Garderobspanik!

Här ekar det tomt...

Men ni hittar fortfarande mitt träningskonto på @elbejb förstås, även om jag är rätt restriktiv med vem jag släpper in. Jag brukar vilja följa er tillbaka först om det är lugnt!

Däremot: om man inte fått nog av mina skriverier - och tycker det där med att komma på hur en ska klä sig om mornarna är a) en rolig utmaning b) ett nödvändigt ont eller c) en rutin som behöver förbättras så har jag en ny miniblogg som kanske kan vara intressant. Ja, vi kan väl kalla det för det, då jag misshandlar Instragrams ursprungliga funktion och skriver långa blogginlägg där.

På @miniroben skriver jag om höstens nya stora projekt: Min capsule wardrobe eller kapselgarderob. En utmaning som kortfattat går ut på att jag ska skära ned på antalet kläder, skor och ytterplagg som jag äger till den ringa summan 37, och leva med dessa och endast dessa i tre månader!

Vi ses hos @miniroben!

Nötandet <3

Bara några få veckor kvar på året och det känns skönt för jag har heller inte så mycket kvar. Ork, alltså. Känner mig som en tv-spelsfigur på sista banan med en livsstapel som blinkar rött och jag undrar; "kommer jag klara det..." För många sjukdomar sänker oss just nu.

Idag var vi inne med Kvisten igen på akuten, sprucken trumhinna på dagen EN vecka efter en avslutad kur med bredspektrumantibiotika, tjohej. Vad är det för bakterier egentligen. Och Mr har förmodligen Mycoplasma och hostar. Och jag är mest arg och sur på allt och alla hela tiden.

Men vet ni, jag är frisk! Era samlade tips från nu och då; d-vitamin och probiotika dagligen, handtvätt ofta och så omtanke då jag får känningar.

Så jag försöker hålla uppe andan med ett träningspass här och där. Gillar tanken på hur jag långsamt fyller på med rörelse och styrka, och hur det åtminstone lite väger emot allt annat dumt jag gör mot min kropp just nu så som sömnbrist, stress, irritation, dålig mat. Traggla, traggla. Behålla musklerna. Fylla på med endorfiner. Ge mig själv utrymme för egen tid och funderande.

Tre bra saker i alla fall:

1. Känns som att jag är på en bättre plats i livet med det sociala än jag varit på länge. Det där med vänner är fint men svårt ibland.

2. Har en väldigt bra plan för hur himla fint mitt tränande och ätande kommer bli i vår, bara jag får ork att sätta den i verket.

3. Har en ny, ganska stor dagdröm och det var längesen jag hade det. Som typ går ut på att stänga ett gammalt fönster och istället öppna en stor, läskig ladugårdsdörr. Så himla spännande om det blir av.

Bland bodybuilders och bikinibling

Hej! Befinner mig för ett dygn i Göteborg. Min kompis ska tävla på Luciapokalen i Bodyfitness och jag är hennes backstage coach. Det innebär att jag rollar klister på hennes rumpa och sätter fast bikinin, matar henne med riskakor och godis, håller koll på turordning och fotar. Just nu sitter vi i det smått surrealistisk backstage-området, befolkat av brunsprayade, magra människor som ligger men benen högt på liggunderlag, pumpar upp formen i sista minuten med gummiband och huttrar i Uggs och morgonrock på grund av lågt kroppsfett. Tycka vad man vill men det är ett skådespel :-) Själv är jag fascinerad och tycker det är roligt att vara här. Någon mer som hänger på Fitnessfestivalen?

Skapa energi

Ibland när jag var yngre (typ 25) brukade jag titta tillbaka på tonåren och tänka på hur mycket mer jag visste som tio år äldre och hur mycket jag önskat att jag hade vetat som 15-åring. Och sen brukade jag ofta avsluta tankegången med att förundrat fundera över hur det skulle fortsätta, jag kunde för mitt liv inte föreställa mig hur jag skulle kunna veta saker (om hur livet ska levas) vid 35 som jag inte redan visste då.

