som jag varit.


Idag påbörjade jag det tredje och sista upplägget av Strong Curves (nybörjarprogrammet). Dags att börja med viktade höftlyft och jag kör med dubbel tröja om höfterna som vaddering (det räcker så här i början då stången är lätt). Sen har jag börjat med viktade knäböj igen också. Det ni - sex månader har jag tränat och först NU är det dags för knäböj med stång och belastning. Skynda långsamt. 10 blygsamma kilo på axlarna idag - formen måste vara perfekt innan jag lassar på mer.