Hej 25-åriga jag; här är en av de sakerna. Jag har äntligen lärt mig vad som ger mig energi, och inte. Väldigt simpelt kan tyckas, och låter kanske som en väldigt liten del av livet. Men det är ju, när man tänker efter, ALLT. Vilka vänner man väljer, vilka aktiviteter man engagerar sig i, hur man är i sin relation, hur man är på jobbet...

En av de saker som ger mig allra mest energi är att ta itu med saker, särskilt surdegar. Det är något helt otroligt vilken dagsvändare det kan vara hörni. Det är förstås svårt, det är inte för inte de kallas surdegar, men när jag är av med dem så är snöbollen igång och jag bränner lätt av två, tre på raken. Så himla bra.

Sånt behöver jag verkligen nu då livet levererat ännu en vecka av icke-önskvärd kvalitet. Jag blev magsjuk, Kvisten blev magsjuk, Kotten fick bara väldigt ont i magen och Mr klarade sig. Men vi fick inte skratta klart åt den lindriga drabbningen innan det var dags att åka in till akuten med Kvisten för öroninflammation nummer 2 på fem veckor. Stackars unge, sprucken trumhinna igen.

Så idag har jag gjort tre jobbiga saker och sen gått ut och handlat med pinblåsten i ansiktet. Rena mirakelkuren för själen. Imorrn kanske jag till och med orkar/hinner/får träna.

Nu orkar mina iPhone-tummar inte mer (ja, jag skriver 80% av mina blogginlägg från mobilen.) Klart slut.

Framsteg

Börjar känna igen både min spegelbild och antalet viktskivor på stången igen. Pigg och stabil i kroppen, gillar att ha stuns i steget igen då jag går, vet ni vilken känsla jag menar? Tiden går fort. Snart är jag kanske lika stark som jag varit. Eller starkare? Gjorde chins igår för första gången, det var lite svårare däremot. Orkade tre - med det gröna (tjocka) bandet till hjälp. Heh. Men det beror på på att jag väger mer än vanligt, styrkan finns där.

Ibland är jag missnöjd och frustrerad. Tänker att jag borde hinna mer än de 3x20-40 minuter i veckan jag gör. Men om man vänder på det: se vad jag ändå lyckats uträtta. Lunchade idag med en gammal kollega, senast vi såg var för ett halvår sen och då frågade jag: vill du börja styrketräna med mig? Hon kom aldrig igång och på lunchen "åh, vilka framsteg du gjort, jag måste börja träna snart". Tänkte på den där bilden man sett cirkulera i olika former "If you had started a year from now, where would you be today?" Tusan vad glad jag är att jag kom igång. Och höll i.

Novemdär

Aldrig har väl tiden gått så fort som den här hösten. Nyss var vi i solen på semestern, nu är det snart jul. Eftersom vi mest fokuserat på att överleva med sjukor, sömnbrist och annat som hör livet till då man har små barn har vi inte märkt hur tiden gått. Plötsligt är min minsting stor och kan stå upp, vinka, pussas och jollrar något som låter nästan som pappa. Vem är du älskade vän? Jag börjar förstå att det är dags att ta vara på de här dagarna vi har, för vardagen är ändå ganska vacker. Att leva i nuet; promenaderna i regnet till affären, diskplock och lek i köket om mornarna. Men än är det länge till förskolestart förstås. Efter nyår så kommer Mr vara föräldraledig lika länge som jag varit.


Idag påbörjade jag det tredje och sista upplägget av Strong Curves (nybörjarprogrammet). Dags att börja med viktade höftlyft och jag kör med dubbel tröja om höfterna som vaddering (det räcker så här i början då stången är lätt). Sen har jag börjat med viktade knäböj igen också. Det ni - sex månader har jag tränat och först NU är det dags för knäböj med stång och belastning. Skynda långsamt. 10 blygsamma kilo på axlarna idag - formen måste vara perfekt innan jag lassar på mer.

Strong Curves v 7-8

Eftersom jag varit sjuk och Kvisten varit sjuk och livet liksom rusat förbi oss så blev det ett uppehåll på 2,5 veckor med träningen. Därför bestämde jag mig för att gå ett steg bakåt i veckoplaneringen, egentligen skulle jag gjort vecka 8 men jag började på 7 igen (vecka 5-8 är samma upplägg men jag tänker på hur många gånger jag utför passen).

Sedan dess har jag hållit igång och nu har jag bara ett pass kvar på detta upplägg, sen hoppar jag på upplägget för vecka 9-12. Spännande!

Jag tappade lite styrka tycker jag på att vara frånvarande, men inte så farligt.

En liten notis; jag har jobbat hårt på rörligheten i mina ben, eftersom jag haft svårt att utföra knäböj ordentligt. Jag insåg att det främst berodde på stelhet på framsidan av benen nedtill, det vill säga den vinkel jag skapar mellan fot och smalben var för stor. Har man det problemet ramlar man lätt bakåt då man knäböjer. Nu har jag tränat bort det, främst genom att stå någon decimeter från en vägg med ena foten, andra benet utsträckt bakom mig som om jag skulle stretcha vaden men istället pressa knäet på det främre benet mot väggen. Och sen successivt flytta foten utåt allt eftersom rörligheten ökar. Rekommenderar verkligen detta till de av er som känner att ni ska ramla bakåt då ni knäböjer. En annan viktig grej som jag nämnt tidigare också är att knäböja "mellan" sina knän, tänk på bäckenet som en hink som ska sänkas ned. Dvs du ska inte fällas ihop ovanpå dina ben, du ska ned emellan. Sära på knäna utan att flytta fötterna. Over and out!

Snabbmatstips

De här är jättegoda med bra innehåll. Alexander Nilssons köttbullar, köpte dem på ICA Maxi. Gillas av storaåringen också.

Fit feminist?

Utanför den här bloggens ganska snäva ramar finns det ju en himla massa Elbe (eller snarare den där tjejen som inte riktigt är Elbe) som ni aldrig eller sällan får se. Ibland ger inläggen sken av att det här kanske delvis är en livsstilsblogg men det kunde inte vara mer fel - många av de viktigaste ämnena i mitt liv är helt utelämnade. Dels allt som har med mitt yrke att göra. En gång endast en hobby, numera det jag jobbar med, men ständigt ett stort och närvarande intresse och en passion som genomsyrar det mesta jag gör. Något annat som intresserar mig allt mer - och förstår i extra stor utsträckning nu i samband med valet - är samhälle och politik, ideologier i allmänhet och feminism i synnerhet. För en brinnande feminist, det är jag.

Va? Hur går det att vara feminist och gnälla om kroppsfett, älta utseendeideal och lägga ut bilder på sin rumpa? Jamen det går så jädra bra!

Asså, nej.

Det går inte alltid så bra. Jag är ju part of the problem, så att säga. Bidrar till de skeva ideal som uppehålls av just de strukturer i samhället som jag motsätter mig.

Jag har funderat mycket på det här på senaste. Eftersom jag ser bloggen och Elbe som något som ligger så pass mycket utanför den jag är i helhet, så utlyser jag kanske undantagstillstånd här och bedömer inte mig själv lika kritiskt som jag annars gör då genusglasögonen är på? Vilket de i princip alltid är.

Träning och syftet med den är ju, för väldigt många, att förändra sitt utseende på något sätt. Tyvärr får man väl säga. Men de senaste åren har jag provat nya vägar som fått mig att uppskatta träningen i sig, istället för resultaten av den. När jag kört en hård CrossFit-wod, när jag klängde på hinderbanan, går in i mig själv under ett långt pass Bikramyoga eller när jag nördar in mig på det perfekta marklyftet så blir plötsligt medlen målet. Jag är inte alltid på den platsen i tanken. Men oftare. Tidigare: aldrig. Tänkte "om jag skulle kunna få en perfekt kropp utan att träna, skulle jag aldrig lämna soffan". Någon som känner igen sig...?

Att sluta träna för att bli snygg känns ju som grundbulten i en feministisk approach till träningen. Sen förstås - när man slappnar av och fokuserar på att prestera istället - så sker ofta stora förändringar som man tidigare kämpat för att nå. Sett det så många gånger. Att sluta sprida utseendefixering och bilder som gör att andra mår dåligt är också något jag försöker tänka på. Jag har tagit bort all fitspo på bloggen, sen finns det ju många bilder på mig själv som verkligen inte skulle tålas granskning under lupp, I know. Men bloggen är också någon slags ventileringshål för mig där jag får släppa ut tankar och ångest kring mitt eget utseende som jag kanske inte vill fylla vardagen och mitt "riktiga" liv med. De tankarna som jag också vill bli av med, om jag nu någonsin kommer det.

Att skriva och läsa om träning och att träna i sig är för mig också väldigt feministiskt peppande. Att träna är en egoistisk aktivitet, man gör något (förhoppningsvis) för sin egen skull, och lägger tid (kanske ganska mycket tid) på att prioritera sig själv och något man tycker är roligt. En annan intressant approach är att om man inte helt släppt viljan att förändra sitt utseende med träning, så kanske man ändå förändrar sina ideal. Pratade igår med en vän som tävlar i kroppsbyggande. Man kan ju tycka vid en första anblick att de där tävlingarna bara är en uppdaterad variant av Fröken Sverige. Men att, som kvinna, bygga en kropp full av muskler, är inte helt oproblematiskt. Det går emot rådande samhällsideal och sällan reagerar väl människor så starkt  som när en kvinna väljer att gå emot dem. Går sin egen väg. Sen är det klart att det ändå handlar om utseende men jag föredrar rakheten i att diskutera muskelseparationer framför tomt leende kandidater som talar om världsfred men ändå måste visa sig i baddräkt.

Sen finns ju något väldigt kraftgivande i att lyfta tunga saker för egen maskin. Det krävs ju muskler för att krossa patriarkatet, eller hur? ;-)




Vill skriva mer om det här. Gör en egen kategori. Vad tycker ni?

Äta rent

Ett rengöringstips till er andra föräldrar. Äger ni också en sån här Antilop-stol? Som oftast inte alls är vit utan snarare rödbrun och repig och gud vet vilka bakterier som gömmer sig däri. Jag får alltid ångest då jag ska rengöra den. Vatten och trasa känns inte som om det går på djupet. Starka medel känns inte heller fräscht. Bebis sitter ju halva tiden och suger på brickan - är bakterier eller kemikalier värst att få i sig...? Om det är riktigt illa ställer vi den i duschen men häromdagen kom jag på en smart grej: kokosolja! Fett löser fett, det är ätbart och dessutom antibakteriellt. Det fyller också ut de där bakteriesamlande springorna lite och bildar en skyddande hinna tills nästa drabbning.

Survival mode

Ibland kan man som föräldraledig lyckas hinna med en hel veckas aktiviteter på en enda dag, om planeringen är bra. Det är storkok och hemmafix, kompislunch och träningspass. Vilket är jättebra eftersom man kanske, de där andra sex dagarna den veckan, hinner absolut ingenting. Idag har lilla Kvistelurum magknip tror jag (eller har hen - ständiga tvångstanke - svalt typ ett batteri?!). Det är skrik i panik och sover helst på mig, en kvart i stöten. Det är iofs alltid något med den här bebisen och inte sovs det om kvällarna ännu heller. Pigg, envis och med stark karaktär. Så söt så att folk hänförda stannar oss på gatan men sur som en citron då ingen ser ;-)

Så jag stjäl mig några minuter här och där mellan heaten, i soffan framför iPaden. Tjocksockor och mössa på - har nämligen helt tappat kroppstemperaturen, något jag gissar kommer rätta till sig efter några veckor då min nya dos Levaxin för sköldkörteln kickar in (de bokade in mig på akuttid och dubblade dosen. Tänk att det ändå skulle ta ett rutintest för mig att fatta att den var kajko igen, när kommer jag lära mig? Hade ju gått runt i ett par veckor innan och sagt till Mr "Näe, jag måste ha influensa eller något, känner mig så himla trött i kroppen...").

Tänkte idag skulle bli mitt första gymbesök på längre men är för bebisbelamrad. Och trött... kettlebellsen stirrar på mig från hörnet "vi tar bara några minuter!" Men nej. Ägnar mig åt matporr istället. Min nya devis är att "ju hårdare liv, desto godare mat". Även om den måste intas på stående fot och i skift. Idag är jag sugen på någon slags mezeplock.

Mina 30 bästa

Träningstightsen bollade över denna. Better get started.

Löparsko: Saucony & Nike. Fast har inte börjat springa igen än.
Macka: Älskar mackor. En hederlig club sandwich kanske? Fast inget har jag nog ätit mer av i mitt liv än ägg och kaviarmackor.
Sportbh: Om jag bara ska gymma så säger jag den här (nej jag har inte opat brösten, gillar bara att bli mjukt omhållen ;)
Resa: Drömmer om nästa barnfria med Mr. En weekend i Paris hoppas jag det blir, kanske om något år eller så. 
Champagne: Kall, torr och gratis?
Shapetights: Det var mig en smal listkategori... Äger inga men några med en låg söm över rumpan är alltid smickrande.
Juice: Naked juice bars Body Fuel Detox som jag brukar göra en ripoff på hemma (äpple, morot, rödbeta, citron, ingefära, is)
Podcast: Håller på att ta igen alla gamla avsnitt av Sommar, gillar att störa mig på Filip & Fredriks nya på engelska också.
Skida: Hyrskidor av okänt märke. Är gammal snowboardtjej turned skidåkare igen för några år sen, men trots många visiter i Åre var jag alltid bättre på att hoppa kön på Bygget än att carva snyggt i backen... men det var längesen jag fick chans att bättra på kunskaperna.
Hösttights: Vad som helst sömlöst.
Tesort: Köper lustfyllt på mig diverse gröna, ekologiska varianter men återvänder alltid till Earl Gray.
Vatten: Sodastreamat.
Bil: Önskar vi hade en. Har körkort i alla fall - en bragd i Stockholm.
Guilty pleasure: Alla galna amerikanska fatfreesugarfreecalorifree kemikaliestinna låtsasprodukter. 
Skidsockor: Min killes som jag kallar "lumparsockorna", gröna och tjocka.
Efterrätt: En välgjord tiramisu eller ett berg av marängsuisse (barnvarianten med bananer).
Väst: Har en vit DKNY från NK Kids som hängt med i alla år och både passar till löpturen och i lekparken. 
Myströja: Alltså älskar den här men hittar den inte :_( 
Pasta: Den här!
Träningslinne: Bomullslinnen från klädkedjorna. Snyggare så och jag behöver inte funktionstyg så länge de är luftiga kring armhålorna ;-)
Värmeplagg: Min jättestora, jättefina brandgula Peak-jacka <3
Frukost: Äggröra på hårt bröd med tomater, koriander och tabasco. KAFFE. Då jag jobbar: ingen. :)
Hörlurar: Vi har säkert 10 stycken fancy hemma men ändå blir det bara iPhone-snäckorna.
Gymskor: Älskar att gymma i flipflops ehum. Men har önskat mig ett par lyftarskor till jul. 
Reflexväst: Borde väl skaffa... Klickar fast ett sånt dära band runt armen bara. 
Jeans: Äger dem i alla former och storlekar men hittar aldrig den stora kärleken... min kropp klär bäst i annat.
Pannband: Jag tar hårband istället. Finast är de riktigt smala.

Lax: Har aldrig lärt mig älska lax. Men kall och rå på varmt sushiris kan vara fint.
Träningsapp: MammaMage och Strong.

Skickar vidare till blott en: Snabbare Starkare Snyggare :-)

Ungefär då...

..jag äter köttbullar och makaroner med Kotten, och hen lyckligt säger "mamma äter med mig! Och mamma äter samma som mig! Det var jättejättelängesen eller hur mamma? Det har kanske aldrig hänt eller hur mamma?" ...bestämmer jag mig för att jag oftare ska börja äta samma sak, samtidigt, som min familj.

Höstvardag: Clarisonic, proteinglass och tortas

Ingen träning på 2,5 veckor nu då jag varje morgon och kväll hostar som en kolgruvearbetare. Förskolesmittorna avlöser varann, men nog om det då den här bloggen genom åren handlat allt för mycket om att jag är sjuk - suck! Det finns fördelar också med att inte fylla dagarna med planering kring träningen.


 Jag och Kvisten såsar runt hemma, jag handlar till nya spännande maträtter, städar och gör om inredningen, får tid att fundera på framtiden. Vi promenerar till centrum och njuter av höstfärgerna. Jag är ju född på hösten så det kanske är därför jag trivs så bra just nu.


 Jag fyllde år förra helgen, 35! Tiden går. Men jag känner mig både lycklig, smart, snygg och rik hehe (tja... själsligt rik iaf?) så jag trivs i min ålder. Förutom barnteckningar, blommor, choklad, en kudde, glas och en mössa från &Other Stories fick jag fick en Clarisonic-borste i present som genast fick mig i spinn (den där besattheten av porer, you know), återkommer med testresultat.



Igår köpte jag proteinglass på ICA förresten, märket heter Lohilo (jag vill bara säga Yohio?). Den finns i flera smaker, jag köpte belgisk choklad (för... chokladig) och kaffe (helt klart godkänd). Det är klart att man, när man köper sånt här, alltid har den där kliande tanken i bakhuvudet om att det går att göra jättegod proteinrik glass hemma själv till en bråkdel av prisen men, va fjäsen. 21g är inte fy skam och godare än en tonfiskburk (dock oklart hur det är med upptaget...)



Snart ska jag skruva ihop ett IKEA-bord men först ska jag skrapa ihop till en restlunch. Ser lovande ut i kylen. Igår åt vi en väldigt dekadent rätt; mexikanska smörgåsar som kallas Tortas. Det är urgröpt baguette med chipotlemajo, lök, avokado, lime och dubbelpanerad friterad kyckling. Eller, dubbelfriterad blev min eftersom det var rå i mitten efter första omgången... Kotten hade sin bästis på besök och barnen gillade också maten. Jag och Mr gillar plockmat generellt och det är ju himla smidigt då man har kids "jag älskar inte avokado mamma".

 

En dag i bilder

Inne på vecka två utan träning på grund av förkylning så inga tjusiga gymfoton :/ Men det visuella är ju alltid roligt så varsågod:

Frukost: ser nästan alltid ut så här. Så länge jag är föräldraledig kommer jag förmodligen att äta frukost av ungefär samma anledning som jag INTE gjort det tidigare (periodisk fasta): det passar min livsstil just nu. Det är helt enkelt ganska härligt att få en mysig stund då mini har somnat på förmiddagen. Äter i princip alltid någon form av ägg på någon form av bröd. Och kaffe. Kaffe!

 Normalt avslutar jag frukosten med att packa väskan så att vi kan dra till gymmet precis då Kvisten vaknar. Men den här dagen tog vi det lugnt = lekam städa, laga mat. Jag kokade broccoli i grädde, perfekt för små bebbehänder att hålla i. Vi kör inte med några puréer alls (och inte gröt eller välling heller för den delen) och matar aldrig utan lillkorven äter exakt samma mat som oss - själv. Eller snarare, tränar på att äta ;-) För er som blir nyfikna;den här metoden kallas BLW, googla loss.

Mamma måste få lunch också så klart. Rester och ihopplock från kylen som så ofta, får precis plats emellan alla pärlplattor ;-) 

Sen dags för fix. Namngivningsmingel på kvällen så dags att hoppa ur mjukisbrallorna. Tvättar håret och slänger upp det i förstadiet till mina älskade headband curls - perfekt frippa på kvällen och sen släpper jag ut dem nästa dag då jag skulle springa på event.

Självklart ska hela familjen va fina ;-)

Såg ni de här skönheterna på min insta (@elbejb)? Nej tyvärr var det inte Kvistens utan en present till lilla I.

Det finns marsipantårtor och så finns det marsipantårtor. Den här arkiverades definitivt under "fika värt att äta" (upp till kamp mot alla torra 7-elevenbullar!) 

Zzzz. Hem i stockholmskvällen. Så skönt att promenera i den här lagom svala nyhöstluften.

...men sova, det tycker Kvisten inte är något man gör vidare länge. I allafall inte kvällstid. Föräldrarna stärker sig då med favoritbudgetglasaen från Lidl.